Jag tar mig ut på isen. Vissa partier är svagare. Dit vågar jag mig inte så ofta. Men ibland tar jag föriktigt klivet dit ut efter att ha hängt isdubbarna om halsen. Måste se om det håller. Och det gör det. Det bär! Men jag vågar inte stå kvar för länge. Eller gå ännu längre ut just här. Jag backar en aning. Men jag vet att det bär. Nästa gång kanske det har frusit ännu lite mer just där. Kanske jag kommer en bit till. Men det prövar jag en annan gång.
På vissa ställen kan jag till och med snöra på mig skridskorna och göra några snygga piruetter. Det håller för mer än så. Här borta kan jag stå och hoppa på den bottenfrusna isen om jag vill. Den är mörk och stadig och även om det knäpper och sjunger i den så vet jag att den håller. Jag tar några snabba skär och låter vinden kyla mina kinder medan jag blundar och tar ett djupt andetag. Det bär.
På vissa ställen kan jag till och med snöra på mig skridskorna och göra några snygga piruetter. Det håller för mer än så. Här borta kan jag stå och hoppa på den bottenfrusna isen om jag vill. Den är mörk och stadig och även om det knäpper och sjunger i den så vet jag att den håller. Jag tar några snabba skär och låter vinden kyla mina kinder medan jag blundar och tar ett djupt andetag. Det bär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar