Scrappat

Jag ligger lågt med scrappandet just nu. Det finns så mycket annat som kommer före. Men att lite nu och då scrappa kort till diverse personer att uppmärksamma på ett eller annat vis, det hinns med. Och så fick jag nöjet att scrappa en studentskylt för ett par veckor sedan. I all enkehet, men ändå. Så här (eller nästan så här... fotokvaliteten är inte den bästa...) blev resultatet:

Fotot i sig var så underbart att jag inte ville göra för mycket runtikring.

Och häromdagen scrappade jag och Hedda tillsammans för första gången. Hon är alldeles outstanding på att texta! Henne kommer jag att använda mig mer av i framtiden på mina layouter...

Till en alldeles ny människa.

Djupa brunnar...

... att förlora sig i heter mitt tävlingsbidrag till vårens stora kittävling på stellas.se. Nu har den lagts upp på Stellas blogg så nu kan jag visa den här.

Scrapmara

I lördags var det scrapmara i Örebro. Åttio entusiaster i alla åldrar träffades under en hel dag för att scrappa och skapa och inspireras och shoppa och tävla och umgås. Trevligt och tröttande. Kreativt och kul. Pratigt och produktivt. Jag hann med två layouter. Den ena visar jag inte än, för den behöver vissa justeringar. Jag gjorde den utifrån ett tävlingskit och den blev otroligt karamellig som M uttryckte det. Vi får se om jag kan få nån ordning på den. Lite rörig och orolig är den. Desto bättre blev den här. Ett foto jag fick efter mina föräldrars rensning och sortering av gamla foton. För första gången testade jag att sätta öljetter på en LO och så här blev det!

För några veckor sedan hade vi en liten scrapträff på jobbet och då blev det ett par layouter:




Och så en som kom till i januari eller så...

Pingvinskalle

Igår var vi hos BVC-doktorn. Hedda var riktigt duktig och försigkommen. Lät sig undersökas och ställde frågor om vad doktor Ingrid hade i sitt rum. Ingrid visade sina saker och Hedda fick prova på att stämpla med sådana stämplar som man brukar ha i bebisars papper. Och så läste hon de bokstäver som trollats fram på pappret. På väg ut ställde hon frågor om teckningar som hängde på väggen och vi höll aldrig på att komma därifrån. När vi äntligen hade kommit ner i foajén ställde sig Hedda mitt på golvet och sa besviket med gråten i halsen:

- Men doktorn fick ju inte se min tunga...
Hon hade ju bestämt att hon skulle räcka ut tungan för doktorn och visa den... och så glömde hon det...

När vi satt och åt frukost idag berättade jag för Hedda att idag var det min tur att åka till sjukhuset. Jag berättade att de skulle undersöka mitt huvud.
- Tar dom bort skinnet då eller?
- Nej, dom kan kika på annat sätt utan att ta bort skinnet.
- Jaha, kollar dom blodet i huvudet då? Och järnet?
- Ja.
- Och pingvinen?

Vi skrattade gott. Inte minst barnets pappa som tyckte det var omåttligt skojigt att mamman hade en pingvin där inne i huvudet. Kanske inte så konstigt att hon är som hon är...

Nya köksmattan. Fräscht!

Och så har jag gjort ett par nya LO:s. När jag ser de där svartvita bilderna på Hedda funderar jag över vad som rör sig där inne. Vad tänker hon på? Vem är hon? Så titeln fick bli VEM är du?

Jag köpte ett tävlingskit på Stellas för ett tag sedan. Har gjort två layouter utifrån det. Och det bidrag jag tänkt tävla med får ju inte visas upp innan. Men jag har i alla fall betämt mig för att den andra är bäst hittills. Och ska jag tävla med någon så blir det inte med den här, även om den också blev bra:

Kalaskort och andra kort

Kortet till Ella, två och en halv veckor gammal.

Framsidan av kortet till 18-åringen.
Inget mönstrat papper. Bara stämplat med bubbelplast.

Kortets insida. Stämplat och målat.

Framsidan av kortet till 30-åringen.

Ena sidan av uppslaget...

...åsså andra sidan...

På väg till 30-årsfest med en riktig moviestar.

Slutligen dagens övningar innan snöbollskriget bröt ut.
Melker och Rasmus jobbar på.

Första semlan

Första semlan har avnjutits. Semla är gott... men i hyfsat små doser. Efter kvällsmaten var vi inte ett dugg sugna, men nu, vid halv 10 på kvällen slank den ner tillsammans med en kopp te. Jag vet...semla så sent, men vi delade på en, och det var riktigt gott. Direkt efter det kan jag bara inte gå och lägga mig...så då passar det ju bra att blogga en stund...

Har scrappat lite ikväll. Ett så ljuvligt foto på Hedda... Men jag visar inte LO:n. Jag tänkte nämligen tävla med den - har aldrig gjort det förut - och då får jag ju inte visa den innan. Förra veckan köpte jag ett tävlingskit osett hos Jenny på Stellas och när jag sedan öppnade påsen blev jag så besviken... Tyckte inte att papprena var fina och att dekorationerna var sådär. Men dan efter när jag kikade på dem igen kunde jag inte förstå vilka glasögon jag haft på mig (inga alls egentligen... jag hade linser...) för papprena var ju fina. Inte de jag skulle ha valt i första hand, men riktigt fina. Det är nog som med kläder. När de hänger på sina ställningar är de inte fina men om man provar blir det ju riktigt bra! Eller tvärtom...

Hur som helst blev LO:n riktigt fin. Här är ett par andra jag är nöjd med. Den första, Cykeltur, gjorde jag för ganska länge sedan. Gjorde ett cykeldäck av cardstock, chalk och penna. Kul idé tyckte jag. Den andra, Rockstar, kom till i går. Kikade lite på en av Lisas LO:s (finns på Elisas blogg) och liftade titel och fotonas placering (tror jag...). Gillar Heddas störtsköna pose.

Snart dags att knyta sig. Hedda sover, Pär har gått och lagt sig... Lugnt och tyst. Imorgon är en ny dag.

Tittut!

Det är så härligt med tulpaner i januari. Jag älskar vita och lila. Köper ofta tio av varje och sätter tätt tätt i min vita höga vida vas från Orrefors. Helst ska blommorma bara sticka upp lite kaxigt över kanten. Så vackert.

Jag var på Tant Grön i Vintrosa igår. Det finns en gräns för hur länge man kan ha kvar de röda julstjärnorna helslokandes i köksfönstret. Den hade överskridits för länge sen. Så ut med visset och in med fräscht. Ett par söta vivor av nåt slag. Skit samma vad de heter. Fina är dom. Hedda fick välja färg.

Trots vår i köket kan man faktiskt scrappa juliga och vintriga LO:s. Här är veckans skörd så här långt...

Första LO:n med mig själv. Kul!

Och apropå scrap... Hade scrapträff på jobbet idag. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Somt bestämmer man inte över, som t.ex. hur lång tid en hälsoprofilbedömning tar. Man kan frestas att tro att tidsåtgången berodde på det faktum att unga frun är ganska pratglad och frågvis, men det var inte många talminuter hon fick. Alltså berodde det på något annat. Kanske det faktum att konditionen var urusel och att det finns något samband mellan konditionens status och bedömningens tidsanspråk... Tveksamt det också. Men tid tog det i alla fall. Detta påverkade i sin tur tiden för avfärd till Stellas i Kumla där inköp inför träffen skulle ske. I slutändan blev det en timme för scrappande vilket inte räcker långt i dessa sammanhang eftersom jag är ganska trög i starten (detta är inte tillämpbart på alla områden i livet...). Underbart är kort som bekant och eftersom maken hade viktigt möte att fara till och treåringen ännu inte är bekväm med att vara ensam hemma (!) så var det bara att packa ihop de osedvanligt otympliga lådorna ämnade för scrapsaker och bege sig västerut.

Trots att det inte alltid blir som man hade tänkt sig så blev det ganska bra i slutändan. Nu får jag sitta här i lugn och ro och skriva, och det känns som om jag är alldeles ensam hemma fast lilla skruttan ligger i sängen och sover. Och när jag tänker tillbaka på dagen som gått, känns det ganska bra att veta att flåset inte kan bli så mycket sämre... däremot bättre... och att jag åtminstone inte lider av övervikt... snarare tvärtom...

Det blir inte alltid som man tänkt sig... och armhålor - vad är det?

Allra först ett par "gamla" LO:s. Kladd var den allra första jag gjorde. Doft av kärlek kom till på scrapmaran i Örebro i augusti förra året. I veckan har det blivit ett par till men dom är inte fotade än...

Ja... så var det det där som inte blev som hon hade tänkt. Unga frun trodde att flickebarnet var redo för dagis, men ack vad hon bedrog sig. Trots ett idogt sopande (fastän man ingen curlingförälder vill vara) där tösen fick vara hemma en dag extra i lekande friskt tillstånd, och där dagens lämnande föregicks av sovmorgon och frukost hemma för att få längre natt och kortare dag... så ringde fröken från dagis efter två timmars vistelse där. Hon mådde inte som hon skulle. Så i morgon får hon vara hemma igen och ta det lugnt. Det bästa vore väl om hon är hemma resten av veckan, men på fredag är det PYJAMASPARTY på dagis. Och vem var det som föreslog det för fröknarna i höstas? Hedda... Det vore verkligen nesligt att missa partyt man längtat så länge efter...

Nåja... Själv sitter den ömma modern här nu med öm skalle. Huvudvärken skulle jag kunnat vara utan... Men för att inte fastna i nån slags självömkan eller tråkgnäll (för vem vill läsa om sånt...?) kan jag ju avsluta dagens skrivande med en liten pinfärsk Heddakommentar hämtad ur verkligheten:

I KAPPRUMMET PÅ DAGIS
Hedda inleder påklädandet med överdragsbyxor och vantar. Därefter ska munkjackan på. Detta är inte alldeles lyckat då hon märker att vantarna är i vägen. Modern ser frågande ut och undrar varför det inte går att bara dra jackan över vantarna. Hedda förklarar:
"Men jag måste ta av vantarna för annars kommer dom att fastna i armhålorna!"
Och det är ju precis vad de skulle göra! Inte i kroppens armhålor, men i jackans, där man sticker ut handen...

Scrappat och snappat...

Efter en fight med kameran och blixten där jag inte gick segrande ur striden var det datorns tur att slåss mot unga frun. I den senare kampen lyckades jag något bättre och här är resultaten. Under mitt första år som scrappare har jag gjort 10 LO:s, en mängd kort och en pärlbytta till den pärlande pärlan... (den sistnämnda idag... och Hedda blev så glad!) Jag är således inte den mest idoga scrapparen i världshistorien men jag tycker ändå att det mesta jag gör blir bra. Ovan en riktigt vågad idé med fyra randiga bodies och tre randiga papper. Men det blev kul och bra!

Här är den allra senaste LO:n. Äntligen en grön! Den är så fin...

En av de första jag gjorde. Åh, vilken tid det tog. Ja, jag är ju fortfarande inte någon explosiv scrappare i sprint eller så... Mer en omsorgsfull långdistansare... men visst flyter det på bättre nu än för ett år sedan...

Och så den sista... Den gjorde jag när jag och Lisa hade miniscrapträff hos henne på annandagen. Det var min första förstoring.

Så där ja! Det känns bra! Några alster att visa upp... Nu blev jag sugen på att scrappa...