Hedda Haloumi

Heddaskruttan ligger i min säng och tar sig en eftermiddagslur. Hon fick feber igår och är lite hängig, har värk lite här och där, är krånglig i magen, men annars som vanligt!

Måste få berätta att denna lilla pärla fått ge namn åt en ny ost som du kan läsa om här. Det är förstås Karin i Granhammar som hittar på nya projekt hela tiden och bland de senaste ostarna finns Hedda Haloumi... Har ännu inte provsmakat, men ser fram emot att få sätta tänderna i en grillad bit till en god sallad och nybakat bröd.

Tänka sig...

Blev nyfiken på vilket ord jag är när jag såg att Sebbes fruga är kärlek... Detta utifrån testet What´s Your Word?

Efter att ha besvarat några få frågor stod det klart att jag är tänka. Tänka sig... Kanske inte helt överraskande... Så här stod det också:

You see life as an amazing mix of possibilities, ideas, and fascinations. And sometimes you feel like you don't have enough time to take it all in.

You love learning. Whether you're in school or not, you're probably immersed in several subjects right now.

When you're not learning, you're busy reflecting. You think a lot about the people you know and the things you've experienced.

Stora tunga flingor faller.
Längtar ut.
Vill busa i snön.
Tycker det är bra som det är.
Orkar inte busa i snön.
Vill hellre sitta vid brasan.
Med filt om benen.
Telefonen ringer.
Någon vet hur det är.
Någon har gått i samma skor.
Fast ett par andra.
Som samma modell ungefär.
Glad att jag svarade.
Tittar ut.
Det snöar inte längre.
Soptunnan står alltid på samma ställe.

Tvära kast

Ibland händer det att åkattraktioner spårar ur. Vagnar far och flyger och det blir tämligen kaotiskt på nöjesfältet. När det händer är det gott att Han bär. Han som är större än allt annat.

Fantastiskt!

Det finns stunder då livet verkligen är berg-och-dal-bana. Nu var det ett tag sedan men i dagarna var det dags för tivoli igen. Och det var mer Spökhuset och Fritt fall än Lustiga huset och Tekopparna. Skönt när pendeln inte stannar i förtvivlan utan snarare i en lättnadens suck och i tacksamhet. Hoppet kvarstår. Livet fortgår. Och Malin Mitt i Livet ler.

Fågelskådning

I trädgården är det full aktivitet. Fröautomaten besöks flitigt av talgoxar, blåmesar och trädkrypare. På marken sitter stora tjocka domherrssläkten och äter torra näsor från lönnarna. Hedda har lärt sig att de lite mindre med röda hakor och bröst är hannarna. Så de andra kallar hon damherrar.

Finurligt.

Vita duken

Idag var Hedda på bio för första gången! Hon tog med mamma och pappa, som inte alls hade lust att vara hemma och städa och röja, efter upptäckten att pulkabacken var stängd idag. Biobesök fick det bli istället. Hon valde Lilla Spöket Laban, en 44 min lång film i sex små avsnitt. Med popcorn och vatten (ja, bubbel är inget för henne!) satt hon uppkrupen i fåtöljen som nästan slog ihop om den lilla flugviktaren. Men med lite support från pappas fot gick det bra. Filmen var rolig, spännande och riktigt bra tyckte Hedda. Ibland höll hon för öronen, t.ex. när Spöket Laban gick ner i fängelsehålorna för att leta upp sin skugga, eller när Onkel Gast skulle visa Laban och Labolina hur man spökar. Då kom det nära. Men för det mesta skrattade eller kommenterade hon filmen. fast bara halvhögt. Man fick ju inte störa de andra.

En helnöjd Hedda somnade faktiskt på vägen hem. Det är jobbigt med jullov. Imorgon är det sista lediga dagen. Nu håller hon på att vakna i soffan bredvid. Sen kväll, kanske?

15,4

När jag kom ner i morse var det 15,4 grader i köket. Spänta stickor var nästan mer akut än att morgonkissa. På ett par timmar hade vi sköna 18,5 inomhus men då pälsade vi på oss och tog oss ut i 17-gradiga kylan för att inviga Heddas nya snowracer i Ånnaboda. Stjärtlappen användes också flitigt. Varm choklad och grillad korv inmundigades tillsammans med familjen V i den stora lappkåtan där det var lite för mycket folk samtidigt för att det skulle vara riktigt bra. Fötterna blev sedan varma inne i raststugan och så klarade vi av några åk till. Härlig utedag.

Så åkte vi hem och eldade lite till innan vi åkte till familjen W på kvällsmat. Det var längesedan vi träffades och det var härligt att få ses och prata om livet och leka och busa och äta gott och fika. Ikväll eldar vi i sovrummet. Mysigt... och välbehövligt...

Hos doktorn

Hedda har alltid gillat att leka doktor. Det gör hon fortfarande men vokabulären blir alltmer avancerad. Det pratas om bandage och gips, stetoskop och kompresser. Och idag när jag var patient sa hon att jag måste åka in till lasarettet för jag var så dålig. Jag hade brutit nyckelbenet och Hedda sa att jag måste åka in och runka...
"Jaha, sa jag. Varför ska man göra det?"
"Jo, bara för att kolla att hjärtat sitter där det ska."

Jaha, jag trodde att det möjlighen var i fertilitetssammanhang man åkte till sjukhuset för att runka.

Sen blev det svart

Dagen innan nyårsafton stendog den inte alltför gamla tjock-TV:n. Hedda beskrev det som att det "mitt i Små Einsteins plötsligt blev ett vitt streck och sen blev det svart. Och jag stod inte ens nära!" Så det kan gå... Hedda reagerade nästan panikartat och gnällde hela kvällen om att hon ville se Bolibompa. Och när inte det gick ville hon i alla fall se en film. Tur att man har en dator. Mannen reagerade i stort sett som Hedda. Inte med gnäll, men det kom något paniskt över honom. "Vi åker och köper ny TV i morgon!" Jaha, på nyårsafton? Och gästerna som kommer på kvällen då? Tidsoptimist som han är stod han på sig men det gjorde minsann jag också. Och utan TV var vi även på nyårsafton. Så skönt.

Gnället från fyraåringen och paniken från mannen avtog något för på nyårsdagen sa jag att det inte var en affär öppen. Möjligen Ica i Vintrosa men såvitt jag vet säljer de inte några TV-apparater även om sortimentet är tämligen brett. På fredagskvällen när mannen kom hem hade han kikat lite på en TV och idag på förmiddagen bar det av till Marieberg för att ta en närmare titt på vad som nu ska slängas ut pengar på (roligare saker kan man ju köpa...). Och så här i mellandagsreans slutminuter (så kändes det i alla fall idag) fanns det just ingen hemelektronik hemma. Minst 14 dagar skulle det ta innan vi kunde "få" TV:n. Tänk... Två veckor utan TV!!! Underbart! Hedda har vant sig. Vi läser böcker och spelar spel och har så mysigt! Och med Pär blir det mysiga fikastunder på kvällen utan TV och så har han ju datorn... Där kommer han åt några viktiga kanaler. Så allt är frid och fröjd. Till syvende och sist njuter vi nog alla tre i avsaknad av TV-brus.

Gott Nytt År!

Så var ett år till ända och ett nytt har tagit sin början. Jag ser med tacksamhet tillbaka på det år som gått och inser att jag fått vara med om mycket. Nya lärdomar har jag gjort, nya vänner har jag fått, gamla vänner har jag fått tillbaka och fantastiska saker har hänt.

Hedda har lärt sig läsa, jag har lärt mig sticka och mannen har blivit bättre på att snickra. Det var en av våra praktiska lärdomar var i familjen. På det mer filosofiska eller andliga planet har vi också gjort lärdomar. Pär vet att även han har begränsningar, jag vet att jag behöver betänketid innan jag fattar beslut men Hedda lärde oss idag (jag vet, det är ett nytt år, men det var så bra att jag måste skriva det) att Gud kan tala även till en fyraåring.

Pär nattade Hedda ikväll och innan hon skulle somna hade hon sagt att om man har ett snett hjärta lever man inte så länge. Om man har ett rakt hjärta lever man länge. Det var mitt hjärta som lärde mig det. Det var Gud som sa det till mitt hjärta.

Önskar för året som nu är att jag ska få ha ett rakt hjärta. Jag tror att jag inte bara kommer att leva längre, jag tror också att livet blir mer okomlicerat att leva. Och så känns det bättre!