Oops! Ingen kalops?

Nyss hemkommen från dagis där jag lämnat dagens namnsdagsbarn skulle jag plocka fram råvaror för att göra en laddning kalops. Middag idag och några att ta fram ur frysen när tid, ork och inspiration saknas. Tog upp kött ur frysen igår och tänkte att blir det bebis får väl den gå före lite fint nötkött... Röjde undan lite disk och skulle leta fram morötter och lök. Det sistnämnda låg där det skulle, men morötterna... Vi köpte ju häromdan när vi handlade mat för en halv förmögenhet! Eller glömde vi morötterna?

Ringde mannen för att få hjälp att bringa klarhet. Tänkte att han kanske lagt dem på något bra ställe i brist på det vanliga utrymmet. Stoj och stim hördes i bakgrunden. I fikarummet trodde de att det var dags att åka in till förlossningen men lika upphetsande var det förstås inte med avsaknad av morötter... Vi kunde konstatera att vi glömt inhandla dessa ack så viktiga råvaror.

Men vad gör jag nu? Jag kan ju inte göra kalops utan morötter!!! Jag brygger mig en kopp kaffe, och tar en macka till. I lugn och ro får jag en skön stund med en morgonkopp. Sen åker jag väl och köper morötter...

Sen blev det svart

Dagen innan nyårsafton stendog den inte alltför gamla tjock-TV:n. Hedda beskrev det som att det "mitt i Små Einsteins plötsligt blev ett vitt streck och sen blev det svart. Och jag stod inte ens nära!" Så det kan gå... Hedda reagerade nästan panikartat och gnällde hela kvällen om att hon ville se Bolibompa. Och när inte det gick ville hon i alla fall se en film. Tur att man har en dator. Mannen reagerade i stort sett som Hedda. Inte med gnäll, men det kom något paniskt över honom. "Vi åker och köper ny TV i morgon!" Jaha, på nyårsafton? Och gästerna som kommer på kvällen då? Tidsoptimist som han är stod han på sig men det gjorde minsann jag också. Och utan TV var vi även på nyårsafton. Så skönt.

Gnället från fyraåringen och paniken från mannen avtog något för på nyårsdagen sa jag att det inte var en affär öppen. Möjligen Ica i Vintrosa men såvitt jag vet säljer de inte några TV-apparater även om sortimentet är tämligen brett. På fredagskvällen när mannen kom hem hade han kikat lite på en TV och idag på förmiddagen bar det av till Marieberg för att ta en närmare titt på vad som nu ska slängas ut pengar på (roligare saker kan man ju köpa...). Och så här i mellandagsreans slutminuter (så kändes det i alla fall idag) fanns det just ingen hemelektronik hemma. Minst 14 dagar skulle det ta innan vi kunde "få" TV:n. Tänk... Två veckor utan TV!!! Underbart! Hedda har vant sig. Vi läser böcker och spelar spel och har så mysigt! Och med Pär blir det mysiga fikastunder på kvällen utan TV och så har han ju datorn... Där kommer han åt några viktiga kanaler. Så allt är frid och fröjd. Till syvende och sist njuter vi nog alla tre i avsaknad av TV-brus.

Höst

Det har hänt en del sedan sist. Det har varit härliga höstdagar och ruskiga regndagar. Det har firats och det har varit förkylt. Ikväll är vi utan barn. Hedda är hos mormor och morfar fyrtio mil söderut och vi har en skön hemmakväll. Biobesök stod högt på önskelistan men när alternativet var att komma hem vid midnatt var det inte längre ett alternativ. Småruggiga, förkylda och trötta var lugn hemmakväll med asiatisk hämtmat helt rätt. Vi njuter. Och så hinns äntligen lite bloggande med...

En dag för ett par veckor sedan gick vi ut på åkern och tog några härliga höstbilder.

Leende tös.

Favoriter.

Glädje!

Vackra nypon som plockades och blev till vacker inredning.

På Tant Grön hittade jag ett vackert fat som fylldes med hösten.

Hundmasken

Efter en mysig mamma-dotter-eftermiddag-kväll med lite pyssel, middag och Bolibompa var det så dags att få tösen i säng. På dagis sa dom att hon hade varit trött i stort sett hela dagen, men det var inte lika tydligt vid halv sju. På med pyjamas och upp på rummet. Där hade hon inte varit sedan vi kommit hem och nu fick hon syn på diverse roligheter. Hundmasken! Den som hon och pappa hittade på IKEA igår och som var så rolig. Den skulle på nu! Och är man hund måste man självfallet ha ett piratsvärd också!

Här kollar hon in eggen, tror jag. Teddy får också vara med.

Men även pirathundar blir så småningom trötta och efter att ha fått vara uppe fem minuter extra var hon inte svårövertalad. Ner i sänghalmen med
mask.

Skelande hund. Trött måntro?

Trötthet till trots fanns det energi över till ett gängse förhalande.
- Jag vill ha vatten!
Åtgärdat.
- Jag är hungrig!
- Men jag sa ju att middagen var sista måltiden ikväll.
- Jag vill ha yoghurt...
- Det blir det till frukost.
- Jag vill ha macka...
- Kan du också få till frukost.
- Jag vill att vi sjunger Vi sätter oss i ringen...
- Det har vi redan gjort.
- Jag är så hostig...
- Du har fått "andasmedicin"...
- Men jag är så förfärligt hostig. Hör...
- Försök slappna av.
- Det går nog över om jag får vatten...
Åtgärdat igen...

Till slut somnade hon äntligen. Det gick, på sedvanligt vis, på två röda när hon väl fick stopp på tungan...

Bilden är högst arrangerad. Hedda ville låtsas att hunden sov.
Somna på riktigt fick hon göra utan mask...

Mersmak

- Kan inte du massera mig ikväll igen?
Det gav visst mersmak... Och visst kan jag det... Men ikväll blev det bara en liten stund. Lite småsugen var jag på att få lägga ut några bilder och skriva några rader. Bloggandet ger också mersmak. Kul också när nya läsare ger sig tillkänna i kommentarfältet. Välkomna!

En bild på en vattkoppsprinsessa som nu äntligen är smittfri. Och så smärtfritt det var! Skönt att det stannade vid sisådär en trettio fyrtio koppor som okliade för det mesta.

Här iklädd favoritklänningen som hon skulle kunna ha dygnet runt om hon bara fick... En så fin klänning ger också mersmak.

Hon sitter på pinnstolen som jag målade klart igår! Den blev jättefin! Svart är ju fint, eller hur?

Så när jag hade ett par bonuskuponger på Polarn kunde vi inte motstå klänningen som hon älskar så. Fast i turkost! Ett par bruna reastrumpbyxor till och dagen var gjord!
- Det är ju sånna som du har, mamma! utropade Hedda förtjust. Hon beundrade dem länge innan hon gick med på att ta av finkläderna.
- Det är ju kalaskläder, och då är det bäst att jag tar av dem så de inte går sönder, konstaterades det förståndigt.

Men först lite skojiga poser framför kameran. (Jag glömde fixa till de röda ögonen, men kan meddela att de är högst blå i vanliga fall...)

Det finns annat som också ger mersmak. Att inse att det är skönt att ta sig ut på en liten löparrunda nu och då (jag vet att jag tycker det är skönt, men jag tycks glömma det, läs förtränga det, mellan gångerna...Ibland behövs en liten knuff...). Nu har jag i alla fall (efter beskedet om min katastrofala kondition för några veckor sedan) börjat jogga regelbundet. Idag lyfte motionerandet sig till en ny nivå när jag tog mig till en mer varierad terräng än den platta slätten samtidigt som jag bestämde mig för hur länge jag skulle springa, inte hur långt. Det var riktigt roligt. Så här glad är jag när jag ska ge mig ut. Tog bara en före-bild. Efter-bilden hade sett i stort sett likadan ut. Ingen större ansträngning att springa i 40 minuter...

Tänk, jag visar upp en osminkad Malin för omvärlden. Kanske mirakelkuren från Mary Kay redan har gett resultat?

Mera mersmak. Till lunch idag visste jag inte vad jag skulle hitta på. Det var nästan så att smörgås stod på menyn. Men så tog jag en titt i kylen, hittade sockerärtor och soltorkade tomater. I skafferiet stod en burk med matvete. Jag kokte vetet men visste ännu inte vad jag skulle bjuda mig själv på. Det blev till slut en varm vegetarisk matvetesallad. I med en skvätt olivolja och balsamvinäger med mangosmak. Sockerärtor, soltorkade tomater, röd paprika i bitar och smulad fetaost. Mmm. Jag kunde inte låta bli att undslippa diverse njutningsfulla ljud där i min ensamhet. Helt klart mersmak. Bäst blir det med improvisation...

Ordning och reda utan stress

Fötterna upplagda på soffbordet. Myser framför brasan med datorn i knät efter en pysslig kväll. Har idag införskaffat ny bättre förvaring för mina scraptingestar och ikväll har det sorterats och inordnats. Jag har också målat klart Heddas lilla pinnstol (som jag hade när jag var liten) och för en liten stund sedan avslutade jag en lång massagesession på mannen. Konstaterade att det var ÅR sedan jag masserade honom ordentligt senast (jag talar om hans rygg och inget annat).

Detta efter en härlig dag med Hedda på stan. Konstaterade igår att de smittsamma vattkopporna torkat in, men var ändå lite osäker på någon liten plutt på magen. Idag på morgonen friskförklarade jag henne (i egenskap av legitimerad mor) och vi åkte in till stan för att uträtta några ärenden och äta lunch. Jag hade Clas Olsson, Idé & Hobby samt Polarn & Pyret i sikte. Hedda ville till Mc Donalds och till en godisaffär. Vi var båda nöjda efter dagens slut. Framför allt jag, tror jag, för vi hade så trevligt och det kändes som om en tur på stan med dottern lyfte sig till en ny nivå idag. Vi tog det lugnt. Vi lämnade sulkyn i bilen (Hedda var fantastiskt bra på att orka gå - inte hennes starka sida annars). Vi gick i hennes takt. Vi pratade och skrattade. Vi busade och sprang ikapp. Vi lämnade stressen hemma. Och vilken go' tjej vi har. Hon charmade folk på stan så det stod härliga till. En tant möttes av Heddas utsträckta armar och fick en lång kram. En annan tant med hund fick en trevlig pratstund med Hedda och flera vände sig om, tittade på tösen och uttryckte att hon var så söt... Och det är hon ju. Och inte bara söt. Klok och begåvad är hon också. Stolta mamman kan inte låta bli att skriva och berätta... Någon gång blir det nog en lista över Heddas fantastiska egenskaper.

Imorgon kanske det blir bild på något av dagens inköp. Ni ska dock slippa få se sandpapper och reflexvästar... Skojigare inköp än så blev det faktiskt...

Som katter kring het gröt

Efter en lång skön slapp förmiddag bestämde vi oss för att äta lunch på IKEA och även göra några inköp. Sagt och gjort. Men innan vi begav oss ville vi ju fixa till oss en smula. Hedda kom in i badrummet, iklädd två par trosor varav det ena paret på huvudet, medan jag stod och sminkade mig. Hon ville minsann också ha! Så hon fick en liten borste och nån gammal foundation som det inte var så mycket kvar av. Ytterst fokuserad applicerade hon den något avvikande kulören på sina kinder. Helnöjd var hon. En känsla som förbyttes i missbelåtenhet då hon fråntogs makeup-möjligheten. Detta då hon började sminka mage och ben för att få lite snygga streck...

Gillar smink och "pink".

Länge (sedan vi flyttade in i somras) har vi velat ha en ryamatta mellan våra soffor. Vi har till och med haft en hemma och provat, men återlämnat till butiken efter upptäckten att det var fel kulör. Idag efter vår tur till Marieberg kom vi åter med två mattor! Men inte till vardagsrummet. En snygg rödochvitrandig köksmatta och en stor och bra hallmatta istället för lapptäcket av trasmattor vi haft där i köldhålet under vintern. Vi blev riktigt nöjda, men det känns som att vi går som katter kring het gröt. Och nöjer oss med halvljummen under tiden. SNART blir det nog ryans tur! Så tråkigt bara att vi vet hur den ser ut, men ännu inte sett den. Det är värre, för då blir man liksom kräsnare... Det är inte den... och inte den... Nåväl, inget annat än ett lyxproblem. Det funkar ju alldeles utmärkt med raggsockor, även om de inte håller lika bra som en rya, utan måste stoppas ideligen. (Missförstå mig inte nu... Vi har inte raggsockor liggande på golvet - de sitter på fötterna.)

Jag berättade idag för Hedda att vi ska till doktorn på BVC i morgon för att äntligen kolla upp hennes rossliga hosta. Efter att vi hade pratat en stund började hon ställa lite kontrollfrågor, som hon brukar, för att veta att hon uppfattat saker korrekt:
- Ska vi till ABC i morgon?
- Ja, till BVC, heter det, svarade jag.
- Är det Malin eller Pär som ska doktorera mig?

Det, mina vänner, får avsluta veckans bloggande. På återläsande... hoppas jag...

Flygande drömmar, pilbågar och skinnflak

I ett svagt ögonblick lovade mamman att Hedda skulle få en tigerdräkt när hon blivit frisk, om hon var duktig och tog sin hostmedicin. Hon var duktig och idag skulle tigerdräkten inhandlas. Och varför en tigerdräkt....? Jo, för Albin hade ju en som han hade fått i julklapp och den var så fin och gosig... och det är ju Albin också... så en sån ville hon ha. Men på H&M där tigrarna hängt på rad innan jul var det nu tomt på rovdjur. Skelett, Spidermanutstyrslar, prinsessklänningar och ballerinakjolar fanns det däremot gott om. Safarimamman förstod att det skulle bli knivigt att hitta en randig katt någon annanstans och nån vidare lust att sy en tigerdräkt hade hon inte. Kompensation, tänkte mamman och införskaffade nån slags rosa fjärilsvingar med tillhörande trollspö och bestämde att det fick vara Tingelingvingar (en av Heddas många idoler), ett gäng nya hårspännen och en ny jacka (finjacka att ha istället för dagisjackan när man t.ex. ska gå på kalas... för endast 99 kronor på rean istället för 499 kronor vilket den tidigare kostat... Vilket kap, tänkte mamman).

Alltsammans slogs in i ett stort paket som senare överräcktes till Hedda som var förberedd på att det inte skulle bli någon tigerdräkt. Barnet blev överförtjust och iklädde sig genast sin nya Tingeling-outfit, ställde sig mitt på golvet och väntade. Men inget hände... varpå Tingeling blev svart i synen och klagande utbrast med ihopbitna käkar: Men jag vill ju kunna flyga på riktigt!

En stunds eftertanke...

... och så insåg hon att det var helt ok i alla fall...

Kan man inte flyga så kan man ju alltid trolla!

Ett par korta glimtar till från eftermiddagen med Hedda:

Hon tog sig för ena armen, spärrade upp ögonen och sa: Jag är jättestark i mina pilbågar (såg här något tveksam ut och fortsatte)... och i mina biceps. Skönt... hon klarade ut anatomin till slut. Kanske det kan bli en doktor av henne i framtiden. Det är ju drömyrket vid sidan av ridlärare... Frågan är var fjärilsvingar gör sig bäst, i sjukhuskorridoren eller på hästryggen?

Till pappa sa hon ikväll när de satt nere i vardagsrummet och jag befann mig på övervåningen:

Du är kung i Söderhavet... och mamma är där uppe... och jag är Pippi.
En titt på pappas bringa och så fortsättningen:
Du har stora bröst kung Söderpappa!


Slutligen något om mamman själv (något inspirerad av Pappa Ulf med den trevliga bloggen med samma namn som igår, tror jag, berättade om avlägsnade näshår). Jag har idag inte avlägsnat några näshår men däremot en annan liten bit av kroppen, högst ofrivilligt. Jag skulle tejpa igen det stora hostmedicinskompensationspaketet och en liten tejpbit krånglade. Den satte sig liksom fast i sig själv som de kan göra ibland de där små häftiga remsorna. Då jag tydligen tyckte att det var livsnödvändigt att hålla kvar vänsterhanden på paketet var jag tvungen att ta tänderna till hjälp. Förde upp högerhanden med tejpbiten mot munnen och lyckades fastna med tejpen på läppen som vid denna tidpunkt var något torr och oinsmord. Ett rejält skinnflak följde med tejpbiten varpå blodvite uppstod... Och inte lite heller... Det blödde in i munnen... och ut på hakan... och nerför knäna... Ja, kanske inte riktigt men det tog en bra stund innan blodflödet kunde hejdas.

Men tejpbiten slutade krångla i alla fall och betedde sig såsom man vanligtvis önskar att de ska bete sig, och hamnade på paketet som inte helt väntat dekorerades med ett skinnflak från mammas läpp!