Tisdagarna med Hedda

Jag är föräldraledig på tisdagar. Det betyder att jag och Hedda har en hel dag i veckan tillsammans att göra vad vi vill. Idag bakade vi till Heddas kök. Vi svängde ihop en trolldeg och hade en riktigt rolig skaparstund tillsammans. Det blev alla möjliga sorters bakverk att leka med. Några penslades med ägg och garnerades med pärlsocker. Andra målades med allmogefärg (Hedda var superduktig med småpillet!) och blev riktigt läckra... Hedda kan nu bjuda dockorna eller kompisarna på riktigt kakkalas, eller öppna café eller bara njuta av att titta på kreationerna. En sak var vi i alla fall överens om - fler bakverk blir det framöver. Ett litet smakprov?

Småkringlor i förgrunden.

Får det lov att vara en bakelse?

Vi dukade upp på mormors kakfat.

Pappa blev lite besviken när han insåg att bullarna var oätliga...

Chokladbollar. Hedda målar resten en annan dag.

Förra tisdagen åkte vi till mitt jobb och lånade böcker och tog en fika. Och så hämtade vi ett par skidor vi fick låna av kollegan E. Hedda ville förstås genast prova när vi kom hem och tur var väl det, för så mycket snö att åka på nu finns det inte...
- Jag kan åka skidor, sa hon när jag spände fast dem på stövlarna.
- Kan du? Men du har väl inte åkt förut?
- Nej, men jag har ju sett hur man gör på TV.
När hon väl stod på skidorna sa hon:
- Vi måste börja med att bygga en backe.
- En backe?
- Ja, jag vill ju åka med lite fart!
Jag föreslog att hon skulle börja på plana marken och förklarade att det inte var så lätt att hålla reda på alla skidor och stavar. Och det förstod hon också snart.

Full koncentration.

Lektion 1: Korsa inte skidorna (det lärde hon sig snabbt!)

Lektion 2: Lär dig att ta dig upp själv (funkade också hyfsat bra).

I si så där en tjugo minuter travade hon runt med skidorna i trädgården och var förvånansvärt duktig. Mestadels stod hon faktiskt upp på skidorna och verkade tycka att det var riktigt roligt. Men så började det skymma och kvällsmat är ju inte heller fel...

Punkt slut...

Hedda vill också vara med och bestämma. Ikväll när mamma skulle åka på hemgrupp ville Hedda också följa med. Fastän det bara var "mammorna" (jag vet, K, men hon fattade vad jag menade...) som skulle ses.
- Men jag vill också följa med och äta tårta!
- Det blir ingen tårta. Det blir förmodligen bara några torra kex och en kopp te... (Jag trodde inte det på riktigt, K. Tack för fantastiskt goda scones. Bästa nånsin, faktiskt!)
Så var hon tyst en stund.
- Då tar jag torra kex och och ett glas vatten.
...

Så lite kiv och bråk och tårar till. Och så avslutade hon med:
- Men jag vill faktiskt följa med! Slutpunkt!

Vi har för övrigt haft en härlig dag i pulkapacken, jag och Hedda. Mackor och varm choklad och snörullning och gupphopp och snökoja och utebus och helt slut och somnade i bilen. Pappa låg hemma och var magsjuk. Hoppas vi andra slipper. Hur som helst verkar det vara mindre kroniskt och mer övergående. Kanske han är som vanligt imorgon igen. Då ska jag leta reda på längdskidorna och kolla in statusen. Förhopppningsvis blir det en tur med C i Ånnaboda.

15,4

När jag kom ner i morse var det 15,4 grader i köket. Spänta stickor var nästan mer akut än att morgonkissa. På ett par timmar hade vi sköna 18,5 inomhus men då pälsade vi på oss och tog oss ut i 17-gradiga kylan för att inviga Heddas nya snowracer i Ånnaboda. Stjärtlappen användes också flitigt. Varm choklad och grillad korv inmundigades tillsammans med familjen V i den stora lappkåtan där det var lite för mycket folk samtidigt för att det skulle vara riktigt bra. Fötterna blev sedan varma inne i raststugan och så klarade vi av några åk till. Härlig utedag.

Så åkte vi hem och eldade lite till innan vi åkte till familjen W på kvällsmat. Det var längesedan vi träffades och det var härligt att få ses och prata om livet och leka och busa och äta gott och fika. Ikväll eldar vi i sovrummet. Mysigt... och välbehövligt...

7,3 grader

När vi kom hem igår eftermiddag efter en veckas bortavaro, trodde vi att det skulle vara ganska kallt i stugan. Ingen hade vi lejt att elda inför hemkomsten och därför planerade vi att åka efter frukost så att vi skulle hinna få upp värmen innan läggdags. Vi hade lyckats pricka in att vara hemifrån under vinterns kallaste dagar och detta hade förstås sparat oss lite ved. Men det gjorde också att det var kylskåpskallt i köket. Termometern stod på 7,3 grader! På övervåningen var det hela 10 grader över fryspunkten. Hedda klädde som vanligt av sig i hallen men sågs strax huttrande i sin tunna ljusgröna T-shirt.
-Du får klä på dig igen Hedda, sa jag och istället för att börja gnöla om att hon behövde hjälp med att hitta någon lämplig klädsel för utomhusbruk inne, klev hon resolut ut i andra hallen och började rota i sin byrålåda. Hon drog fram mössa och fleeceväst, men var fortfarande bar om armarna. Jag hjälpte henne att få fram raggsockor och tröja. En stund senare efter att vilt sprungit fram och tillbaka mellan vardagsrum och kök (av två anledningar tror jag: dels av glädje över att äntligen vara hemma igen, dels för att hålla värmen) hade hon landat i sitt rum där hon och dockan Sofia ritade och målade. Hedda som älskar att vara nakenfis ses inte ofta i dylik klädsel inomhus. Därav förevigandet.

Jag beundrade mig själv och min framsynthet en smula efter hemkomsten då jag upptäckte att jag inte bara sett till att det fanns ved inburet utan dessutom hade späntat stickor. Brasor brann snart i alla fyra rum och till kvällen hade vi fått upp en hygglig temperatur. Jag svettades till och med i natt! (Måste ha berott på nån mardröm, för i morse var det nere på knappa 14 grader igen, men så var det också kallt ute i natt...)

Positivt med att leva i en något kylig tillvaro är att man måste hålla igång för att hålla värmen. Väskor packades upp fortare än kvickt, tvätt sorterades och började tvättas, blommor vattnades och ved bars in. Trots att vi var riktigt trötta efter semester och hemfärd blev det inget stillasittande för hu vad vi hade frusit då! En måltid inmundigades i huttrande tillstånd (av mig, fryslorten alltså) och en promenad i vinterkylan satte igång blodcirkulationen igen. Det kan tyckas vara en primitiv tillvaro vi lever, där vi åtminstone på ett område flyttat tämligen långt tillbaka i tiden, men vad mycket positivt det för med sig! Effektivitet, motverkande av försoffande, motion... Borta bra, men hemma bäst!

Hos mormor och morfar

Några bilder från vår påsksemester i Blekinge.

Hedda hjälper mormor att baka bullar.

Här kavlas det.

Gott med nybakta kanelbullar!

Jag träffade på en söt liten påskkärring i mormors och morfars uterum.

Det är kul att klä ut sig och gå runt till mormors och morfars grannar.
Nya kompisar blev mormors lillebror David och grannfrun Berta.

Och så kom snön. Och inte lite heller. Man kunde både bygga snögrotta och åka pulka. Snöbollskrig är också kul!

Snökram!

Äventyr som inte förevigades var ridturen på faster Kims Johans mamma Monikas STORA häst. Hedda hade tydligen varit väldigt kavat när hon satt där på höga hästryggen och skrattande red en lång runda. Jag var dessvärre inte med utan missade hela äventyret. Däremot var jag med när Hedda körde sexhjulig motorcykel med morfar. Lika mycket som hon älskar höga hästar gillar hon höga hastigheter. "Fortare, mamma!", hojtade hon och stortrivdes med kalla vinden i ansiktet. Precis som sin mor...

Glad Påsk!

Tänk, jag trodde att jag skulle fara söderut mot våren. Och jo då... det bådade gott till en början. Efter en härlig vårpromenad under vilken vi väntade oss att få se blåsippor och vårlökar kunde vi konstatera att tusenskönor trotsat kylan där de likt balettdansöser med utstående kjolar tyckts dansa in våren. Och på köksbordet hamnade en liten bukett vitsippor. Hedda hade klättrat på alla stenar och rösen hon gått förbi och vi hade lovat henne att vi dagen därpå skulle ta oss ner i Emila Backe igen och klättra vidare och ha picknick med bullar och varm choklad. Men på natten började det snöa och under följande dag kom det mellan trettio och fyrtio centimeter snö. Helt otroligt! Så istället för vårskri och bergsklättring blev det snögrottsbyggande, snöbollskrig och pulkaåkning. Nån varm choklad har det inte blivit än. Det är svårt att få in mellanmål mellan målen här. De ligger så tätt som det är... Vi njuter i fulla drag. Om det inte hade varit för att jag hade glömt USB-kabeln hemma skulle jag ha delat med mig av bilder från de senaste dagarna. Kanske det så småningom bjuds på vintervyer, bullbak och påskkärringar på bloggen.

Nybakt, dagisvitaminer och soppa

Det luktar så gott! Det är nästan så det blir jobbigt. Mannen har bakat bröd igen och doften fyller hela huset. Han har haft ett ganska långt uppehåll, men för några dagar sedan drog han igång igen och nu börjar näsan så smått vänja sig vid doften av nybakt. Jag blir så hungrig bara. En tallrik gröt slank ner till frukost men sen vill ju smaklökarna gärna ha en macka från en ur ugnen nyuttagen brödkaka... med smör på ...som nästan smälter. Men det får vänta tills brödet svalnat lite. Jag måste ju kunna skära av brödet.

När vi kom hem från dagis igår var det så ljust. När vi klev ur bilen här hemma ville Hedda vara ute en stund innan vi skulle gå in och börja laga mat. Bara det är ju ett vårtecken värt att notera. Viljan att vara ute på eftermiddagen! Vi gungade, gjorde en minisnögubbsfamilj av lite hopskrapad snö från en vitochgrönfläckig gräsmatta och så behövde jag köra in ved. Hedda lastade skottkärran medan jag klöv lite ved. Sen började hon städa. Hon satt mitt i sågspånen och krafsade med en liten trädbit som fick tjänstgöra i avsaknad av sopborste. Efter en stund hörde jag att leken fått nya förtecken. En stubbe tvålades in med sågspån och sköljdes sedan ren med samma substans...

Väl inne blev det middagslagning. Vi gjorde en potatis- och basilikasoppa med ost. Det blev så gott, och extra roligt var det att inte-så-stor-i-maten-fröken åt som en häst. Två stora portioner och tre dubbla smörgåsrån med ost satte hon i sig! Tror nog att jag delar med mig av receptet lite längre ner. Enkelt och gott är inget att hålla för sig själv!

Pappa kom hem ganska sent och medan familjens damer skrapade sopptallrikarna och han tog av sig ytterkläderna bubblade lilla fröken med höghastighetsprogrammet påkopplat om allt hon varit med om under dagen. Det var nämligen så att fem- och sexåringarna skulle få åka in till stan och gå på museum och eftersom ganska många barn var borta kunde ett par av de yngre barnen också få åka med. Hedda och en kille till av de blivande fyraåringarna fick följa med eftersom de ansågs kunna få utbyte av besöket. Och det hade hon verkligen! De hade tagit bussen in till stan och varit på muséet på Karolinska läroverket och tittat på uppstoppade djur. Vilket äventyr! Efteråt hade de varit på babbiteket.
- Köpte ni medicin eller lånade ni böcker? frågade jag.
- Medicin, svarade Hedda.
- Ok, då var det apoteket ni var på.
Då fnissade hon lite och sa med knas i rösten:
- Och jag sa babbiteket... Fniss.

Till lunch hade de fått hamburgare och pommes frites på en resterang som hette McDonalds. Och ett spel! Hur kul som helst hade de haft! Hur som helst skulle detta berättas för pappa när han stod där i hallen. På muséet hade de sett en leopard och ett lejon och en varg och en björn och ett elefanthuvud. Alla djur var döda och uppstoppade och man fick inte klappa dem för de stod bakom en glasruta. En tant var där och berättade för dem om djuren. Pratet bara bubblade ur den lilla munnen (Heddas alltså, inte tantens...) och så sa hon:
- Man måste ha biljetter, annars kommer man inte ihåg... (Här stannade hon upp och tvekade en aning innan hon tillade) ...vad man heter...
- Sen tittade vi på det höga höga slottet! fortsatte hon med sensationslysten röst och mimik.
- Såg ni några prinsar och prinsessor då? undrade pappa.
Hon skakade lite på huvudet, antog viktighetsminen och sa mycket lillgammalt och medvetet:
- Tyvärr. Det har flyttat in någon annan där...

På hemvägen hade hon stått för underhållningen i bussen sjungade "Hjulen på bussen". När de sedan skulle gå hela långa vägen tillbaka till dagis fick de ta en liten paus halvvägs för att fylla på med dagisitaniner. För den som undrar kan jag berätta att det är särskilda vitaminer bestående av choklad för att orka en bit till.

Här kommer soppreceptet, hämtat ur senaste Allt om Mat (Den är tydligen fettsnål också. Enligt nån magerhetsruta innehåller varje portion endast 380 kcal. 15 g fett, 15 g protein och 46 g kolhydrater är också information som jag aldrig läser... Enkelt och gott funkar bra för mig!):

Potatissoppa med basilika
Till 4 personer behövs:

5-6 mjöliga potatisar (ca 400 g)
2 + 1 vitlöksklyftor
1 liter vatten
2 grönsaksbuljongtärningar (nästa gång tar jag bara en!)
1 dl mjölk
1 kruka basilika (jag tog hälften timjan)
2 dl riven lagrad ost (här ska det vara en 17%-ig historia om siffrorna ovan ska stämma...)

Tillbehör.
2 avokador
8 skivor rostad fiberfranska

Skala och skiva potatis och två vitlöksklyftor. Koka upp vatten och buljong. I med potatis och vitlök. Koka 10 min. Mixa mjölk, basilika och en vitlöksklyfta. Häll det mixade i soppan och mixa lite till! Rör i osten och låt den smälta. Servera med tunt skivad avocado på brödet. Mums!

Nu ska jag ta en mjuk råglimpemacka med smör och ost. En kopp te till det blir gott!

Veckosummering

Så var ännu en vecka till ända. Den började lite knaggligt men tog sig och hade sin kulmen torsdag till lördag. Och så ett avlappnat och skönt (och lite krigiskt) avslut.

I torsdags kväll var den 18-årskalas på Barongatan. Vi tänkte att vi stannar en liten stund eftersom lillskruttan behövde komma i säng. Men så där kan man ju inte resonera när man ska till så trevligt folk. En liten stund... blir till en trevlig kväll. Hedda somnade sent den kvällen men klarade ändå dagis galant under fredagen även om hon var tämligen svårväckt på morgonen.

På 18-årstillställningen befann sig även födelsedagsbarnets alldeles nya lilla systerdotter. Vilken varelse så underskön! Ljusbrun i hyn, kolsvart hår i mängder (ja, för att vara så liten alltså...) på huvudet och ögon som bara ville vara stängda hela tiden. Efter att mat och tårta slunkit ner hamnade den lilla i min famn och jag ville aldrig släppa... Så mjuk och go och liten och underbar! Ibland kom ett litet ynk från hennes läppar men däremellan sov hon så avslappnat i min famn. Efter en stund kom Hedda och kröp upp i soffan bredvid mig.
- Jag vill sitta i ditt knä nu, mamma.
- Men jag håller ju i E, sa jag. Jag får inte plats med er båda... Men du, vill du höra en sak?
- Mmm...
Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra:
- Du är den som jag älskar mest av alla. Jag är din mamma och bara din mamma. Och just nu lånar jag bara E från hennes mamma och pappa. Men jag älskar dig mest av alla...
Då log hon och så var svartsjukan som bortblåst.

Ett par kort tillverkades inför kvällen. Kika på dem i nästa inlägg.

På fredagkvällen blev det pizza från Pizzeria Express på väster. Måltiden intogs på Glimmervägen och ännu ett födelsedagsbarn firades en dryg vecka försent. Mycket prat, lugn och ro, barn som lekte själva och höll sig undan eller tittade på Disneyklassiker och drunknade i popcornskålen medan mammor fick prata om det de ville och pappor fick roa sig vid datorn. Ännu en sen kväll för Hedda men så skönt med sovmorgon...

En underbar lördag. Sovmorgon som sagt, och ändå steg jag upp innan övriga snoozisar som avslappnade låg kvar och andades med öppen mun under täcket. Tassa ner. Strunta i att tända eld i spisen. Scrappa födelsedagskort med bara ben och armar iklädd ett litet nattlinne. Det hade aldrig hänt i oktober. Fryslorten har acklimatiserat sig. Familjen vaknar. Jag tar trappan i bara några steg och dundrar ner i sängen igen. Myser en stund. Hedda tar sig för örat, drar i snibben och säger:
- Jag hör inte så bättre nu. Ljuden blev mindre...
Och så där håller hon på ett tag. När hon drar i örat funkar det igen. Vax måntro? Det går i alla fall över när mamma har "undersökt" en smula. Om en månad ska hon tillbaka till Öron, näsa, hals. Kanske det kan vara tills dess...

När pappa retar Hedda (han är verkligen född retsticka) morrar hon:
- Sluta! För jag vill inte höra något trassel!
Och jag håller med. När han retas är det som trassel.

Innan vi åker blir det sen frukost, lite vardagsbestyr, ännu mer scrappande (kortet måste ju bli färdigt!), dusch och tillfix (smink och hår och sånt), lite mat-så-vi-klarar-oss och så iväg!

Sebbes fruga 30 år. Trevlig tillställning. Mycket folk. God mat. Vänner jag inte pratat med på länge. Vänner jag träffade nyss. Ännu mer folk. En Hedda som till slut tycker att det blir för mycket och undrar varför människorna måste prata så högt. Leker inte längre med de andra barnen. Vill vara ifred. Så när N, 1 1/2 år, kommer lite för nära blir hon arg och nästan knuffas.
- Småbarn får inte vara här! Jag vill vara ifred!
Hon förstår inte att han inte förstår. Fast han gör nog det ändå, för ganska snart dissar han Hedda och ger sig iväg på egna upptåg. Det finns många andra barn att leka med. Behöver inte tjuriga tjejer. Klok kille.

Skön hemmakväll. Chips och film och mys. Hyfsat tidigt i säng.

Och så söndag. Man och barn kommer förbi och plockar upp mig så jag slipper köra ensam på hala småvägar. En något decimerad hemgrupp äter och har trevligt tillsammans. (Krya på er ni som sjuknat in! Tänker på er!) Vuxna får mat från Shanghai (kycklingspett, friterade räkor, biff med bambuskott) och barn får pommes frites och köttbullar. Alla är nöjda. Barn leker och vuxna får prata. Till kaffet blir det semla. Gott, så gott.

Det vackra vintervädret har blivit lite blåsigt, regnigt och småtråkigt. Detta till trots föreslår Melker att vi ska gå ut och bygga snögubbar. Ja, så får det bli. Och det är faktiskt skönt att komma ut! Snögubben blir så stor att den inte kan stå själv (störst är inte alltid bäst!). Till slut faller den och blir till ett perfekt ammunitionslager när snöbollskriget drar igång. Barn och vuxna i en salig röra. Hedda tål inte när pappa får in en träff innanför jackkragen (vad är det med barn nu för tiden...? ehh...) medan Melker och Elsa är något tåligare. Snön yr. Landar på mössor, kinder, och mitt i ansiktet några gånger. Nilssons är träffsäkra. Trevligt att träffas, skulle man kunna säga. Tack för en skojig eftermiddag med er! Mer sånt!

Och så en skön kväll med Ronja och Birk och skitstövlar som blir sams på slutet...

Kalaskort och andra kort

Kortet till Ella, två och en halv veckor gammal.

Framsidan av kortet till 18-åringen.
Inget mönstrat papper. Bara stämplat med bubbelplast.

Kortets insida. Stämplat och målat.

Framsidan av kortet till 30-åringen.

Ena sidan av uppslaget...

...åsså andra sidan...

På väg till 30-årsfest med en riktig moviestar.

Slutligen dagens övningar innan snöbollskriget bröt ut.
Melker och Rasmus jobbar på.

Bomull på slätten

Stora bomullstussar faller från en mulen himmel och lägger sig lugnt och stilla på marken. Snötäcket växer. Skyffeln åker fram och när en liten korridor har blivit synlig i snön kan skottkärran lätt knarra sig igenom det lilla som finns kvar. När jag går förbi stället där tulpan- och krokusknoppar syntes härom dagen funderar jag över hur det är där under det vita täcket. Förmodligen varmt och gott. Jag fortsätter ut till ladan. Kärran fylls med ved som skjutsas in i stugan. Varm och go värme sprider sig i såväl kök som vardagsrum. På övervåningen behöver vi inte elda. Ett element i vardera rummet håller temperaturen på rimlig nivå tillsammans med värmen nerirån.

Det är lugnt och tyst. Man och barn är i kyrkan. I eftermiddag blir det lunch och förhoppningsvis bus i snön hemma hos familjen N. En blå IKEA-kasse är packad med varma kläder till hela högen. Bara tre personer och ändå tar det så stor plats. Pär och Hedda åker direkt dit från stan och jag tar andra bilen och möter upp. Hoppas det är plogat på småvägarna...