Mersmak

- Kan inte du massera mig ikväll igen?
Det gav visst mersmak... Och visst kan jag det... Men ikväll blev det bara en liten stund. Lite småsugen var jag på att få lägga ut några bilder och skriva några rader. Bloggandet ger också mersmak. Kul också när nya läsare ger sig tillkänna i kommentarfältet. Välkomna!

En bild på en vattkoppsprinsessa som nu äntligen är smittfri. Och så smärtfritt det var! Skönt att det stannade vid sisådär en trettio fyrtio koppor som okliade för det mesta.

Här iklädd favoritklänningen som hon skulle kunna ha dygnet runt om hon bara fick... En så fin klänning ger också mersmak.

Hon sitter på pinnstolen som jag målade klart igår! Den blev jättefin! Svart är ju fint, eller hur?

Så när jag hade ett par bonuskuponger på Polarn kunde vi inte motstå klänningen som hon älskar så. Fast i turkost! Ett par bruna reastrumpbyxor till och dagen var gjord!
- Det är ju sånna som du har, mamma! utropade Hedda förtjust. Hon beundrade dem länge innan hon gick med på att ta av finkläderna.
- Det är ju kalaskläder, och då är det bäst att jag tar av dem så de inte går sönder, konstaterades det förståndigt.

Men först lite skojiga poser framför kameran. (Jag glömde fixa till de röda ögonen, men kan meddela att de är högst blå i vanliga fall...)

Det finns annat som också ger mersmak. Att inse att det är skönt att ta sig ut på en liten löparrunda nu och då (jag vet att jag tycker det är skönt, men jag tycks glömma det, läs förtränga det, mellan gångerna...Ibland behövs en liten knuff...). Nu har jag i alla fall (efter beskedet om min katastrofala kondition för några veckor sedan) börjat jogga regelbundet. Idag lyfte motionerandet sig till en ny nivå när jag tog mig till en mer varierad terräng än den platta slätten samtidigt som jag bestämde mig för hur länge jag skulle springa, inte hur långt. Det var riktigt roligt. Så här glad är jag när jag ska ge mig ut. Tog bara en före-bild. Efter-bilden hade sett i stort sett likadan ut. Ingen större ansträngning att springa i 40 minuter...

Tänk, jag visar upp en osminkad Malin för omvärlden. Kanske mirakelkuren från Mary Kay redan har gett resultat?

Mera mersmak. Till lunch idag visste jag inte vad jag skulle hitta på. Det var nästan så att smörgås stod på menyn. Men så tog jag en titt i kylen, hittade sockerärtor och soltorkade tomater. I skafferiet stod en burk med matvete. Jag kokte vetet men visste ännu inte vad jag skulle bjuda mig själv på. Det blev till slut en varm vegetarisk matvetesallad. I med en skvätt olivolja och balsamvinäger med mangosmak. Sockerärtor, soltorkade tomater, röd paprika i bitar och smulad fetaost. Mmm. Jag kunde inte låta bli att undslippa diverse njutningsfulla ljud där i min ensamhet. Helt klart mersmak. Bäst blir det med improvisation...