Sex kilometer

Jag blåste inte bort... Jag vet, jag skrev inget igår... så egentligen borde det enligt utsago vara så att jag hade följt med vinden ut på slätten. Men jag klarade mig. Däremot blåste tvättlinan ner igår. Jag hängde, min vana trogen, ut ett par maskiner (eller ja, inte själva maskinerna utan det som hade legat i) som i stort sett torkade innan jag hunnit hänga upp all tvätt. Men det fick ändå hänga en stund. Och när jag tittade ut hade linan slitit sig och från ett äppelträd hängde en lång svans full av torra plagg. Det påminde om en lång draksvans med sina klädnypor och vidhängande textilier... Skönt att det inte var den milda geggiga dagen utan att gräsmattan var tämligen torr. Behövde således inte tvätta tvättarna ånyo utan kunde helt sonika borsta bort några grässtrån från plaggen och så var det klart!

Har kommit hem från en trevlig kväll hos familjen V (inte att förväxla med åttiotalsserien med nästan samma namn. Inga likheter finns... Familjen V äter inte möss och kan inte slita av sig huden i ansiktet alls...) med kvällsmat, lördagsgodis, lek och bus, melodifestival, snacks och dip. Ja, vad säger man. Björn Gustavssons hyllning till Luuks Berg var absolut roligast. I övrigt - hur tänker dom som röstar? Till och med dom som ringer in en röst för Siwan har bättre musiksmak än de som röstar på OLW och andra hoppetossor... Tyckte förresten att jag såg en skymt av Sebbes fruga i Linköping. Såg jag i syne?

Måste bara få framhäva mig själv avslutningsvis.
- Mamma, jag är så stolt över dig, sa treåringen idag när jag kom hem och berättade om mina löparbravader. Tog fyrtiominutersknepet idag igen. Start vid Knista kyrka. Joggar mot Granhammar. Företar mig detta i tjugo minuter. Vänder. Springer tillbaka. Vet att det då blir minst fyrtio minuter. Idag kom jag ett par hundra meter längre än sist. Vände. Motvinden var milt sagt kraftig. Men jag hade bestämt mig. Jag kämpade mot den i lite mer än tjugo minuter till (ibland var den mindre än kraftig och vid ett tillfälle saknade jag till och med lite bris i ansiktet) och tog mig tillbaka till kyrkan. Nu kommer det bästa. Hoppade in i bilen och mätte upp sträckan. Jag hade sprungit exakt sex kilometer. Vårruset har jag som i en ask... eller hur? Så nöjd med mig själv. Och idag behövde jag inte ens en knuff!