Låt mig få presentera...

...NORA!!!

För snart en vecka sedan, söndagen den 6 september, kom hon efter en lååång väntan. Men då kom hon med besked. Fyra timmar efter första riktiga värken lät hon sig höras för första gången. Då hade vi varit på förlossningen i en timme. Inga detaljer här och nu, men när man öppnas så snabbt känns det...

Nora är en pigg och nyfiken flicka. På just de här bilderna övertygar hon inte på det området... När hon kom vägde hon 3125 g och var 47 cm lång. Trots att hon är större än vad Hedda var verkar hon mindre - detta på grund av huvudomfånget. Hedda och jag kan redan nu ha mössor tillsammans men Nora har huvud som sin mor. I många andra avseenden är likheterna med mig större. Hedda har alltid varit pappa upp i dagen, men nu har nog jag fått min like också. Fast Nora är nog mer lik sin moster än sin mor...

Storasyster Hedda är omåttligt stolt och bär sin systerroll med övertygelse. Hon är fantastisk på att hjälpa till och till och med ligga steget före ibland. Hon hämtar vatten när jag ammar och klappar Nora när hon ska rapa. Hon håller lillasyster med ett fint grepp och sjunger för henne när hon är ledsen (vilket hon än så länge sällan är). Mer ansvarstagande och förstående syster får man leta efter.

Stolt storasyster och sömnig lillasyster.

Syskonmys.

Paltkoma.

Det kom ett brev

När vi någon gång i mitten av juli kom hem från vår lilla semesterresa låg det ett brev och väntade i lådan, adresserat till Hedda. Det hade regnat i några dagar och kuvertet var fuktigt. Hedda sprättade upp det och...



... upptäckte att hon hade fått svar från statsministern! Det var faktiskt han som hade skrivit. Och vi som hade sagt till Hedda att det kanske skulle vara någon sekreterare till honom som skulle svara. Nej, till och med underskrivet av Reinfeldt, även om namnteckningen dessvärre hade regnat bort.


Så här svarade han (på brevet hon skrivit en månad tidigare, se blogginlägg den 7/6-09):

"Hej Hedda!

Tack för ditt brev. Du är duktig som redan kan skriva!

Jag förstår att du gärna vill vara med och bestämma och rösta precis som din mamma och pappa. Även om du inte kunde rösta just den här gången hoppas jag att du i alla fall fick följa med till vallokalen och såg hur röstandet gick till.

Jag hoppas också att du får vara med och bestämma om vissa saker hemma ibland.

Trevlig sommar!

Vänliga hälsningar,

Fredrik Reinfeldt"

När jag och Pär såg brevet blev vi glada över att hennes brev tagits på så stort allvar och tyckte nog att det var lite märkvärdigt att statsministern själv svarat på hennes brev. Men Hedda själv verkade inte tycka att det var mer än rätt att han hade skrivit till henne. Vad var det för märkvärdigt med det?

Kalops, gymnastik, namnsdag och förvärkar

Morötterna införskaffades och ingen bebis kom. Kalops blev det således. Och vilken kalops sen! Köttet smälte i munnen, så mört var det. Och såsen... Mmm... Husmanskost när den är som bäst! Hedda åt med god aptit till mammas stora glädje. Hon som annars är mer kolhydratsuktande än proteinälskande.

När jag hämtade henne på dagis idag kom hon springande mot mig och innan vi hunnit hälsa på varann sa hon med andan i halsen:
- Får jag gå på storbarnsgympan ikväll?
Jag kollade upp det hela och det ledde till att Hedda fick åka till Vintrosa på gymnastik för 5-åringar. Medan hon var där med pappa förberedde jag ett litet namnsdagskalas för Ellen. Pappa hade köpt en krämkaka och jag hade bakat STORA hallongrottor, en av Heddas absoluta favoriter. Finporslin och blommor från trädgården, ljuslykta och vackra servetter. Hedda Ellen Karolina blev överlycklig för sin namnsdagsöverraskning och hela tiden bubblade hon om hur roligt det hade varit på gymnastiken.

En stund efter att hon hade tackat för fikat och gått från bordet kom hon tillbaka till mig och Pär där vi satt, och sa:
- Tack snälla ni för det trevliga namnsdagsfikat!
Så go hon är...

Ikväll när vi bad aftonbön sa hon med bestämd röst till Gud:
- Gör så att Bertil kommer i morron (med skorrande tungrots-r!)!
När vi hade släckt lampan satte förvärkarna igång. Det har hållit i sig hela kvällen. Ganska täta och intensiva emellanåt, men minst lika många och långa har stunderna varit då det varit kav lugnt. Så vi får väl se om Gud svarar på Heddas bön såsom hon vill eller på något annat sätt.

Vill du baka de STORA hallongrottorna finns receptet här.

Det är så mycket som händer...

... men tiden och orken räcker inte till för att skriva om det jag vill. Paradoxalt, med tanke på att jag varit ledig riktigt länge i sommar. Men är man gravid och inte mår så bra, då är det som det är. Fokus ligger på att orka med dagen som är. Den som kommer får sparas till nästa dag. Sitta, ligga, stå, men inte gå. Och inte för länge åt gången. Och vill jag vara social, ja då får det bestämmas strax innan. Inga inbjudningskort här inte.

Men visst är det härligt att vara gravid! Märk väl att jag menar vad jag skriver, men är hyfsat ironisk på samma gång. Det är ju det här jag har längtat efter. Fast mest av allt är det ju ändå resultatet, den lille eller lilla, jag längtar efter. Och snart är det dags. Om jag håller koll på veckor och dagar så är det tre veckor och tre dagar kvar till beräknat nedsläpp.

Och tills dess är det ju en del att fixa. Babyskyddet till bilen införskaffades idag. Barnvagnen är tvättad. Små söta lakan, täcken och filtar är nedplockade från vinden och ska tvättas. Och på en liten hylla trängs ett par travar med små små kläder som funkar oavsett om det blir en Bertil eller Berta. Några saker att ordna med återstår men det hinns med allt eftersom. Just nu är det fokus på att Hedda ska få ett väl fungerande rum utifrån förvarings- och städaspekt men också ett rum där det är lätt att komma åt allt pyssel när mamma är upptagen med bebis... Och samtidigt växer en lekstuga fram ute på gräsmattan invid nya sandlådan som "bara" ska stensättas och inramas med en liten plantering. Och hur hinner man allt detta på bara en man (kvinnan sitter ju mest) som dessutom bara har ett par dagars semester kvar? Det är bara att gilla läget. Är glad över allt som gjorts hittills. Och resten blir när det blir.

Apropå bara en man, så undrade Hedda ikväll när jag nattade henne varför man inte hade fler än en. Hon tycker att det finns så många snygga killar så hon vill ha många män när hon blir stor. Hon tyckte att det vore bra om jag hade fem män, för då kunde de göra så mycket för mig och henne... och pappa och Bertil. Jo, jag höll ju med henne om att det vore praktiskt just nu när det är så mycket på att-göra-listan men så sa jag:
- Hur blir det då när alla fem män vill pussa och krama på mig? Jag skulle ju inte få göra annat än att pussas och kramas!
Då vred hon sig som en ål i sängen och skrek rakt ut.
- Pussar och kramar! Usch vad äckligt!
Och så skrattade hon som en tok.

Midsommarkaffe

På midsommarafton var vi hos goda vänner i Mosås. Eftermiddagen inleddes med kransbindning och så gick vi på en mysig stig genom skogen tills vi kom till hembygdsgården där majstången redan var rest och danslaget svängde om till dragspel och fiol. Mer midsommar än så blir det inte. När vi hade dansat till Små grodorna och Vi äro musikanter och alla de andra tonerna (ja dvs barnen... mitt bäcken tillät ingen dans...) fick Hedda nys om att det fanns ett lotteri. Hon ville gå dit och vinna något och bad om att få pengar. Pappa följde med henne. Jag tänkte att besvikelsen blir nog stor när hon inser att det inte är vinst på varje lott...

Plötsligt kommer hon spingande med ett lila paket i handen. Ansiktet skiner som en sol och glädjen finner inga gränser.
- Jag vann! Jag vann kaffe! ropar hon.

Det var så underbart att se. Själva priset spelade ingen roll. Hon var så lycklig över att ha vunnit. Efter en stund kom pappa också gående tillbaka. Han hade också vunnit. En vit gosig mjukishund. Han tänkte att han och Hedda kunde byta så hon fick hunden och han kaffet och det ville hon förstås. Men det var om kaffet hon pratade hela kvällen och flera dagar framåt. Lyckligast var hon för sin vinst trots att hon aldrig kommer att ta del av den.

En oduglig mor

Tänk att mors dag skulle bli den hittills mest eländiga dagen på året ur föräldrasynpunkt. Hedda är en tämligen smidig liten tös att ha med att göra. Hon är följsam och resonlig trots sin starka vilja. Men igår var det som om fördämningen brast och stora obstinatet vällde fram. Vad vi än sa eller gjorde och med vilken metod vi än använde gjorde hon tväremot eller inte alls. Detta pågick hela dagen och listan över trotsiga händelser skulle kunna göras lång.

Efter att vi kommit hem från kyrka, morsdagslunch och utemys blev det så småningom dags att äta. När vi framemot kvällen hade grillat några goda smakrika korvar och jag skulle gå in och blanda lite mer rabarberdricka blev Hedda ursinnig när hon inte fick använda tändstickor själv. Hon stövlade demonstrativt upp på sitt rum deklarerande att mamma var den elakaste mamman och att hon inte ville vara kompis med mig mer. Jag gick ut igen och fortsatte äta med Pär.

Efter en stund kom hon ut på trappen med en filt över ena armen och en svart handväska hängande på andra axeln. Hon såg oerhört trumpen ut och drog sig sakta ut mot vägen medan hon hela tiden höll uppsikt över oss och väntade på någon slags reaktion. Den uteblev och Hedda gick ut på vägen. Hon gick sakta utmed trädgården och när hon kom till en glugg i syrénhäcken stannade hon till för att titta på oss. Vi följde henne lite diskret med blicken och när hon kom till nästa glugg ropade vi och undrade om hon tänkte flytta hemifrån. Då började hon gråta och sa att det ville hon inte men hon ville inte heller bo med sina dumma föräldrar.

- Du kan väl stanna hos oss, sa jag och kände mig ungefär som Lottas mamma, hon på Bråkmakargatan. Och tösen som svarade var som klippt och skuren för rollen som Lotta. Hon satte sig ner på vägen och grät och jag och Pär gick bort till henne och kramade om henne och sa att vi så gärna ville att hon skulle stanna. Och det lovade hon att göra.

I pappas famn klamrade hon sig fast medan jag gick in med hennes packning. Jag öppnade väskan för att se vilka livsnödvändigheter hon packat med sig. Där låg en kikare, en kompass och en febertermometer. Klok unge. Det är faktiskt bra-å-ha-grejer när man rymmer hemifrån.

Senare kom hon och kröp upp i mitt knä och så kramades vi och gosade en stund. Så tittade hon upp på mig med rödgråtna ögon och sa:
- Om man är en sån oduglig mamma som du då vill jag inte vara din kompis. Men om man är en så bra pappa som pappa är, då vill jag vara hans kompis.

Den visste var den tog. Grattis på mors dag då...

Idag på morgonen ropade Hedda på mig från sängen. Jag gick upp för trappan och det första hon sa när hon såg på mig var:
- Du är den bästa mamman i hela världen och jag älskar dig så mycket. Och pappa är den bästa pappan i hela världen och jag älskar honom så mycket.

På eftermiddagen idag kom hon på att hon ville fixa en morsdagspresent till mig idag (trots att jag igår faktiskt fick en bukett bestående av två liljekonvaljer, en smörblomma, en vissen gullviva, en maskros och några grässtrån).
- Men mors dag var ju igår, sa Pär.
- Jaha, bara igår... Grattis på mors dag då!

Vårrus, klättring och höjdhopp

Vi hade nattgäster i helgen. Magnus och Alexandra vara här och förgyllde vår tillvaro. Vilka goa vänner! Sent på kvällen ville Hedda springa ikapp med A runt huset. M passade på att fota.

Kvällsspring i nattlinnet.

Dagen därpå klättrade familjens i nuläget mest mobila medlemmar upp i stora lönnen. Härligt!

Trädkramare.

För en vecka sedan fick Hedda sin allra största leksak nånsin. Hon är helnöjd och har hoppat nästan varje dag denna veckan. Bara hala regndroppar har satt stopp för henne. Hon har blivit riktigt duktig på att hålla balansen och på att hoppa högt. Fortsätt så härliga du!

Hoppetossa!

Tisdagarna med Hedda

Jag är föräldraledig på tisdagar. Det betyder att jag och Hedda har en hel dag i veckan tillsammans att göra vad vi vill. Idag bakade vi till Heddas kök. Vi svängde ihop en trolldeg och hade en riktigt rolig skaparstund tillsammans. Det blev alla möjliga sorters bakverk att leka med. Några penslades med ägg och garnerades med pärlsocker. Andra målades med allmogefärg (Hedda var superduktig med småpillet!) och blev riktigt läckra... Hedda kan nu bjuda dockorna eller kompisarna på riktigt kakkalas, eller öppna café eller bara njuta av att titta på kreationerna. En sak var vi i alla fall överens om - fler bakverk blir det framöver. Ett litet smakprov?

Småkringlor i förgrunden.

Får det lov att vara en bakelse?

Vi dukade upp på mormors kakfat.

Pappa blev lite besviken när han insåg att bullarna var oätliga...

Chokladbollar. Hedda målar resten en annan dag.

Förra tisdagen åkte vi till mitt jobb och lånade böcker och tog en fika. Och så hämtade vi ett par skidor vi fick låna av kollegan E. Hedda ville förstås genast prova när vi kom hem och tur var väl det, för så mycket snö att åka på nu finns det inte...
- Jag kan åka skidor, sa hon när jag spände fast dem på stövlarna.
- Kan du? Men du har väl inte åkt förut?
- Nej, men jag har ju sett hur man gör på TV.
När hon väl stod på skidorna sa hon:
- Vi måste börja med att bygga en backe.
- En backe?
- Ja, jag vill ju åka med lite fart!
Jag föreslog att hon skulle börja på plana marken och förklarade att det inte var så lätt att hålla reda på alla skidor och stavar. Och det förstod hon också snart.

Full koncentration.

Lektion 1: Korsa inte skidorna (det lärde hon sig snabbt!)

Lektion 2: Lär dig att ta dig upp själv (funkade också hyfsat bra).

I si så där en tjugo minuter travade hon runt med skidorna i trädgården och var förvånansvärt duktig. Mestadels stod hon faktiskt upp på skidorna och verkade tycka att det var riktigt roligt. Men så började det skymma och kvällsmat är ju inte heller fel...

Gräsföräldrar

Nej, vi är inga gräsliga föräldrar, men vi är gräsligt mycket utan dotter. I eftermiddags åkte hon med mormor de fyrtio milen ner till Blekinge. Jag ska strax krypa ner mellan lakanen medan Hedda fortfarande har någon timme kvar att åka innan hon får gå till sängs. Det känns skönt att Hedda valde själv. Även om det vacklades lite fram och tillbaka fattade hon själv beslutet att ensam hälsa på mormor och morfar "en liten vecka medan mamma och pappa går på viktiga möten". Samtidigt känns det lite tomt att hon inte ligger därinne i sin säng och snusar. Det finns ingen att stoppa om ikväll. Tur att jag har Pär att pyssla om... Vi får några dagar att rå om varandra och bara göra vad vi vill. Det känns också skönt. Ikväll har vi ätit räkor och sett en fantastisk film. Pursuit of happiness med Will Smith i huvudrollen. Kan varmt rekommenderas. Känslan av hur fantastiskt bra vi har det kommer att dröja sig kvar länge länge. Se den om du behöver perspektiv på tillvaron.

Hedda Haloumi

Heddaskruttan ligger i min säng och tar sig en eftermiddagslur. Hon fick feber igår och är lite hängig, har värk lite här och där, är krånglig i magen, men annars som vanligt!

Måste få berätta att denna lilla pärla fått ge namn åt en ny ost som du kan läsa om här. Det är förstås Karin i Granhammar som hittar på nya projekt hela tiden och bland de senaste ostarna finns Hedda Haloumi... Har ännu inte provsmakat, men ser fram emot att få sätta tänderna i en grillad bit till en god sallad och nybakat bröd.

Vita duken

Idag var Hedda på bio för första gången! Hon tog med mamma och pappa, som inte alls hade lust att vara hemma och städa och röja, efter upptäckten att pulkabacken var stängd idag. Biobesök fick det bli istället. Hon valde Lilla Spöket Laban, en 44 min lång film i sex små avsnitt. Med popcorn och vatten (ja, bubbel är inget för henne!) satt hon uppkrupen i fåtöljen som nästan slog ihop om den lilla flugviktaren. Men med lite support från pappas fot gick det bra. Filmen var rolig, spännande och riktigt bra tyckte Hedda. Ibland höll hon för öronen, t.ex. när Spöket Laban gick ner i fängelsehålorna för att leta upp sin skugga, eller när Onkel Gast skulle visa Laban och Labolina hur man spökar. Då kom det nära. Men för det mesta skrattade eller kommenterade hon filmen. fast bara halvhögt. Man fick ju inte störa de andra.

En helnöjd Hedda somnade faktiskt på vägen hem. Det är jobbigt med jullov. Imorgon är det sista lediga dagen. Nu håller hon på att vakna i soffan bredvid. Sen kväll, kanske?

Vad sa du?

I morgon bitti ska jag och Hedda åka till sjukhuset. Hedda ska sövas och rensa öronen. Ja, det låter ju märkvärdigt, men hon har i höger öra en vaxpropp så hård att hon nästan inte hör på det örat. Vad sa du? Jag hör inte vad du säger! kommer mellan var och varannan mening. Dessutom kanske det blir nya rör i öronen också. Vi får väl se. Men Hedda är hur cool som helst. Åtminstone pratar hon som om det inte blir några problem.
- Vi får väl kolla med doktorn innan om jag ska få någon spruta.
- Mamma, jag lovar att inte vara hungrig eller törstig på morgonen.
- Det blir bra att ta alvedon på morgonen. Det fixar jag.
Inget verkar vara henne oöverstigligt. Men ett sådant humör hon varit på idag. Hon har skrikit och morrat och gormat i omgångar. Lite nervös är hon allt. Annars vet jag inte. Lite för tidigt i livet för PMS. Ganska likt annars. Lilla skruttan. Mest nervös verkar hon vara för maten. Att inte få äta och dricka på morgonen. Ja, äpplet faller ju inte så långt... Det tog en stund att bearbeta men kommentaren ovan kom när jag satt vid hennes sängkant.
- Men gumman, man kan inte lova att inte vara törstig. Du kanske är det i morgon, men du kommer att klara det.
Vi kom överens om att jag ska väcka henne i natt för vätskekontroll och dessutom fick hon en extra kvällsmacka innan sänggåendet. Mentalt är hon preppad. Hoppas det funkar med avsaknaden av intaget också...

Stolt mamma finnes.

Lite emlig

Hemma för vård av mig själv. Har varit lite smårisig ett tag. Förkyld och hängig. När sömntimmarna blev få i natt var valet enkelt. Det blev en dag hemma. Trodde att det kunde räcka. Men eftermiddagen blev värre än förmiddagen. Sprängande huvudvärk och surr i kroppen. Så det blir en hemmadag imorgon också. Men jag ska inte klaga. Föräldrarna for hem i all hast idag efter att pappa delat säng med en uppstöterska. Stackars mamma... Och så var de på väg till Stockholm och resten av barnbarnen. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Men så roligt att de kom. Hedda stannade kvar hos mormor och morfar efter helgens besök. Så stolt hon var över att ensam ha bott hos dem ett par dagar, utan mamma och pappa. Stora tjejen. När jag pratade med henne i telefon darrade hon nästan på rösten när hon sa att hon ville vara med mig. Vi pratade lite om att man fick längta efter varandra och att det är bra att göra det. Och vad cool hon är. Jag är så stolt över henne. Hon kom på själv att hon ville stanna kvar ensam hos mormor och morfar och hon genomförde det med bravur från början till slut! Åh, vad jag älskar henne! Och hennes pappa...

Fyra år

Som hon hade längtat. I runda svängar sedan hon fyllde tre. Så var äntligen dagen här. För tio dagar sedan fyllde hon fyra. Vi väckte henne tidigt på morgonen med sång. Och leendet då hon satte sig yrvaken upp i sängen var obeskrivligt. En sådan lycka. Hon hade frågat en vecka innan vad som fanns i paketet. I singular. Hon trodde att hon skulle få ett paket. Glädjen visste inga gränser när hon insåg att det blev mer än ett. Och när frukostmackan med hallonfyran fick intas i rummet. Och när hon öppnade en av presenterna och fick se ett munspel. Ett sånt som Abbe och Paradis-Oskar har.

På dagis kröntes Hedda med rosa prinsesskrona. Där bjöd hon också på kladdkakemuffins vi hade bakat dagen innan. Men på eftermiddagen berättade fröknarna att de inte hade fått smaka. Lilla fröken hade varit ytterst bestämd i det att endast barn och föräldrar (en mamma var på besök) skulle bjudas. När jag sedan i bilen lite fint försökte luska ut hur hon hade tänkt insåg hon att det var lite knasigt att inte bjuda hennes älskade fröknar. Så hon bestämde att de skulle få resterna av födelsedagstårtan...

Höst

Det har hänt en del sedan sist. Det har varit härliga höstdagar och ruskiga regndagar. Det har firats och det har varit förkylt. Ikväll är vi utan barn. Hedda är hos mormor och morfar fyrtio mil söderut och vi har en skön hemmakväll. Biobesök stod högt på önskelistan men när alternativet var att komma hem vid midnatt var det inte längre ett alternativ. Småruggiga, förkylda och trötta var lugn hemmakväll med asiatisk hämtmat helt rätt. Vi njuter. Och så hinns äntligen lite bloggande med...

En dag för ett par veckor sedan gick vi ut på åkern och tog några härliga höstbilder.

Leende tös.

Favoriter.

Glädje!

Vackra nypon som plockades och blev till vacker inredning.

På Tant Grön hittade jag ett vackert fat som fylldes med hösten.

Känd från TV

För ett par veckor sedan satt Hedda och tittade på Bolibompa en morgon innan det var dags att åka till dagis. Ylva (?) i rutan ville att barnen skulle rita sin frukost och skicka in till studion. Hedda nappade och ett par dagar senare lades det stora vita kuvertet innehållande den ritade önskefrukosten macka med hallonsylt och O´boy, på lådan. Hon tittar ju inte varje morgon precis och vi var säkra på att vi hade missat uppvisandet av teckningen, om den överhuvudtaget hade varit med i rutan.

Tills...

... häromdagen då Hedda vaknade riktigt riktigt tidigt. Samtidigt som mamma faktiskt. Då var det bara att slå på TV:n medan mamma gjorde sig i ordning. Så när det var dags att stänga av satt Sara där i studion och hade byggt upp ett litet frukostcafé. Där såldes mackor och frukt och varma och kalla drycker och jag vet inte allt... Sara tittade in i kameran och frågade:
- Vad får det lov att vara? Jaså, ett glas O´boy...
Hon vände sig om och från hyllan plockade hon ner Heddas urklippta glas och sa:
- Varsågod! Det är Hedda som har rört ihop det!

Åh, vad Hedda var nöjd när hon hade förstått vad som hänt! Första försöket och (delar av) hennes teckning visades upp i Bolibompastudion! Lycka...

Gott mos... och surt

Hedda har övat och övat hela veckan och nu äntligen lyckas hon forma munnen och få till blåset samtidigt, så att det blir en ton. Hon strålar och är obeskrivligt stolt. Äntligen kan hon vissla. Och när jag nu i skrivande stund tänker efter är jag också tämligen stolt. Hon föddes med gomspalt och förutspåddes få problem med talet, med suget och blåset, för att bara nämna några svårigheter. Talet är det då rakt inget fel på. Och sugrör kan hon hantera på tillfredställande sätt, dvs. få vätskan att hamna där den ska och vad gäller blåset kan hon nu strax innan den fjärde födelsedagen vissla.

Och så kan hon göra äppelmos. Gott mos.

På tal om mos... Häromdagen gjorde jag i ordning matsäck till mig och Hedda och så åkte vi ut i svampskogen och halvfyllde korgen igen. När vi bredde ut filten i gräset och plockade fram mackorna fick Hedda saft i glaset och jag te. Jag hade fyllt varmvatten på termosen och stoppat i en tepåse med smak av ingefära och citron. Men aldrig trodde jag väl att det skulle bli så fruktansvärt surt! Det var inte drickbart. Hedda fick dela med sig av saften.

Så kom vi hem och jag skulle laga potatismos. Jag värmde vatten i vattenkokaren och sparade en gnutta tid såväl som energi. Någon av de nyss upptagna potatisarna var mindre fräsch, men att de skulle vara sura...? För när jag sedan smakade på moset var det om inte surt så väldigt syrligt. Det hela fick sin förklaring när mannen senare kom hem och undrade om jag hade använt vattenkokaren. Jo, det hade jag ju.
- Men den var ju full med citronsyra! Jag kalkade av den igår...

Det är skönt att följa med

Årets första höstdag. Jag älskar sommaren, men visst är det härligt med denna höga luft, kyliga morgnar och varma eftermiddagar. Ja, när den begynnande hösten beter sig just så och inte så där skvalig som den ju också kan vara. Detta till trots är det inte utan att man kan blicka tillbaka på sommaren och sakna värmen och glädjen och dofterna. Fast det beror förstås på hur man väljer att se på det. Man kan se bakåt med vemod och saknad, eller med tacksamhet för de dagar vi fick. Och med längtan och tillförsikt om nya dagar. Vare sig bättre eller sämre utan nya, orörda. Aldrig tidigare levda dagar.

Någon gång i juli tror jag att jag utlovade ytterligare lite sommarbilder. Bloggen har sedan dess varit tämligen vilande, men idag, denna den första höstdagen (almanacksmässigt sett alltså) får jag lust att kika igenom sommarens alla bilder. Ett litet axplock kommer här:

Sensommar. Hedda i havren. Jag skrev ju axplock - då får jag väl lägga in ett sådant också...

Kusinerna på pappas sida - Max, Hedda och Elin.

Bröllopsdag i juli. Firades på Österlen.

Hedda vid Haväng med Stens Huvud i bakgrunden.

Här dansar hon på pappas axlar till Amy Diamond på Parken Zoo i Eskilstuna.


Fotbad om kvällen. Hedda och Maja i Torstensvik på Västkusten.

Vilken underbar sommar. Och nu är det höst. Svampskog, rönnbär, äppelpaj. Goda böcker, kardemummakaffe, filt om benen. Kur i soffan, sprak i spisen, tända ljus. Allt har sin tid. Det är skönt att följa med.

Ingen sommar utan Sandviken

Tänk dig en två kilometer lång sandstrand med vit sand. Det är långgrunt och inte alltför sällan kan man om sena eftermiddagar dyka i vågorna. Stranden vetter åt söder. Solen står således åt rätt håll. När man solar framsidan ligger man mot havet. (Viktigt.) Nu är du förmodligen långt söderut i tanken. I ett annat land. Kanske inte ens i Europa. Jag är i Blekinge och stranden heter Sandviken. Ingen sommar utan Sandviken. Förra året blev det ett besök på denna underbara plats. Det var en mulen och folktom dag och under tjugo korta minuter åkte kläderna av för en snabbsolning innan molnridån drogs för igen. Men i år har det blivit av. Ett par dopp i havet och blekingsk solbränna blev det. Vi njöt i fulla drag. Efter ett par tre timmar hade dock Hedda tröttnat:
- Nu är jag trött på det här gamla badstället, sa hon.
Vi höll inte med, men hon fick ändå som hon ville för snart drog tunga regnmoln från norr förbi. Slutsolat för denna gång. Men med detta i bagaget klarar jag av både regn och rusk i november och slask i februari.

Badbrudar.

Kakbagare.

Vi plockade smultron och blåbär. Hedda ville göra tårta. Medan mamma och pappa åkte till byn för att köpa skor och shorts fixade Hedda och mormor en överraskning. Den var somrig så det hette duga.

Nöjd konditor med sitt bakverk - Pavlova med smultron, blåbär och mörk choklad.

Kusinträff

I dagarna fick vi äntligen träffa Heddas nya lilla kusin, Elin, som nu är en månad. Så fin hon är. Hedda fick hålla Elin och gosa lite med henne. Lyckan var total.

Kusinerna.

Men när mamma Malin skulle hålla Elin och gosa med och vagga på och prata med och sniffa på... Då blev Hedda avig. Hon blev plötsligt alldeles liten och ville genast komma upp i mammas famn. Ingen annan famn dög. Så jag lämnade Elin till pappa Johan och tog upp min bebis i famnen och så höll jag henne på samma sätt som Johan höll sin Elin.

Två små bebisar.