En oduglig mor

Tänk att mors dag skulle bli den hittills mest eländiga dagen på året ur föräldrasynpunkt. Hedda är en tämligen smidig liten tös att ha med att göra. Hon är följsam och resonlig trots sin starka vilja. Men igår var det som om fördämningen brast och stora obstinatet vällde fram. Vad vi än sa eller gjorde och med vilken metod vi än använde gjorde hon tväremot eller inte alls. Detta pågick hela dagen och listan över trotsiga händelser skulle kunna göras lång.

Efter att vi kommit hem från kyrka, morsdagslunch och utemys blev det så småningom dags att äta. När vi framemot kvällen hade grillat några goda smakrika korvar och jag skulle gå in och blanda lite mer rabarberdricka blev Hedda ursinnig när hon inte fick använda tändstickor själv. Hon stövlade demonstrativt upp på sitt rum deklarerande att mamma var den elakaste mamman och att hon inte ville vara kompis med mig mer. Jag gick ut igen och fortsatte äta med Pär.

Efter en stund kom hon ut på trappen med en filt över ena armen och en svart handväska hängande på andra axeln. Hon såg oerhört trumpen ut och drog sig sakta ut mot vägen medan hon hela tiden höll uppsikt över oss och väntade på någon slags reaktion. Den uteblev och Hedda gick ut på vägen. Hon gick sakta utmed trädgården och när hon kom till en glugg i syrénhäcken stannade hon till för att titta på oss. Vi följde henne lite diskret med blicken och när hon kom till nästa glugg ropade vi och undrade om hon tänkte flytta hemifrån. Då började hon gråta och sa att det ville hon inte men hon ville inte heller bo med sina dumma föräldrar.

- Du kan väl stanna hos oss, sa jag och kände mig ungefär som Lottas mamma, hon på Bråkmakargatan. Och tösen som svarade var som klippt och skuren för rollen som Lotta. Hon satte sig ner på vägen och grät och jag och Pär gick bort till henne och kramade om henne och sa att vi så gärna ville att hon skulle stanna. Och det lovade hon att göra.

I pappas famn klamrade hon sig fast medan jag gick in med hennes packning. Jag öppnade väskan för att se vilka livsnödvändigheter hon packat med sig. Där låg en kikare, en kompass och en febertermometer. Klok unge. Det är faktiskt bra-å-ha-grejer när man rymmer hemifrån.

Senare kom hon och kröp upp i mitt knä och så kramades vi och gosade en stund. Så tittade hon upp på mig med rödgråtna ögon och sa:
- Om man är en sån oduglig mamma som du då vill jag inte vara din kompis. Men om man är en så bra pappa som pappa är, då vill jag vara hans kompis.

Den visste var den tog. Grattis på mors dag då...

Idag på morgonen ropade Hedda på mig från sängen. Jag gick upp för trappan och det första hon sa när hon såg på mig var:
- Du är den bästa mamman i hela världen och jag älskar dig så mycket. Och pappa är den bästa pappan i hela världen och jag älskar honom så mycket.

På eftermiddagen idag kom hon på att hon ville fixa en morsdagspresent till mig idag (trots att jag igår faktiskt fick en bukett bestående av två liljekonvaljer, en smörblomma, en vissen gullviva, en maskros och några grässtrån).
- Men mors dag var ju igår, sa Pär.
- Jaha, bara igår... Grattis på mors dag då!

Kusinträff

I dagarna fick vi äntligen träffa Heddas nya lilla kusin, Elin, som nu är en månad. Så fin hon är. Hedda fick hålla Elin och gosa lite med henne. Lyckan var total.

Kusinerna.

Men när mamma Malin skulle hålla Elin och gosa med och vagga på och prata med och sniffa på... Då blev Hedda avig. Hon blev plötsligt alldeles liten och ville genast komma upp i mammas famn. Ingen annan famn dög. Så jag lämnade Elin till pappa Johan och tog upp min bebis i famnen och så höll jag henne på samma sätt som Johan höll sin Elin.

Två små bebisar.

Bara för mig

Tänk att ibland står det alldeles still. Är skrivsugen men vill inte riktigt skriva om något alls. Jag tror att jag behåller mina tankar för mig själv ikväll. Så fick jag då ändå formulera mig... God natt!

Nyfriserad gråterska

I tisdags var Hedda hos frisören för första gången i sitt liv. Det var spännande trots att det "bara" var Camilla hon skulle till. Innan vi åkte var hon lite stingslig och lättretad och jag frågade om hon var nervös. Det visste hon inte vad det var, så nervös var hon inte. Men när jag frågade hur det kändes att åka till frisören, om hon kände sig glad eller ledsen, då svarade hon att hon var ledsen. Och detta som hon sett fram emot så länge. Men alldeles just då sa hon att det kändes läskigt. Hur som helst blev det lite bättre med ett par chokladkex som proviant...

Väl framme fick Hedda vänta en stund och det var ju bra, för då hann hon äta upp mellanmålsbananen.

Mellis på Här.

Håret blev tvättat, fiskarna simmade runt på magen och havet sköljde över håret. Hedda hade jätteroligt! Och så duktig hon var. Nyfiken var hon förstås och pratade gärna med alla runtomkring, men hon var ändå bra på att sitta stilla.

Camilla och Hedda.

Till mammans stora glädje hoppade vi över koloreringen och detta som Hedda pratat så mycket om innan besöket föll helt i glömska då Camilla gjorde stora fina lockar i håret som sedan sprayades med glitter... En sån prinsessa hon blev! Och så fick hon en klubba innan hon gick därifrån. Glädje.

Stor tjej.

Helnöjda åkte vi vidare till mataffären och sent omsider kom vi hem, trötta men glada. Vi tyckte att vi hade haft en bra eftermiddag tillsammans denna vår gemensamma namnsdag.

Vid köksfönstret mot norr hittade vi en död fågel. Efter att ha packat in maten i kylen var det dags för begravning. Hedda tog på sina arbetshandskar och lyfte försiktigt upp fågeln och bar bort den till smedjan. Jag grävde en grav och gjorde en mjuk bädd av blad och blommor för fågeln att vila på. Hedda lade försiktigt ner den och en stunds begravningsceremoni följde. Hon sjöng Bä bä vita lamm för den döda. Traumat kom när det var dags att lägga jord över den bevingade. Hedda grät floder. Hon ville ju se fågeln igen! Hon ville ha den hos sig. Bara se den, sjunga för den. Vi pratade om att minnas den utan att se. Hon ville att jag skulle filma hennes gråt. Och när hon sedan fick se sig själv sörja blev hon på bättre humör. Sorgbearbetning en tisdageftermiddag. Gråterskan mötte sorgen och kunde härbärgera den. Glada gick vi in och åt kvällsmacka.

Hedda agerar begravningsentreprenör.

Vem är det som har ställt om klockan?

Gårdagens skojiga kommentar upprepades i eftermiddag när pappa kom hem och tog av sig mössan.
- Kolla mamma! Håret har fortfarande inte växit upp!

Och vid middagen skulle jag berätta något om fröken men råkade säga fröknen. Och vad händer? Vår lilla språkpolis anmärker både länge och väl på att mamma sa föknen istället för fröken. Och när jag sa att jag hade sagt fel och menade fröken var hon ändå inte nöjd. För mamma hade sagt föken. Lilla närking! Inte nog med att hon emellanåt pratar närkingska, hon har dessutom upphört att förstå och höra mammas tungrots-r. Upprörande! Det finns ett fåtal personer som påpekar att jag säger ba istället för bra och nu har alltså mitt eget kött och blod sällat sig till den skaran. Mamman drar sig sårad tillbaka... men fortsätter dock med sina gutturala läten som kallas dialekt.

Hedda var toktrött när hon skulle i säng. Bättre blev det inte av att hon såg goda grannar och vänner som var ute på kvällspromenad precis när hon skulle dra ner rullgardinerna. Hon ville ju också gå ut i den ljusa fina kvällen. Hon skrek och grät och lät ljudligt förkunna att hon inte ville sova än. Vi satte oss i sängen och kramades lite och så hulkade hon fram:
- Vem är det som har ställt om klockan?
Hon förstod att den som gjort det skapat bekymmer för henne. Vad skulle det vara bra för att det var ljusare när man skulle somna. Hon kunde inte se någon som helst vits med det. Mera tårar. Fler argument för att stanna uppe. Men till sist kunde hon i ro slumra in i bädden så fin...

Idag har jag...

...vårkänslor.

...återigen förundrats och glatt mig över kommande påskliljor, tulpaner och dom där gula blommorna invid husknuten med så vackra blad som jag inte vet namnet på, men som redan har stora knoppar!

...sett över fröerna och tagit in jord för att i veckan kunna förodla lite grödor.

...sorterat pappershögar.

...livet i fokus.

...ägnat ett par kvällstimmar bara åt mig själv och fått en make-up-konsultation hemma vid köksbordet. Och så snygg jag blev! Synd bara att det är en vanlig sketen tisdag och inte så många som ser resultat av mina nya sminkkunskaper...

...känt mig glad!

...gjort en massa mer saker än vad som framgår ovan... varit effektiv... hållt fokus... och känner mig nöjd.

...tänkt en del på medveten närvaro...

...gjort mig förtjänt av att gå till sängs... NU!

Trevlig helg!

Tidig söndagskväll. Dottern och mannen läser saga i förstnämndas rum. Unga frun sitter framför brasan på fårskinnsfäll i soffan med datorn i knät. Vid en summering av helgen kan hon konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Den här gången blev det bättre! Trodde nog att jag med den gångna veckan i bagaget skulle få en tröttig helg kantad av orkeslöshet och apati (nu kryddade jag rejält med ord... men jag tror att budskapet når fram!). Men så blev det inte. En fredagkväll med fritatta av det som fanns i kylen (potatis, lammkorv, vitlök, purjo, tomat, parmesan...) Mmm... så gott! Och så lite lyxig vit- och grönmögelost från fjällkossorna i Granhammar på hårt tranbärsknäckebröd (mammas!). Ja, vad säger man? Världsklass, tror jag!

På lördagen blev det städat på förmiddagen efter en schysst sovmorgon (för min del...). Efter lunch åkte vi in till stan och gick på jazzkonsert för barn på Mummel & Mums på stadsbiblioteket. Riktigt skönt gung i allt från Blinka lilla stjärna till Nyss så träffa' jag en krokodil via Apans sång. Hedda tyckte det var riktigt roligt och lyssnade fascinerat när Imse vimse spindel klättrade hela vägen upp på gitarrhalsen och solens strålar gestaltades av percussionglimmer... Hon dansade och gungade med, gjorde rörelser och spelade rytminstrument (claves). Detta är inte riktigt likt Hedda när hon är i större folksamlingar. Hon brukar ha mycket längre startsnöre än så... Och det blev inte tråkigare när hon upptäckte att dagiskompisarna T och G satt strax bakom. Lite lek och fika efter konserten så somnade man gott i bilen (om man var tre år... Var man tio gånger äldre vilade man bara på vägen hem... om man inte körde förstås...). Kvällen spenderades med goda vänner - det var Sebbe himself och hans fruga som bjöd på kvällsmat i köket innan det var dags för Andra chansen i nya snygga vardagsrummet. Mycket trevligt och avslappnat.

Trots att Hedda inte somnade förrän halv elva (!) igår vaknade hon vid sju. Man skulle lätt kunna tro att dagen med detta utgångsläge skulle kunna bli lite smått kaotisk, men ack vad man i så fall bedrog sig. För idag har vi orkat med kyrkobesök (skojig familjegudstjänst), fika i sorlig miljö, prat med massor av goda vänner, lunch på Max (skulle ha blivit IKEA men det verkade vara en hyfsat hysterisk mängd människor där av bilarna att döma) med M, P & E, rullgardinsinförskaffande på IKEA och en mycket kort sväng förbi ICA... Ja, det var väl det hela. Och allt detta med bibehållet lugn och ett tämligen balanserat humör. Trevlig helg, med andra ord.


(Och nu sover hon...)

Framtungt

En trött dag. Regnig. Mörk. Dyster. Eller en soft dag. Regnig. Mysig. Brassprakig. Jag kan välja perspektiv. Vill jag vara dyster och mörk eller vill jag vara mysig och soft? Regnet älskar jag hur som helst.

Nåväl, vilket mitt val än blir (jag tog alternativ två... det känns bäst så!) så var dagen något framtung. Men framtunga dagar kan lättas upp av goda böcker. Hade väl inte tänkt inhandla något på bokrean, men när jag gick förbi ett par travar med billig litteratur (ur ekonomisk aspekt alltså) av Arto Paasilinna kunde jag inte motstå. Har idag sträckläst tre fjärddelar av Milda makter. Kan rekommederas för den som sällar sig till skaran av sökare. Kanske en gudstro kan gestalta sig i den mest hängivne tvivlaren som i denna bok får möta Guds vikarie - den finske tornkransföraren Birger Ryynänen. Kul och underfundig läsning - inte oväntat när det är Paasilinna som hållt i pennan!

Tio veckslutshöjdare

När jag tänker på slutet av denna vecka blir det i listform... Tio höjdpunkter:

1. Underbara uppmuntrande kollegor.
Tillbaka på jobbet efter en tids hemmavaro. På skrivbordet ligger ett litet kuvert och ett par chokladbitar. Några välkomnande ord, någon som bemödar sig om att fixa något hon vet att jag tycker om, en massa varma kramar och uppmuntranden... Det känns in i benmärgen (eller är det i själen?) att jag är välkommen och väntad. Så roligt att vara tillbaka!

2. Brev med värme och kärlek från mamma.

En uppmuntran brevledes på alla hjärtans dag. En vacker dikt. Ett brev med kärlek i. Så skönt att ha en mamma som bryr sig om. Och även om hon är långt borta geografiskt så är hon alltid nära hjärtat. Tack mamma!

3. Sköna vårpromenader.
Ja, vad säger man? Vår i februari. Jätteknasigt, och jag hade hellre sett att naturen hade fått bete sig såsom naturligt är. Men visst är det skönt med härliga promenader i vårluft, talgoxar som kvittrar på tok för tidigt och vårsol i ansiktet. Det dröjer nog inte länge förrän man kan slå sig ner på en bänk utan att lägga handskarna under rumpan...

4. Ren och ung med crème och skratt.

I fredags kväll åkte jag till S i Björkhaga dit jag blivit inbjuden till "klass" med en Mary-Kayförsäljare. Rengöringscrèmer, hålla-sig-ung-produkter, exfolianter och foundations är bara några av produkterna som visades. Och vad skönt det var! Få sitta ner ett par timmar och rå om sig själv tillsammans med trevliga kvinnor jag inte ofta träffar. Och så skulle unga frun ta ställning till om hon skulle köpa något. Rengöringsprodukter var inte svårt att bestämma sig för att köpa när man är en sån som vanligen nöjer sig med att gnugga bort smink med tvål och vatten... Jag vet... inte alls bra. Men så ser ju hyn ut som den gör också. Nu var det dags för krafttag mot hudmisshandeln. Redan efter ett par dagar känner jag skillnad. Mjuk och len och go om kinderna... Men så var det de där anti-åldrande-grejorna... När kollegor på gymnasiet tar mig för elev... När jag får frågan om vuxen eller ungdom på bussen... När folk tror att jag är mitt barns syster... När jag ser mig i spegeln och inser att de där små fina rynkorna jag ser vid ögonen endast är något jag ser och ingen annan... Då vet jag att jag inte behöver något som förhindrar åldrande...

5. Fika med goda vänner och minisemlor.

Familjen N gjorde oss det äran att hälsa på igår. Vi hade bakat minisemlor som man fick lägga ihop själv vid bordet (då får man så mycket mandelmasseklägg och grädde man vill ha!). Fördelen med minisemlor är att den som vill kan äta tre och den som gärna stannar efter en får det och alla blir nöjda och glada! Efter fika sparng barnen upp för trappan. De lekte så bra uppe på rummet och vuxna fick prata och ha trevligt en hel eftermiddag. Tack för att ni kom!

6. Skön svensk film.

Lördagkväll med Melodifestival (bra mycket bättre underhållning än förra lördagen!) och "Se upp för dårarna" - en mysig lättittad film som lämnade en god eftersmak. Även lite gott tilltugg och glitter (!) i soffan.

7. Snödroppar.

Hedda hittade trädgårdens första snödroppar härom dagen. Idag gick vi ut tillsammans och tittade på de vackra ungmöerna som förläget tittade ner i marken. Snart får två ensamma sällskap.

8. Trädgårdsbestyr.

Lövhögar som inte krattades upp i höstas (förstår inte vem som inte gjorde det!) hamnade i skottkärran idag. Vi hittade daggmaskar som idogt arbetat med löven länge. Hedda namngav dem. Det var Valle, Kimmy (var fick hon det ifrån?) och Gustav. När jag körde kärran till komposten låg Hedda ovanpå lövbädden och blundade med ansiktet mot solen. Vilken liten livsnjutare! Medan jag krattade upp löven låg hon på samma sätt fast på marken och myste lite fnittrigt.

9. God, het och snabbgjord chili.

Två dagars middag. Gott bröd, avocadobitar och turkisk yoghurt till. Så nykommet och gott! När jag kommenterade lammfärsen (hemmamald från lamm i Granhammar) och sa att den var så fin (såväl god som finmalen) svarade Hedda:

- Det är ingen finfärs. Det är fulfärs!
Jorå, såatte... Humöret är det inget fel på!

10. Tokskratt och fniss med härliga familjen.

Efter flera av dagens måltider har det busats och skrattats och kittlats och tramsats. Härligt! Mer sånt! För då behöver jag absolut inga föryngingsprodukter.

Inget för kattälskare

Det satt en katt på trappräcket idag. Jag är inte så förtjust i katter... De kan gärna få stryka omkring på avstånd och hålla mössen borta men när de kommer inpå husknuten får det vara nog. Så när kattskrället satt på trappräcket och suktade efter fåglarna vid fröautomaten vilka för länge sedan flugit iväg (ville han åt fågelfröna...?) slängde jag upp ytterdörren och fräste åt eländet som snabbt slank bakom knuten. Snart kröp han fram igen och jag tänkte att om han blir riktigt rädd kanske han håller sig borta. Jag skyndade mig fram till dörren igen, tryckte ner handtaget och slängde mig framåt med huvudet först. Dessvärre hade jag av någon oförklarlig anledning låst dörren och rände således pannan i glasrutan. När jag ilsken fick upp dörren tittade katten förvånat på mig men sprang fortare än kvickt iväg och kom inte tillbaka efter mitt vrål.

Jag har en öm bula i pannan... Snart ska jag få en kopp te och våffla med grädde och sylt. Semla har jag redan fått idag. Blev bjuden på Heddas dagis som hade drop-in-fika. Trevligt.

Ett litet tillägg. Fattar inte vad som hänt med bilderna i söndagens inlägg. Det finns bara text kvar. De fanns ju där hela söndagkvällen... Nån som vet vad som kan ha hänt? Ska fixa tillbaka bilderna, men inte nu... Måste ha den andra datorn då så jag fixar det en annan gång.