Hedda var ute och reste. Hon var klädd i silverfärgad kjol och vit kofta med ludd i kragen. På huvudet en svart bullig hatt som min mormor köpte till sin mors begravning. Över armen en liten handväska av silverpajetter med kedja som axelrem. Under sin resa, eller snarare sin lilla promenad, var hon inte tillgänglig för några kommentarer eller uttalanden om hennes fina utstyrsel. Hon gick oberörd omkring och småtrallade självbelåtet som om hon hade hittat sin sanna identitet... igen. För när man är tre och ett halvt hittar man den om och om igen i alla skepnader från riddare till pippi via poliskonstapel och prinsessa. Plötsligt slog hon upp dörren in till köket som hade varit stängd en stund under hennes lek, och hon utbrast:
- Nu är jag tillbaka från resningen!
På Bolibompa ikväll målade Nina sina kinder röda och knöt en sjalett om huvudet. Hedda som har planerat att snart vara påskkärring sa ivrigt:
- Sånt mål vill jag också ha!
Det tog en liten stund innan jag förstod att hon syftade på de rött målade kinderna. Jag älskar hennes vokabulär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar