Livskvalitet

Två mosiga föräldrar äter nybakt bröd toppat med en tjock driva kantareller. Smöret smälter. Vi njuter. Mmm... så gott...

Oops! Ingen kalops?

Nyss hemkommen från dagis där jag lämnat dagens namnsdagsbarn skulle jag plocka fram råvaror för att göra en laddning kalops. Middag idag och några att ta fram ur frysen när tid, ork och inspiration saknas. Tog upp kött ur frysen igår och tänkte att blir det bebis får väl den gå före lite fint nötkött... Röjde undan lite disk och skulle leta fram morötter och lök. Det sistnämnda låg där det skulle, men morötterna... Vi köpte ju häromdan när vi handlade mat för en halv förmögenhet! Eller glömde vi morötterna?

Ringde mannen för att få hjälp att bringa klarhet. Tänkte att han kanske lagt dem på något bra ställe i brist på det vanliga utrymmet. Stoj och stim hördes i bakgrunden. I fikarummet trodde de att det var dags att åka in till förlossningen men lika upphetsande var det förstås inte med avsaknad av morötter... Vi kunde konstatera att vi glömt inhandla dessa ack så viktiga råvaror.

Men vad gör jag nu? Jag kan ju inte göra kalops utan morötter!!! Jag brygger mig en kopp kaffe, och tar en macka till. I lugn och ro får jag en skön stund med en morgonkopp. Sen åker jag väl och köper morötter...

Sen blev det svart

Dagen innan nyårsafton stendog den inte alltför gamla tjock-TV:n. Hedda beskrev det som att det "mitt i Små Einsteins plötsligt blev ett vitt streck och sen blev det svart. Och jag stod inte ens nära!" Så det kan gå... Hedda reagerade nästan panikartat och gnällde hela kvällen om att hon ville se Bolibompa. Och när inte det gick ville hon i alla fall se en film. Tur att man har en dator. Mannen reagerade i stort sett som Hedda. Inte med gnäll, men det kom något paniskt över honom. "Vi åker och köper ny TV i morgon!" Jaha, på nyårsafton? Och gästerna som kommer på kvällen då? Tidsoptimist som han är stod han på sig men det gjorde minsann jag också. Och utan TV var vi även på nyårsafton. Så skönt.

Gnället från fyraåringen och paniken från mannen avtog något för på nyårsdagen sa jag att det inte var en affär öppen. Möjligen Ica i Vintrosa men såvitt jag vet säljer de inte några TV-apparater även om sortimentet är tämligen brett. På fredagskvällen när mannen kom hem hade han kikat lite på en TV och idag på förmiddagen bar det av till Marieberg för att ta en närmare titt på vad som nu ska slängas ut pengar på (roligare saker kan man ju köpa...). Och så här i mellandagsreans slutminuter (så kändes det i alla fall idag) fanns det just ingen hemelektronik hemma. Minst 14 dagar skulle det ta innan vi kunde "få" TV:n. Tänk... Två veckor utan TV!!! Underbart! Hedda har vant sig. Vi läser böcker och spelar spel och har så mysigt! Och med Pär blir det mysiga fikastunder på kvällen utan TV och så har han ju datorn... Där kommer han åt några viktiga kanaler. Så allt är frid och fröjd. Till syvende och sist njuter vi nog alla tre i avsaknad av TV-brus.

Svårslaget

Hela november gick utan att jag skrev ett enda inlägg. Det finns de som anser att november är en så pass trist månad att den inte borde finnas. Att man skulle hoppa direkt från allhelgonahelgen till första advent. Men så mycket man skulle missa då! Det där gråa trista till exempel, som faktiskt bidrar till att de ljusa stunderna på året blir ljusare än de annars skulle vara. Om inte gråa november fanns skulle resten av året tendera att bli en utslätad massa eftersom det tröga uppförslutet inte längre fanns. Jag tror på dynamik i tillvaron. Trots att det innefattar såväl gråt som tandagnisslan och orkeslöshet. Men glädjen, ljuset och energin blir så mycket påtagligare när den har något att jämföra sig med.

I november fyller jag också år. Det är en ganska bra tid att fylla år på eftersom man hittar något att fira mitt i det grå. Och vill man vara lite positiv så fanns det ju faktiskt ett par soldagar under 2008 års exemplar av november. OCH ett par vinterdagar. Vi snackar dynamik.

Dessutom har vi firat ett par härliga 60-åringar denna månad. Det innebar en del scrappande för att från mig och syster yster kunna överlämna en liten minnesbok från våra barndomsår. Kanske kan visas någon gång här på bloggen. Det hela ledde också till ett par stockholmsresor under månaden för planering av festligheter.

I november har det också hänt mycket på jobbet. Klasskonferenser, utvecklingssamtal, föräldrasamtal, personalfest och mycket mer.

Och så har vi förstås varit sociala också. I helgen hade vi fullt hus. Det var dags för adventsmys. Vi hade runt 35 glöggdrickande och lussebullsätande vänner i vårt lilla hus samtidigt. Ett gäng stannade kvar och pysslade. Vi gjorde julgranspynt och godisstrutar. Pysslet fortsatte eftermiddagen därpå med familjen N som dessbättre inte hade avskräckts från dagen innan utan gärna kom och bakade mer lussebullar med oss. Tryffelsmeten fick stå kvar i kylen eftersom tiden som bekant går fort när man har roligt.

Allt sammantaget har gjort att november inte varit bloggens månad. Inte för att november är så tråkig och grå och inte bjuder på något att skriva om. Tvärtom. För att november är så rolig och händelserik så att jag inte hinner med att ägna mig åt bloggande.

Nu är det december. Denna månad brukar vara lite roligare och mysigare än november. Men i år blir det svårslaget...

Gott mos... och surt

Hedda har övat och övat hela veckan och nu äntligen lyckas hon forma munnen och få till blåset samtidigt, så att det blir en ton. Hon strålar och är obeskrivligt stolt. Äntligen kan hon vissla. Och när jag nu i skrivande stund tänker efter är jag också tämligen stolt. Hon föddes med gomspalt och förutspåddes få problem med talet, med suget och blåset, för att bara nämna några svårigheter. Talet är det då rakt inget fel på. Och sugrör kan hon hantera på tillfredställande sätt, dvs. få vätskan att hamna där den ska och vad gäller blåset kan hon nu strax innan den fjärde födelsedagen vissla.

Och så kan hon göra äppelmos. Gott mos.

På tal om mos... Häromdagen gjorde jag i ordning matsäck till mig och Hedda och så åkte vi ut i svampskogen och halvfyllde korgen igen. När vi bredde ut filten i gräset och plockade fram mackorna fick Hedda saft i glaset och jag te. Jag hade fyllt varmvatten på termosen och stoppat i en tepåse med smak av ingefära och citron. Men aldrig trodde jag väl att det skulle bli så fruktansvärt surt! Det var inte drickbart. Hedda fick dela med sig av saften.

Så kom vi hem och jag skulle laga potatismos. Jag värmde vatten i vattenkokaren och sparade en gnutta tid såväl som energi. Någon av de nyss upptagna potatisarna var mindre fräsch, men att de skulle vara sura...? För när jag sedan smakade på moset var det om inte surt så väldigt syrligt. Det hela fick sin förklaring när mannen senare kom hem och undrade om jag hade använt vattenkokaren. Jo, det hade jag ju.
- Men den var ju full med citronsyra! Jag kalkade av den igår...

Var är hålen?

Det var ett evigt förhalande ikväll när hon skulle till att somna, lilla fröken... Det var berättande och vattendrickande, kisseri och "kan inte somna". När den ömma moderns tålamod till slut upphört att existera och hon blivit märkbart irriterad, inleddes en stund av förståelseprat och förlåtande. Slutligen slappnade den lilla av. Och då... kommer mannen hem. Ytterdörren öppnas och stängs, han går över golvet, ställer ifrån sig saker, gör komma-hem-ljud helt enkelt. Hedda spetsar öronen och säger:
- Jag hörde nåt! Vet du vad jag hörde?
- Nej...
- Ett öppnande...
Jag ler. Så mycket härliga ord.

Nu är sommaren här förresten. Tecken? Jo, de första fästingarna har skådats. Idag tre stycken på Hedda. Dessbättre ynka små som ännu inte hade satt sig ordentligt. Hedda ifrågasatte dödandet av dem. De ville ju bara ha lite mat...? Men när hon förstod att hon även kunde bli sjuk av dem, dalade empatin och egoismen tog över. Hon började leta hål på kroppen.
- Var har de suttit och sugit blod? Var är hålen som de tagit ifrån?

Veckan som gått

Nationella prov i svenska. Läser, bedömer, läser igen, betygsätter.

Vackert väder. Fika på filten. Saft och kex. Förbipasserande som landar på filten en stund.

Vackert väder. Hämtar på dagis med cykel. Härlig pratstund. Hinner se saker tillsammans.

Underbara kvällar. Rensar ogräs. Påtar i jorden.

Ögonfluss. Rinniga kladdiga ögon. Svullna ögonlock. Inga linser. Glasögon. Ingen mascara. Funkar ändå.

Tar fart på gungan. Gungar med. Skrattar.

Vackert väder. Sitter inne och jobbar. Det gör inget. De lovar ju sommarväder till helgen.

Bästa dagen på jobbet någonsin. Euforisk känsla. Människor i förändring. Eller som åtminstone medvetandegörs och kämpar för att gå emot gruppens invanda mönster.

Springer sen kväll.

Grillar. Leker. Busar. Hoppar hopprep. Spelar boll. Spelar boule.

Helg med sommarväder. Gräver hallonland. Tvättar tvätt efter tvätt. Mer fika på filten.

Tvättar Heddas hår utomhus i baljan. Leker att vi är mamma Kajsa och Lisabet. Tar sabadill i håret och kammar sedan bort alla "löss".

Lite mera födelsedagskalas. Grillar igen.

Söndagsfrukost ute.

Knytkalas med goda vänner. God mat, härliga människor, underbara barn.

Kaffe och rabarberpaj hos grannen. Gemytligt. Trevligt. Gott.

Springer. Mår gott.

Härlig vecka!

Vinnarskalle

Hedda ska alltid vara först. Springa först, komma fram till bilen först. Gå på toa först, tvätta händerna först. Sätta sig vid bordet först, äta färdigt först. Få på ytterkläderna först, gå ut först. Hela livet tycks vara en tävling för henne. Hög prioritet på färdighetslistan har förmågan att kunna förlora. För även om man är en vinnarskalle, förlorar man ibland och det behöver man lära sig att ta. På ett moget sätt. Treåringen är inte där än. Värre är det med vuxna män (eller kvinnor för den delen) som är dåliga förlorare.

I helgen fick Hedda ögonfluss. Hon vann med några dagars marginal över sin mor. Mamman är nu en dålig förlorare med ett ideligen kläggande och rinnande öga som värker vid minsta ansträngning. Så nu går jag och lägger mig och hoppas på att imorgon inte ha Ett öga rött.

Lite bilder

Några bilder från senare delen av livet...

Hedda i vårig outfit.

Hedda hjälper pappa att få upp väggen i sovrummet.

Superkoncentrerad.

Ibland är det bra att vara två.

Hedda frågade mig en dag om hon fick plocka lite scillor i trädgården. Jag sa att det fick hon gärna eftersom vi har så många, men att hon kunde tänka på att göra en fin liten bukett. Det lovade hon att göra. När jag sedan gick bort till syrénbersån där hon höll till hade hon inte riktigt hållt sig innanför ramarna...

Skottkärra full med scillor, det är ju också bra att ha.

Lätt match!

Jag fick ingen träningsvärk att tala om... Nästan lite snopet.

Ännu en vacker dag! Börjar lite senare på förmiddagen så jag hinner kanske med lite diverse hushållsarbete innan jag far österut. Men så är jag lite sugen på att lägga upp några bilder på bloggen... Så får det kanske bli...

Valpiga ulltussar

Idag blev det röd dag till trots arbetsdag för mannen. Jag och Hedda var hemma och skrotade till efter lunch. Vi gjorde i ordning en termos med kaffe och tog med lite choklad och tryffel i en burk och så åkte vi på utflykt till pappas jobb. Där på gården hade ett gäng tackor lammat och vi var nyfikna på att träffa nykomlingarna. Så små och gosiga, men några var på samma gång ganska kavata. Här klappar Hedda en liten gosig ulltuss.

Håkan omtalade att Karin har koll på vad alla får heter (Imponerande! Det är ju tokmånga!) och hon berättade sedan att två av lammen faktiskt fått namn efter mig och Pär (!). Efter en lång stund inne hos fåren och lammen plockade vi fram kaffe och choklad och tog en fika i ladan. När vi suttit där en god stund kom Håkan in och berättade att en tacka höll på att lamma! Spännande! Karin reste sig och fick anledning att avsluta sin fikapaus. Vi följde efter ner till ladugården igen och alldeles tysta fick vi smyga ner och kika försiktigt på pinfärskt lamm. Hedda var eld och lågor och jag har nog aldrig sett henne så sprängfylld och ljudlös på samma gång! Karin sa sedan att kanske det lilla tacklammet som kommit när vi var där kunde få heta Hedda eftersom hon ju var på plats när det hände. Så vi får väl se...

Lika tråkigt att lämna "valparna" som Hedda kallade ulltussarna, lika roligt var det att träffa katten ute på gården som snabbt blev en ny kompis. Hedda deklarerade att hon älskade "Katta" och att "Katta" älskade henne och att hon ville att hon skulle följa med hem i bilen. Katten strök sig utmed Heddas ben och de gosade med varann. Hedda lyfte till och med upp katten och jag tänkte att du blir hon väl tokig. Men räddare och otåligare katt har man skådat. Det blev till och med en kram innan de skildes åt!

Fler lammiga bilder finns på Karins blogg med namnet Ateljé Norrgården. Kolla min länklista till vänster.

7,3 grader

När vi kom hem igår eftermiddag efter en veckas bortavaro, trodde vi att det skulle vara ganska kallt i stugan. Ingen hade vi lejt att elda inför hemkomsten och därför planerade vi att åka efter frukost så att vi skulle hinna få upp värmen innan läggdags. Vi hade lyckats pricka in att vara hemifrån under vinterns kallaste dagar och detta hade förstås sparat oss lite ved. Men det gjorde också att det var kylskåpskallt i köket. Termometern stod på 7,3 grader! På övervåningen var det hela 10 grader över fryspunkten. Hedda klädde som vanligt av sig i hallen men sågs strax huttrande i sin tunna ljusgröna T-shirt.
-Du får klä på dig igen Hedda, sa jag och istället för att börja gnöla om att hon behövde hjälp med att hitta någon lämplig klädsel för utomhusbruk inne, klev hon resolut ut i andra hallen och började rota i sin byrålåda. Hon drog fram mössa och fleeceväst, men var fortfarande bar om armarna. Jag hjälpte henne att få fram raggsockor och tröja. En stund senare efter att vilt sprungit fram och tillbaka mellan vardagsrum och kök (av två anledningar tror jag: dels av glädje över att äntligen vara hemma igen, dels för att hålla värmen) hade hon landat i sitt rum där hon och dockan Sofia ritade och målade. Hedda som älskar att vara nakenfis ses inte ofta i dylik klädsel inomhus. Därav förevigandet.

Jag beundrade mig själv och min framsynthet en smula efter hemkomsten då jag upptäckte att jag inte bara sett till att det fanns ved inburet utan dessutom hade späntat stickor. Brasor brann snart i alla fyra rum och till kvällen hade vi fått upp en hygglig temperatur. Jag svettades till och med i natt! (Måste ha berott på nån mardröm, för i morse var det nere på knappa 14 grader igen, men så var det också kallt ute i natt...)

Positivt med att leva i en något kylig tillvaro är att man måste hålla igång för att hålla värmen. Väskor packades upp fortare än kvickt, tvätt sorterades och började tvättas, blommor vattnades och ved bars in. Trots att vi var riktigt trötta efter semester och hemfärd blev det inget stillasittande för hu vad vi hade frusit då! En måltid inmundigades i huttrande tillstånd (av mig, fryslorten alltså) och en promenad i vinterkylan satte igång blodcirkulationen igen. Det kan tyckas vara en primitiv tillvaro vi lever, där vi åtminstone på ett område flyttat tämligen långt tillbaka i tiden, men vad mycket positivt det för med sig! Effektivitet, motverkande av försoffande, motion... Borta bra, men hemma bäst!

Hos mormor och morfar

Några bilder från vår påsksemester i Blekinge.

Hedda hjälper mormor att baka bullar.

Här kavlas det.

Gott med nybakta kanelbullar!

Jag träffade på en söt liten påskkärring i mormors och morfars uterum.

Det är kul att klä ut sig och gå runt till mormors och morfars grannar.
Nya kompisar blev mormors lillebror David och grannfrun Berta.

Och så kom snön. Och inte lite heller. Man kunde både bygga snögrotta och åka pulka. Snöbollskrig är också kul!

Snökram!

Äventyr som inte förevigades var ridturen på faster Kims Johans mamma Monikas STORA häst. Hedda hade tydligen varit väldigt kavat när hon satt där på höga hästryggen och skrattande red en lång runda. Jag var dessvärre inte med utan missade hela äventyret. Däremot var jag med när Hedda körde sexhjulig motorcykel med morfar. Lika mycket som hon älskar höga hästar gillar hon höga hastigheter. "Fortare, mamma!", hojtade hon och stortrivdes med kalla vinden i ansiktet. Precis som sin mor...

Lugnt och tyst

Sitter i vardagsrumssoffan med datorn i knät. Har just svalt sista tuggan av varma mackor med champinjoner och timjan. Det är lugnt och tyst. Enda ljuden jag hör är det kraftigt sänkta ljudet från TV:n, lite sprak från brasan och surret från datorn. Det skulle kunna vara vilken kväll som helst. Det skulle kunna vara så att dottern låg i sängen och sov medan mannen satt framför datorn däruppe. Men så är det inte. Jag är ensam hemma. Man och barn har åkt söderut och unga frun ska få en helg för sig själv.

Blandade känslor. En känsla säger att det är fantastiskt att förunnas en sådan lyx att få tillbringa ett par dagar i ensamhet, med möjlighet att få sova så länge jag vill på morgonen (skulle inte förvåna mig om jag vaknar vid halv sju i morgon bitti...), äta när jag vill och vad jag vill, ta hänsyn bara till mig, få chans att vila, träna, skriva... En annan känsla säger att det känns tomt och att jag självklart kommer att sakna familjen. Hur som helst känns det riktigt bra att avskedet gick så bra. Och då tänker jag på Hedda även om jag inte är den som älskar avsked precis... Hedda är, eller har åtminstone varit, riktigt mammig men av det syntes inte ett spår i eftermiddag när väskor packades, ytterkläderna åkte på och allt och alla som skulle med stuvades in i bilen. Jättegosig som vanligt men mer målmedveten på något sätt.
- Ha det så bra, mamma! Vi ses snart!
Så skönt. Hade väntat mig tårefloder eller åtminstone en darrande underläpp. Återigen känner den ömma modern stolthet i sitt bröst då hon tänker på dotterns utveckling, självständighet och mognad.

Den ömma modern känner också att det ömmar i halsen. Och jag som har klarat mig så bra i vinter och vår... Ska jag nu åka på en infektion? Försökte för några timmar sedan lindra besvären med en dryck bestående av varmt vatten, honung, lime och färsk ingefära. Det hjälpte faktiskt i ett par timmar. Så nu ska jag göra mig en ny brygd och sedan gå och lägga mig och ta vara på nattens många långa timmar.

Idag har jag...

...vårkänslor.

...återigen förundrats och glatt mig över kommande påskliljor, tulpaner och dom där gula blommorna invid husknuten med så vackra blad som jag inte vet namnet på, men som redan har stora knoppar!

...sett över fröerna och tagit in jord för att i veckan kunna förodla lite grödor.

...sorterat pappershögar.

...livet i fokus.

...ägnat ett par kvällstimmar bara åt mig själv och fått en make-up-konsultation hemma vid köksbordet. Och så snygg jag blev! Synd bara att det är en vanlig sketen tisdag och inte så många som ser resultat av mina nya sminkkunskaper...

...känt mig glad!

...gjort en massa mer saker än vad som framgår ovan... varit effektiv... hållt fokus... och känner mig nöjd.

...tänkt en del på medveten närvaro...

...gjort mig förtjänt av att gå till sängs... NU!

Trevlig helg!

Tidig söndagskväll. Dottern och mannen läser saga i förstnämndas rum. Unga frun sitter framför brasan på fårskinnsfäll i soffan med datorn i knät. Vid en summering av helgen kan hon konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Den här gången blev det bättre! Trodde nog att jag med den gångna veckan i bagaget skulle få en tröttig helg kantad av orkeslöshet och apati (nu kryddade jag rejält med ord... men jag tror att budskapet når fram!). Men så blev det inte. En fredagkväll med fritatta av det som fanns i kylen (potatis, lammkorv, vitlök, purjo, tomat, parmesan...) Mmm... så gott! Och så lite lyxig vit- och grönmögelost från fjällkossorna i Granhammar på hårt tranbärsknäckebröd (mammas!). Ja, vad säger man? Världsklass, tror jag!

På lördagen blev det städat på förmiddagen efter en schysst sovmorgon (för min del...). Efter lunch åkte vi in till stan och gick på jazzkonsert för barn på Mummel & Mums på stadsbiblioteket. Riktigt skönt gung i allt från Blinka lilla stjärna till Nyss så träffa' jag en krokodil via Apans sång. Hedda tyckte det var riktigt roligt och lyssnade fascinerat när Imse vimse spindel klättrade hela vägen upp på gitarrhalsen och solens strålar gestaltades av percussionglimmer... Hon dansade och gungade med, gjorde rörelser och spelade rytminstrument (claves). Detta är inte riktigt likt Hedda när hon är i större folksamlingar. Hon brukar ha mycket längre startsnöre än så... Och det blev inte tråkigare när hon upptäckte att dagiskompisarna T och G satt strax bakom. Lite lek och fika efter konserten så somnade man gott i bilen (om man var tre år... Var man tio gånger äldre vilade man bara på vägen hem... om man inte körde förstås...). Kvällen spenderades med goda vänner - det var Sebbe himself och hans fruga som bjöd på kvällsmat i köket innan det var dags för Andra chansen i nya snygga vardagsrummet. Mycket trevligt och avslappnat.

Trots att Hedda inte somnade förrän halv elva (!) igår vaknade hon vid sju. Man skulle lätt kunna tro att dagen med detta utgångsläge skulle kunna bli lite smått kaotisk, men ack vad man i så fall bedrog sig. För idag har vi orkat med kyrkobesök (skojig familjegudstjänst), fika i sorlig miljö, prat med massor av goda vänner, lunch på Max (skulle ha blivit IKEA men det verkade vara en hyfsat hysterisk mängd människor där av bilarna att döma) med M, P & E, rullgardinsinförskaffande på IKEA och en mycket kort sväng förbi ICA... Ja, det var väl det hela. Och allt detta med bibehållet lugn och ett tämligen balanserat humör. Trevlig helg, med andra ord.


(Och nu sover hon...)

God natt!

Klockan är snart midnatt och jag tror att det är läggdags, men jag kom hem sent ikväll och anser det vara om inte nödvändigt så ändå bra att få skriva några rader. Jag somnar nog snabbare då när jag väl kryper ner mellan lakanen. Har varit på scrapträff och fick efter det en lång stund av prat och mat med god vän. Så välbehövligt att få sitta ner och bubbla en vanlig torsdagkväll. Kreativitet, social samvaro, prat och skratt, allvar och bubbel och mera skratt... Kan det bli bättre?

Nu blåser det alldeles infernaliskt mycket. Det låter som i en skräckfilm. Vinden viner runt husknuten och jag funderar just nu i skrivande stund om tvätten som hänger, eller rättare sagt står vågrätt rakt ut från tvättlinan, kommer att finnas kvar i morgon bitti. För släpper klädnyporna ifrån sig den blir det inte till att plocka upp den från marken i morgon... Nej, jag får nog snarare trava runt på åkrarna och leta efter träningskläder, strumpor och byxor... Kanske jag borde gå ut och hämta den trots den sena timmen... Men eftersom jag bestämt mig för att det inte ska finnas så många borden och måsten i mitt liv, utan snarare viljor vill jag omformulera mig: Jag skulle trots den sena timmen vilja gå ut och hämta tvätten eftersom lådor och garderober annars skulle bli två maskiner tvätt fattigare... Så får det bli!

Nu låter det som att torpet snart seglar iväg med vinden... Blir det inget inlägg imorgon vet ni att jag finns nånstans på slätten... bortblåst... För hon är ju inte så stadig, unga frun (till vikten menar jag - i övrigt, tämligen stabil).

Avslutningsvis dagens topp tre:
1. Sköna vänner och varma samtal
2. Kaffe och semla
3. Kreativ dynga i scrapträsket!

Ordning och reda utan stress

Fötterna upplagda på soffbordet. Myser framför brasan med datorn i knät efter en pysslig kväll. Har idag införskaffat ny bättre förvaring för mina scraptingestar och ikväll har det sorterats och inordnats. Jag har också målat klart Heddas lilla pinnstol (som jag hade när jag var liten) och för en liten stund sedan avslutade jag en lång massagesession på mannen. Konstaterade att det var ÅR sedan jag masserade honom ordentligt senast (jag talar om hans rygg och inget annat).

Detta efter en härlig dag med Hedda på stan. Konstaterade igår att de smittsamma vattkopporna torkat in, men var ändå lite osäker på någon liten plutt på magen. Idag på morgonen friskförklarade jag henne (i egenskap av legitimerad mor) och vi åkte in till stan för att uträtta några ärenden och äta lunch. Jag hade Clas Olsson, Idé & Hobby samt Polarn & Pyret i sikte. Hedda ville till Mc Donalds och till en godisaffär. Vi var båda nöjda efter dagens slut. Framför allt jag, tror jag, för vi hade så trevligt och det kändes som om en tur på stan med dottern lyfte sig till en ny nivå idag. Vi tog det lugnt. Vi lämnade sulkyn i bilen (Hedda var fantastiskt bra på att orka gå - inte hennes starka sida annars). Vi gick i hennes takt. Vi pratade och skrattade. Vi busade och sprang ikapp. Vi lämnade stressen hemma. Och vilken go' tjej vi har. Hon charmade folk på stan så det stod härliga till. En tant möttes av Heddas utsträckta armar och fick en lång kram. En annan tant med hund fick en trevlig pratstund med Hedda och flera vände sig om, tittade på tösen och uttryckte att hon var så söt... Och det är hon ju. Och inte bara söt. Klok och begåvad är hon också. Stolta mamman kan inte låta bli att skriva och berätta... Någon gång blir det nog en lista över Heddas fantastiska egenskaper.

Imorgon kanske det blir bild på något av dagens inköp. Ni ska dock slippa få se sandpapper och reflexvästar... Skojigare inköp än så blev det faktiskt...

Tio veckslutshöjdare

När jag tänker på slutet av denna vecka blir det i listform... Tio höjdpunkter:

1. Underbara uppmuntrande kollegor.
Tillbaka på jobbet efter en tids hemmavaro. På skrivbordet ligger ett litet kuvert och ett par chokladbitar. Några välkomnande ord, någon som bemödar sig om att fixa något hon vet att jag tycker om, en massa varma kramar och uppmuntranden... Det känns in i benmärgen (eller är det i själen?) att jag är välkommen och väntad. Så roligt att vara tillbaka!

2. Brev med värme och kärlek från mamma.

En uppmuntran brevledes på alla hjärtans dag. En vacker dikt. Ett brev med kärlek i. Så skönt att ha en mamma som bryr sig om. Och även om hon är långt borta geografiskt så är hon alltid nära hjärtat. Tack mamma!

3. Sköna vårpromenader.
Ja, vad säger man? Vår i februari. Jätteknasigt, och jag hade hellre sett att naturen hade fått bete sig såsom naturligt är. Men visst är det skönt med härliga promenader i vårluft, talgoxar som kvittrar på tok för tidigt och vårsol i ansiktet. Det dröjer nog inte länge förrän man kan slå sig ner på en bänk utan att lägga handskarna under rumpan...

4. Ren och ung med crème och skratt.

I fredags kväll åkte jag till S i Björkhaga dit jag blivit inbjuden till "klass" med en Mary-Kayförsäljare. Rengöringscrèmer, hålla-sig-ung-produkter, exfolianter och foundations är bara några av produkterna som visades. Och vad skönt det var! Få sitta ner ett par timmar och rå om sig själv tillsammans med trevliga kvinnor jag inte ofta träffar. Och så skulle unga frun ta ställning till om hon skulle köpa något. Rengöringsprodukter var inte svårt att bestämma sig för att köpa när man är en sån som vanligen nöjer sig med att gnugga bort smink med tvål och vatten... Jag vet... inte alls bra. Men så ser ju hyn ut som den gör också. Nu var det dags för krafttag mot hudmisshandeln. Redan efter ett par dagar känner jag skillnad. Mjuk och len och go om kinderna... Men så var det de där anti-åldrande-grejorna... När kollegor på gymnasiet tar mig för elev... När jag får frågan om vuxen eller ungdom på bussen... När folk tror att jag är mitt barns syster... När jag ser mig i spegeln och inser att de där små fina rynkorna jag ser vid ögonen endast är något jag ser och ingen annan... Då vet jag att jag inte behöver något som förhindrar åldrande...

5. Fika med goda vänner och minisemlor.

Familjen N gjorde oss det äran att hälsa på igår. Vi hade bakat minisemlor som man fick lägga ihop själv vid bordet (då får man så mycket mandelmasseklägg och grädde man vill ha!). Fördelen med minisemlor är att den som vill kan äta tre och den som gärna stannar efter en får det och alla blir nöjda och glada! Efter fika sparng barnen upp för trappan. De lekte så bra uppe på rummet och vuxna fick prata och ha trevligt en hel eftermiddag. Tack för att ni kom!

6. Skön svensk film.

Lördagkväll med Melodifestival (bra mycket bättre underhållning än förra lördagen!) och "Se upp för dårarna" - en mysig lättittad film som lämnade en god eftersmak. Även lite gott tilltugg och glitter (!) i soffan.

7. Snödroppar.

Hedda hittade trädgårdens första snödroppar härom dagen. Idag gick vi ut tillsammans och tittade på de vackra ungmöerna som förläget tittade ner i marken. Snart får två ensamma sällskap.

8. Trädgårdsbestyr.

Lövhögar som inte krattades upp i höstas (förstår inte vem som inte gjorde det!) hamnade i skottkärran idag. Vi hittade daggmaskar som idogt arbetat med löven länge. Hedda namngav dem. Det var Valle, Kimmy (var fick hon det ifrån?) och Gustav. När jag körde kärran till komposten låg Hedda ovanpå lövbädden och blundade med ansiktet mot solen. Vilken liten livsnjutare! Medan jag krattade upp löven låg hon på samma sätt fast på marken och myste lite fnittrigt.

9. God, het och snabbgjord chili.

Två dagars middag. Gott bröd, avocadobitar och turkisk yoghurt till. Så nykommet och gott! När jag kommenterade lammfärsen (hemmamald från lamm i Granhammar) och sa att den var så fin (såväl god som finmalen) svarade Hedda:

- Det är ingen finfärs. Det är fulfärs!
Jorå, såatte... Humöret är det inget fel på!

10. Tokskratt och fniss med härliga familjen.

Efter flera av dagens måltider har det busats och skrattats och kittlats och tramsats. Härligt! Mer sånt! För då behöver jag absolut inga föryngingsprodukter.

När man är sjuk...

... men ändå inte så sjuk att man är sängliggande med feber och bara sover hela dagarna... Utan snarare är sådär sjuk så att man inte får gå till dagis för att man har smittsamma koppor (tack och lov inte så många och dessbättre än så länge hanterbara ur klådahänseende). Då är det bra om man blir aktiverad och har föräldrar som kan hitta på skojiga saker!

Man kan måla som en riktig konstnär...

...även om penslarna inte håller så hög klass.

Koncentrerad konstnär som målar motiv ur sagan om de tre bockarna Bruse. Såväl troll som getter och bro med vatten kan för den vane konstkännaren ses på detta alster.

Man kan också leka Pippi på de sju haven med mamma. Leken slutade dock med att Pippi inte tyckte att piraten skulle ta hennes kappsäck utan att de tillsammans skulle gå till affären och köpa pizza och pommes frites och hamburgare och äta tillsammans och ha lite trevligt. Således fick piraten inte användning för sitt svärd...

Eftersom det idag är alla hjärtans dag tyckte vi att det kunde vara trevligt med en alla-hjärtans-dagstårta. Den före detta piraten agerade något traditionellt i det att hon tyckte att de kunde göra chokladhjärtan på tårtan. Pippi höll inte med. Hon ville göra Pippi och pirater och månar och moln och träd och Herr Nilsson och jag vet inte allt. Länge sa tråkpiraten:
- Jag kan bara göra hjärtan och blommor...
...men gav sedan efter och tårtan utsmyckades med motiv från eftermiddagens lek. Så här blev det:

Chokladpippi omgärdad av blommor och fjärilar på passionsfruktstårta.

Stilstudie på dödskalle i choklad.

Ibland är det helt ok att vara hemma för vård av sjukt barn. Värre vab-dagar har man varit med om...