Valpiga ulltussar

Idag blev det röd dag till trots arbetsdag för mannen. Jag och Hedda var hemma och skrotade till efter lunch. Vi gjorde i ordning en termos med kaffe och tog med lite choklad och tryffel i en burk och så åkte vi på utflykt till pappas jobb. Där på gården hade ett gäng tackor lammat och vi var nyfikna på att träffa nykomlingarna. Så små och gosiga, men några var på samma gång ganska kavata. Här klappar Hedda en liten gosig ulltuss.

Håkan omtalade att Karin har koll på vad alla får heter (Imponerande! Det är ju tokmånga!) och hon berättade sedan att två av lammen faktiskt fått namn efter mig och Pär (!). Efter en lång stund inne hos fåren och lammen plockade vi fram kaffe och choklad och tog en fika i ladan. När vi suttit där en god stund kom Håkan in och berättade att en tacka höll på att lamma! Spännande! Karin reste sig och fick anledning att avsluta sin fikapaus. Vi följde efter ner till ladugården igen och alldeles tysta fick vi smyga ner och kika försiktigt på pinfärskt lamm. Hedda var eld och lågor och jag har nog aldrig sett henne så sprängfylld och ljudlös på samma gång! Karin sa sedan att kanske det lilla tacklammet som kommit när vi var där kunde få heta Hedda eftersom hon ju var på plats när det hände. Så vi får väl se...

Lika tråkigt att lämna "valparna" som Hedda kallade ulltussarna, lika roligt var det att träffa katten ute på gården som snabbt blev en ny kompis. Hedda deklarerade att hon älskade "Katta" och att "Katta" älskade henne och att hon ville att hon skulle följa med hem i bilen. Katten strök sig utmed Heddas ben och de gosade med varann. Hedda lyfte till och med upp katten och jag tänkte att du blir hon väl tokig. Men räddare och otåligare katt har man skådat. Det blev till och med en kram innan de skildes åt!

Fler lammiga bilder finns på Karins blogg med namnet Ateljé Norrgården. Kolla min länklista till vänster.