Uttydning

För ett tag sedan konstaterade treåringen att i hennes moders huvud fanns blod, (h)järn och en pingvin. De två första substanserna, med ett a i slutet av den andra, var fullt begripliga, medan jag inför den senare stod något frågande. Men så idag stod det plötsligt klart för mig vad hon menade.

Jag var på ledarseminarium på Conventum dit alla chefer inom kommunen (samt en handfull andra till vilka jag hörde) blivit inbjudna. I min hand fick jag ett litet bokliknande häfte med titeln Chefsuppdraget - en tänkebok. På baksidan kunde jag läsa att häftet innehåller problematisering av några av chefsrollens olika dimensioner. Bilden under rubriken föreställer en lång rad pingviner som strävar framåt i antarktisk motvind. Snöyran är tät kring de korta kraftiga benen men ledarpingvinen med sina utsträckta vingar (eller snarare fenor) verkar målmedveten och har flocken med sig.

När jag satt där och tittade på omslaget stod det klart för mig. Hedda hade ju syftat på mina ledaregenskaper. Pingvinen i skallen är inget annat än chefen hon har genomskådat. Hon ville bara i fördolda ordalag tala om för mamma att jag är på rätt spår. Det tog ett tag och lite hjälp krävdes innan jag lyckades med uttydningen...

Jag tänker på Olle Adolphsons Det gåtfulla folket. Den sången passar så bra in på Hedda, kanske inte helt oväntat eftersom hon är ett barn. Jag har ofta reflekterat över det faktum att hon tillhör ett gåtfullt folk som bor i ett främmande land. Det andra landet, från vilket hon kommer, har hon kontakt med och ibland avslöjar hon sig. Som när hon råkar tala om att jag har en pingvin i huvudet till exempel. Då vet jag att hon besitter förmågan att göra glass av allt hon snuddar.