Den 27:e...

...är det beräknade datumet för nedkomst. Det magiska. Idag känner jag mig laddad även om jag är ganska trött efter flera nätter då jag legat klarvaken ett par timmar. Antingen pga. förvärkar och sprallande bebis, eller helt utan anledning. Kan bara inte sova.

Hedda utropade idag på morgonen:
- Idag kommer "Bertil"!
Vi pratade om det där en liten stund och hon vet att det kan dröja länge än, men hur det än är så känns det lite speciellt idag.

Jag har hur som helst energi för att göra soppa att frysa in. Vi skördar squash i mängder. Åtminstone i sådana mängder att vi inte hinner äta undan. Idag gör jag Squashsoppa med basilika. Vi prövade den för ett tag sedan och alla i familjen åt med god aptit. Receptet finns här om du vill pröva något gott, antingen som ensamrätt eller som förrätt på kräftskivan.

Squash, purjo, vitlök och basilika i en härlig röra... på en felroterad bild...

Soppan fryser jag in utan grädde, salt och peppar. Det tillsätter jag sen.

Serveras med krutonger och knaperstekt bacon.
För den som gärna vill ha något mer att tugga på är det gott med kokt potatis i bitar i.

Kalops, gymnastik, namnsdag och förvärkar

Morötterna införskaffades och ingen bebis kom. Kalops blev det således. Och vilken kalops sen! Köttet smälte i munnen, så mört var det. Och såsen... Mmm... Husmanskost när den är som bäst! Hedda åt med god aptit till mammas stora glädje. Hon som annars är mer kolhydratsuktande än proteinälskande.

När jag hämtade henne på dagis idag kom hon springande mot mig och innan vi hunnit hälsa på varann sa hon med andan i halsen:
- Får jag gå på storbarnsgympan ikväll?
Jag kollade upp det hela och det ledde till att Hedda fick åka till Vintrosa på gymnastik för 5-åringar. Medan hon var där med pappa förberedde jag ett litet namnsdagskalas för Ellen. Pappa hade köpt en krämkaka och jag hade bakat STORA hallongrottor, en av Heddas absoluta favoriter. Finporslin och blommor från trädgården, ljuslykta och vackra servetter. Hedda Ellen Karolina blev överlycklig för sin namnsdagsöverraskning och hela tiden bubblade hon om hur roligt det hade varit på gymnastiken.

En stund efter att hon hade tackat för fikat och gått från bordet kom hon tillbaka till mig och Pär där vi satt, och sa:
- Tack snälla ni för det trevliga namnsdagsfikat!
Så go hon är...

Ikväll när vi bad aftonbön sa hon med bestämd röst till Gud:
- Gör så att Bertil kommer i morron (med skorrande tungrots-r!)!
När vi hade släckt lampan satte förvärkarna igång. Det har hållit i sig hela kvällen. Ganska täta och intensiva emellanåt, men minst lika många och långa har stunderna varit då det varit kav lugnt. Så vi får väl se om Gud svarar på Heddas bön såsom hon vill eller på något annat sätt.

Vill du baka de STORA hallongrottorna finns receptet här.

Mersmak

- Kan inte du massera mig ikväll igen?
Det gav visst mersmak... Och visst kan jag det... Men ikväll blev det bara en liten stund. Lite småsugen var jag på att få lägga ut några bilder och skriva några rader. Bloggandet ger också mersmak. Kul också när nya läsare ger sig tillkänna i kommentarfältet. Välkomna!

En bild på en vattkoppsprinsessa som nu äntligen är smittfri. Och så smärtfritt det var! Skönt att det stannade vid sisådär en trettio fyrtio koppor som okliade för det mesta.

Här iklädd favoritklänningen som hon skulle kunna ha dygnet runt om hon bara fick... En så fin klänning ger också mersmak.

Hon sitter på pinnstolen som jag målade klart igår! Den blev jättefin! Svart är ju fint, eller hur?

Så när jag hade ett par bonuskuponger på Polarn kunde vi inte motstå klänningen som hon älskar så. Fast i turkost! Ett par bruna reastrumpbyxor till och dagen var gjord!
- Det är ju sånna som du har, mamma! utropade Hedda förtjust. Hon beundrade dem länge innan hon gick med på att ta av finkläderna.
- Det är ju kalaskläder, och då är det bäst att jag tar av dem så de inte går sönder, konstaterades det förståndigt.

Men först lite skojiga poser framför kameran. (Jag glömde fixa till de röda ögonen, men kan meddela att de är högst blå i vanliga fall...)

Det finns annat som också ger mersmak. Att inse att det är skönt att ta sig ut på en liten löparrunda nu och då (jag vet att jag tycker det är skönt, men jag tycks glömma det, läs förtränga det, mellan gångerna...Ibland behövs en liten knuff...). Nu har jag i alla fall (efter beskedet om min katastrofala kondition för några veckor sedan) börjat jogga regelbundet. Idag lyfte motionerandet sig till en ny nivå när jag tog mig till en mer varierad terräng än den platta slätten samtidigt som jag bestämde mig för hur länge jag skulle springa, inte hur långt. Det var riktigt roligt. Så här glad är jag när jag ska ge mig ut. Tog bara en före-bild. Efter-bilden hade sett i stort sett likadan ut. Ingen större ansträngning att springa i 40 minuter...

Tänk, jag visar upp en osminkad Malin för omvärlden. Kanske mirakelkuren från Mary Kay redan har gett resultat?

Mera mersmak. Till lunch idag visste jag inte vad jag skulle hitta på. Det var nästan så att smörgås stod på menyn. Men så tog jag en titt i kylen, hittade sockerärtor och soltorkade tomater. I skafferiet stod en burk med matvete. Jag kokte vetet men visste ännu inte vad jag skulle bjuda mig själv på. Det blev till slut en varm vegetarisk matvetesallad. I med en skvätt olivolja och balsamvinäger med mangosmak. Sockerärtor, soltorkade tomater, röd paprika i bitar och smulad fetaost. Mmm. Jag kunde inte låta bli att undslippa diverse njutningsfulla ljud där i min ensamhet. Helt klart mersmak. Bäst blir det med improvisation...

Något för vitlöksälskaren

Får man fresta med ett middagstips? Detta blev dagens idag här på Norrgården. Rätten tillagades på lax, och istället för couscous (blandat med limetjafset) blev det tagliatelle med lime-, basilika- och pinjeströssel. Rätten fick högt betyg av två tredjedelar av de församlade. Den magoroliga nöjde sig med pasta.

Vitlöksbakad fisk på tomatbädd

Foto: Ingvar Eriksson

• 2 pers

Ingredienser

3–4 tomater
1 krm rapsolja
2 fiskfiléer (à 150 g)
saft av 1/2 lime
1 tsk salt
1 krm nymald svartpeppar
4 vitlöksklyftor, skivade
1 msk timjanblad
1 tsk olivolja

Tillbehör:
1 dl couscous
finstrimlat skal av 1/2
välborstad lime
8–10 basilikablad
1 msk rostade pinjenötter

Garnering:
salladsblad, limeklyftor

Servera fisken med couscous smaksatt med basilika och rostade pinjenötter.

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175°. Skiva tomaterna i ca 1 cm tjocka skivor och lägg dem på ett ugnssäkert fat penslat med lite rapsolja. Krydda med hälften av saltet och pepparn. Sätt fatet mitt i ugnen och låt stå ca 20 min.
2. Öka ugnstemperaturen till 200°. Lägg fiskfiléerna på tomatbädden. Pressa över lime, salta och peppra. Strö över vitlök och timjanblad. Ringla över olivolja. Stek mitt i ugnen tills fisken är klar, 10–15 min.
3. Koka couscousen enligt anvisning på förpackningen. Blanda med limeskal, basilika och pinjenötter.
4. Servera fisken med couscous. Garnera med salladsblad och limeklyftor.

Recept och bild kommer från Allt om Mat.

Kulor i pannan

Min version:

Vi var bjudna till familjen W på Betesvägen. Det var sommar och det skulle grillas kyckling. Kanske det var vid det tillfället vi tog med kycklingfiléer av märket hemuppfödda modell större? Det här var för några år sedan och jag minns inte hur många barn som fanns i familjerna. Noa fanns ju... men inte Hedda. Ester, var hon född? Nåväl... Hur som helst tänkte vi att vi skulle ha med oss någon form av gå-bort-present men vad skulle vi hitta på? Till familjen-som-har det-mesta-i-prylväg-värt-att-ha hittar man hellre på nåt småkul eller heltokigt, om man inte ger bort vackra tulpaner i januari förstås. Men nu var det inte januari, så några blommor blev det inte. Däremot drog jag mig till minnes något ytterst presentaktigt jag hade sett några dagar tidigare då jag handlat på Papaya Livs på Drottninggatan.

Sagt och gjort. Innan vi begav oss iväg för att inhandla en något annorlunda present, googlade vi lite efter recept eftersom de kokböcker vi hade i vår ägo inte förtäljde något om hur delikatessen skulle tillagas. Lite sedvanlig tillfixning och sen upp på cyklarna och iväg (det var innan bilens tillkommelse i vårt gemensamma liv). Förbi Drottninggatan, in och handla och så vidare mot Nya Hjärsta.

Något förvånade blev kvällens värdar då de fick motta en svart bricka som man vanligtvis brukar köpa köttfärs eller fläskkotletter på. På brickan under plasten låg fyra tingestar som mest liknade glödlampor. Ungefär lika stora, vita, något glansiga och hala... Uffe fnissade lite sådär bubbligt och... stammande som bara han gör... vid åsynen av förplägnaden. Lenas reaktion minns jag inte men jag skulle kunna tänka mig att ett gapskratt undslapp henne när hon i förbifarten uppfattade vad vi haft med oss innan hon ångade vidare med något köksredskap i högsta hugg och hojtade att vi var välkomna in. Hon hade redan hunnit göra sallad, fixa dricka och nästan grillat klart medan vi andra fortfarande stod kvar och fnissande betraktade denna gastronomiska verklighet av för våra gommar sällsammare art - lammtestiklar.

Vi bestämde oss för att först inmundiga den mer i dessa nordiska trakter vanligförekommande sommarrätt, grillad kycklingfilé med mumsiga tillbehör. Innan vi satte tänderna i den goda maten behövde vissa förberedelser göras med testiklarna (de från lammet avlägsnade alltså! De övriga som fanns i huset vid denna tidpunkt ägnade vi ingen omsorg). Först skulle de läggas i blöt i saltvatten för att något visst ämne eller så (minns inte vilket och vill heller inte veta) skulle dras ut ur glödlamporna. Medan detta försiggick i köket satt vi i sommarkvällen och njöt. Mätta och belåtna och inte alls sugna på genitalier gick vi ändå in i köket och tog oss an uppgiften med blandade känslor - ohungriga men ändå nyfikna.

Jag fiskade upp de hala glödlamporna ur saltvattnet men hade ingen större lust att slicka av fingrarna... om ni förstår... Enligt receptet skulle man nu dela dem på mitten, lägga dem i en stekpanna med smör, salta och peppra och därefter steka dem på båda sidor. Det verkade ju enkelt. Men först skulle de få smaka på kniven och det var inte det lättaste. Ett halt, tjockt skinn att ta sig igenom. Ta sats... målmedvetet... slinta... fokus igen... och DÄR satt den. Fyra hala kulor att ta sig igenom med ett innanmäte vi aldrig sett maken till. En grynig köttig massa vi mest kände oss ointresserade av att inmundiga. Men vänta! De skulle ju smörstekas också! Ner i fräsande pannan och vad händer? Jo, de åtta halvorna fläks ut och in i mötet med det heta järnet. De halverade ballarna från de ulliga husdjuren reser sig i brygga och gör allt för att anläggningsytan ska vara så minimal som möjligt. Det är hett i pannan! På med salt och peppar och sen ska de... ätas... Nån som vill ha? Alla känner sig tveksamma även om vi ogärna låter dem förbli orörda efter allt micklande. Egentligen ska de enligt receptet serveras på salladsbädd med pepparrotskräm, men vi skippar runtikringtjafset och sätter i oss kulorna som de är... Eller inte. När jag stoppar in en tärningsstor bit av baggens spermafabrik, är det just så det känns. Det smakar salt, peppar och smör men känslan av och vetskapen om vad det är jag tuggar på tar överhanden. Med en konsistens liknande leverns får lammtestikeln inget högt betyg av någon av oss. Om det inte fanns något annat att äta efter en tids svält skulle jag inte tveka, men varför äta ballar när det finns bullar...? Inte ens Grå, den stora trygga katten hade lust att smaka. Han nosade lite på delikatessen men tänkte nog som jag: Finns det inget annat, så kanske...

Nu hade vi i alla fall provat, och trots ett något tveksamt resultat är det en gå-bort-present vare sig gåvogivarna eller mottagarna någonsin kommer att glömma (med reservation för alzheimers och andra åkommor av minnesreducerande art).

Så där, Uffe! Då var det gjort! Fler uppslag till bloggen emottages tacksamt. Kanske jag får läsa din version av samma händelse på Pappa Ulf...? Eller varför inte den om virknålen?

Nybakt, dagisvitaminer och soppa

Det luktar så gott! Det är nästan så det blir jobbigt. Mannen har bakat bröd igen och doften fyller hela huset. Han har haft ett ganska långt uppehåll, men för några dagar sedan drog han igång igen och nu börjar näsan så smått vänja sig vid doften av nybakt. Jag blir så hungrig bara. En tallrik gröt slank ner till frukost men sen vill ju smaklökarna gärna ha en macka från en ur ugnen nyuttagen brödkaka... med smör på ...som nästan smälter. Men det får vänta tills brödet svalnat lite. Jag måste ju kunna skära av brödet.

När vi kom hem från dagis igår var det så ljust. När vi klev ur bilen här hemma ville Hedda vara ute en stund innan vi skulle gå in och börja laga mat. Bara det är ju ett vårtecken värt att notera. Viljan att vara ute på eftermiddagen! Vi gungade, gjorde en minisnögubbsfamilj av lite hopskrapad snö från en vitochgrönfläckig gräsmatta och så behövde jag köra in ved. Hedda lastade skottkärran medan jag klöv lite ved. Sen började hon städa. Hon satt mitt i sågspånen och krafsade med en liten trädbit som fick tjänstgöra i avsaknad av sopborste. Efter en stund hörde jag att leken fått nya förtecken. En stubbe tvålades in med sågspån och sköljdes sedan ren med samma substans...

Väl inne blev det middagslagning. Vi gjorde en potatis- och basilikasoppa med ost. Det blev så gott, och extra roligt var det att inte-så-stor-i-maten-fröken åt som en häst. Två stora portioner och tre dubbla smörgåsrån med ost satte hon i sig! Tror nog att jag delar med mig av receptet lite längre ner. Enkelt och gott är inget att hålla för sig själv!

Pappa kom hem ganska sent och medan familjens damer skrapade sopptallrikarna och han tog av sig ytterkläderna bubblade lilla fröken med höghastighetsprogrammet påkopplat om allt hon varit med om under dagen. Det var nämligen så att fem- och sexåringarna skulle få åka in till stan och gå på museum och eftersom ganska många barn var borta kunde ett par av de yngre barnen också få åka med. Hedda och en kille till av de blivande fyraåringarna fick följa med eftersom de ansågs kunna få utbyte av besöket. Och det hade hon verkligen! De hade tagit bussen in till stan och varit på muséet på Karolinska läroverket och tittat på uppstoppade djur. Vilket äventyr! Efteråt hade de varit på babbiteket.
- Köpte ni medicin eller lånade ni böcker? frågade jag.
- Medicin, svarade Hedda.
- Ok, då var det apoteket ni var på.
Då fnissade hon lite och sa med knas i rösten:
- Och jag sa babbiteket... Fniss.

Till lunch hade de fått hamburgare och pommes frites på en resterang som hette McDonalds. Och ett spel! Hur kul som helst hade de haft! Hur som helst skulle detta berättas för pappa när han stod där i hallen. På muséet hade de sett en leopard och ett lejon och en varg och en björn och ett elefanthuvud. Alla djur var döda och uppstoppade och man fick inte klappa dem för de stod bakom en glasruta. En tant var där och berättade för dem om djuren. Pratet bara bubblade ur den lilla munnen (Heddas alltså, inte tantens...) och så sa hon:
- Man måste ha biljetter, annars kommer man inte ihåg... (Här stannade hon upp och tvekade en aning innan hon tillade) ...vad man heter...
- Sen tittade vi på det höga höga slottet! fortsatte hon med sensationslysten röst och mimik.
- Såg ni några prinsar och prinsessor då? undrade pappa.
Hon skakade lite på huvudet, antog viktighetsminen och sa mycket lillgammalt och medvetet:
- Tyvärr. Det har flyttat in någon annan där...

På hemvägen hade hon stått för underhållningen i bussen sjungade "Hjulen på bussen". När de sedan skulle gå hela långa vägen tillbaka till dagis fick de ta en liten paus halvvägs för att fylla på med dagisitaniner. För den som undrar kan jag berätta att det är särskilda vitaminer bestående av choklad för att orka en bit till.

Här kommer soppreceptet, hämtat ur senaste Allt om Mat (Den är tydligen fettsnål också. Enligt nån magerhetsruta innehåller varje portion endast 380 kcal. 15 g fett, 15 g protein och 46 g kolhydrater är också information som jag aldrig läser... Enkelt och gott funkar bra för mig!):

Potatissoppa med basilika
Till 4 personer behövs:

5-6 mjöliga potatisar (ca 400 g)
2 + 1 vitlöksklyftor
1 liter vatten
2 grönsaksbuljongtärningar (nästa gång tar jag bara en!)
1 dl mjölk
1 kruka basilika (jag tog hälften timjan)
2 dl riven lagrad ost (här ska det vara en 17%-ig historia om siffrorna ovan ska stämma...)

Tillbehör.
2 avokador
8 skivor rostad fiberfranska

Skala och skiva potatis och två vitlöksklyftor. Koka upp vatten och buljong. I med potatis och vitlök. Koka 10 min. Mixa mjölk, basilika och en vitlöksklyfta. Häll det mixade i soppan och mixa lite till! Rör i osten och låt den smälta. Servera med tunt skivad avocado på brödet. Mums!

Nu ska jag ta en mjuk råglimpemacka med smör och ost. En kopp te till det blir gott!

Det svänger!

Trött, så trött... Men det blir vad man gör det till. Ibland känns det som om man är ensammast i världen och behöver nån att bara prata med... kanske busa lite med... Och ibland vill man inget annat än att vara ensammast i världen... och bara ha sig själv...

Man och barn kom hem fulla av energi från kyrkan (och med ett stort fång tulpaner till trötta mamman - och de andra har inte vissnat än! Härligt!). Hedda hade varit med i Guldklimpen för första gången och berättade om allt de gjort, sånger de sjungit och om vilka barn som varit där. Och mamman som knappt orkat stå på benen drogs med i det glada och fick lite påfyllning. Så pass mycket att det kändes trevligt att tacka ja till grannarnas fikainbjudan. Kaffe, nybakt mjuk pepparkaka och vänner som står ut med en i befintligt skick var vad som stod på menyn. Trevligt!

Så gick hela familjen trafikpolis iklädda gula lånade reflexvästar hem i mörkret och fick för sig att det skulle vara gott med stompa till kvällsmat. Jag kladdade ihop degen, Hedda åt av den och så hjälptes vi åt att kavla. Jag kavlade först ut tunna kakor och så skjutsade jag över dem till Hedda som snyggade till dem med kruskavel (tack föräldrarna!). Pär såg till att de inte brändes på stekpannan och samtliga hjälptes åt att mumsa i sig varma tunna bröd med smältande smör och makrill medan Ronja vårskriade på TV. Härligt samarbete, god kvällsmat och bra TV-underhållning.

Stompa... aldrig ätit? Här kommer receptet:

Wesströms stompa - räcker gott och väl till sex hungriga vuxna

14 dl rågsikt (använde dinkel ikväll - gott det också, och nyttigt!)
1 dl sirap
5 dl filmjölk (turkisk yoghurt går också bra)
2 tsk salt
1 1/2 tsk bikarbonat
2 tsk brödkryddor

Gegga ihop. Kavla tunna kakor med naggkavel. Grädda på båda sidor i torr stekpanna på spisen.

Och avslutningsvis ett tips till Heddas mormor för att pigga på sig så här i sjukdomstider. När Hedda fick höra att hon inte mådde så bra (enligt Hedda är dock mormor alltid lite sjuk och klen... vilket intimt hör samman med Rödluvans mormor vilken dessa epitet passar in på...) sa hon: "Hon borde träffa doktor Hedda... för då skulle jag ge henne en spruta i halsen så svidet försvinner." Så välkommen hit, mamma, så kanske den lilla doktorn kan bota dig!

Ett varv till

Känner mig lite vissen idag. Surrig i kroppen, tung i huvudet, kliig (härligt att skriva ord som mest bara sägs...) i halsen. Känner du likadant kommer här dagens hetaste tips (lägg märke till att det görs i listform!) på hur man kan få det att kännas lite bättre:

1. Tänd en brasa. Finns inte möjligheten går det alldeles utmärkt med dämpad belysning och stearinljus...
2. Kura ihop i en soffa (förslagsvis i närheten av brasan eller ljusen) med en filt om benen.
3. Inmundiga en värmande dryck som du gör på följande sätt:

Pressa en citron eller två lime i ett högt glas. Tillsätt en till två matskedar honung och en liten bit färsk skalad ingefära. Fyll på med kokhett vatten och rör om.

Mys, kura, njut... Regnet utanför når dig inte...

Och när det ändå gör det - när det börjar regna inombords - se då till att ha en riktigt god vän som gärna delar med sig av sin fredagseftermiddag. Som låter dig vara den knasfia du är, som gärna tar ett varv till med dig (även om det är så kort som 1300 meter... men underbart är ju kort...) och som hjälper till att undvika ännu en kraschlandning... Tack snälla flygledare.nu!

Och så några Heddauttryck från eftermiddagen:

På frågan om hon ville ha lite tranbärsdricka tvekade hon och undrade om det var den hon inte tyckte om. Hon smakade ändå och på frågan om den var god svarade hon: Mmm, men den är lite torr...
En blivande vinkännare månde?

Hon har haft lite ont i foten idag. Vet inte vad det kan bero på, men hon försökte sig i detta sammanhang på ett närkingskt uttryck: Det är lite träligt i foten.
Jorå... försöka duger ju. Endera dan sätter hon den.

Så fick hon gå till dagis idag, pigg och nyter och inte det minsta emlig längre. Det var ju pyjamasparty! Iklädd rosa och brun kattpyjamas gjorde hon entré i entrén och ville otåligt ta farväl av den ömma modern för att få komma igång med dagens partajande. Dessvärre hade de flesta insjuknat i vattkoppor så i dagens dagisperiod spelade endast tre lirare. Coachen hade detta till trots fixat för party, så dagen var räddad.

Apropå vattkoppor... Detta sjukdomstillstånd har ännu inte nått de två feminina av familjens tre medlemmar. Tiden lär väl utvisa om den äldre av de båda är immun eller snart kommer att liknas vid en prickig korv av typen nyckelhålsmärkt... Suck... i vissa sammanhang är prickigt fint...