Låt mig få presentera...

...NORA!!!

För snart en vecka sedan, söndagen den 6 september, kom hon efter en lååång väntan. Men då kom hon med besked. Fyra timmar efter första riktiga värken lät hon sig höras för första gången. Då hade vi varit på förlossningen i en timme. Inga detaljer här och nu, men när man öppnas så snabbt känns det...

Nora är en pigg och nyfiken flicka. På just de här bilderna övertygar hon inte på det området... När hon kom vägde hon 3125 g och var 47 cm lång. Trots att hon är större än vad Hedda var verkar hon mindre - detta på grund av huvudomfånget. Hedda och jag kan redan nu ha mössor tillsammans men Nora har huvud som sin mor. I många andra avseenden är likheterna med mig större. Hedda har alltid varit pappa upp i dagen, men nu har nog jag fått min like också. Fast Nora är nog mer lik sin moster än sin mor...

Storasyster Hedda är omåttligt stolt och bär sin systerroll med övertygelse. Hon är fantastisk på att hjälpa till och till och med ligga steget före ibland. Hon hämtar vatten när jag ammar och klappar Nora när hon ska rapa. Hon håller lillasyster med ett fint grepp och sjunger för henne när hon är ledsen (vilket hon än så länge sällan är). Mer ansvarstagande och förstående syster får man leta efter.

Stolt storasyster och sömnig lillasyster.

Syskonmys.

Paltkoma.

Nu kommer den nog...

...vilken vecka som helst, skulle jag tro...

Den 27:e...

...är det beräknade datumet för nedkomst. Det magiska. Idag känner jag mig laddad även om jag är ganska trött efter flera nätter då jag legat klarvaken ett par timmar. Antingen pga. förvärkar och sprallande bebis, eller helt utan anledning. Kan bara inte sova.

Hedda utropade idag på morgonen:
- Idag kommer "Bertil"!
Vi pratade om det där en liten stund och hon vet att det kan dröja länge än, men hur det än är så känns det lite speciellt idag.

Jag har hur som helst energi för att göra soppa att frysa in. Vi skördar squash i mängder. Åtminstone i sådana mängder att vi inte hinner äta undan. Idag gör jag Squashsoppa med basilika. Vi prövade den för ett tag sedan och alla i familjen åt med god aptit. Receptet finns här om du vill pröva något gott, antingen som ensamrätt eller som förrätt på kräftskivan.

Squash, purjo, vitlök och basilika i en härlig röra... på en felroterad bild...

Soppan fryser jag in utan grädde, salt och peppar. Det tillsätter jag sen.

Serveras med krutonger och knaperstekt bacon.
För den som gärna vill ha något mer att tugga på är det gott med kokt potatis i bitar i.

Mage i fokus

Några av sommarens magbilder.

På bröllop i mitten av juli. Mitt-i-natten-trött.

Magen har varit med och skördat squash.

Magmålning av Hedda.

Magmys. "Kan inte Bertil komma snart?"

Nybadad mage. Kolla in skuggan!

090909?

Årets tröttaste dag? Ja, kanske är det så att den inföll idag. För så fruktansvärt trött som jag varit idag är det bra längesedan jag varit. På morgonkvisten var jag tämligen energisk, åtminstone till sinnet. Jag funderade över vad vi skulle göra med denna vackra dag. Inte bara vara hemma (!) var min tanke. Flera var alternativen: kyrkan (för trött), söndagsskolans dag (skulle inte orka gå runt eller stå i kö), segelflygets dag (möjligen, om jag tog med en stol), Wadköping med tema dockteater (orka?!), fika på Naturens Hus med vidhängande promenad i sakta mak (skulle inte orka med den vidhängande promenaden), bara åka till Hallagården och ta en fika (det var inte så länge sedan vi gjorde det...). Alternativen var långt fler än så, men de listade var ändå de bästa. Nej, det var bara att inse att jag är på tok för trött. Kroppen vill och kan inget annat än att vila. Så man och dotter åkte till segelflygets dag och jag gick tillbaka till sängen.

När jag hade fått vila och duscha kom mannen hem ensam. Hedda hade han lämnat hos en kompis. Han gjorde lunch till oss och efter det fick jag lite energi. Orkade plantera om några blommor som höll på att dö i för trånga krukor, tog ner tvätten jag hade hängt på morgonen och bärgade tillsammans med mannen dagens skörd av squasch (sex stycken av lite storlek). Allt detta på flera timmar och med långa vilopauser emellan.

Kvällen har nu varit något bättre. Framför allt har jag mental ork. Lite bus och skoj med familjen är skönt att orka med. Så satte det igång att göra ont. Ett par tre rejäla förvärkar och hoppet återvände. Satte igång att städa! Så stannade det av igen... Jag vet, det är inte beräknat förrän om fyra dagar, men jag har väl trott att det skulle bli lite tidigare. Nu tänker jag 090909... (Måtte det inte ta så lång tid!!!) Snygga siffror, lång väntan. Men inget emot den väntan som varit. Allt går (utom möjligen mycket små barn och ormar...).

Kalops, gymnastik, namnsdag och förvärkar

Morötterna införskaffades och ingen bebis kom. Kalops blev det således. Och vilken kalops sen! Köttet smälte i munnen, så mört var det. Och såsen... Mmm... Husmanskost när den är som bäst! Hedda åt med god aptit till mammas stora glädje. Hon som annars är mer kolhydratsuktande än proteinälskande.

När jag hämtade henne på dagis idag kom hon springande mot mig och innan vi hunnit hälsa på varann sa hon med andan i halsen:
- Får jag gå på storbarnsgympan ikväll?
Jag kollade upp det hela och det ledde till att Hedda fick åka till Vintrosa på gymnastik för 5-åringar. Medan hon var där med pappa förberedde jag ett litet namnsdagskalas för Ellen. Pappa hade köpt en krämkaka och jag hade bakat STORA hallongrottor, en av Heddas absoluta favoriter. Finporslin och blommor från trädgården, ljuslykta och vackra servetter. Hedda Ellen Karolina blev överlycklig för sin namnsdagsöverraskning och hela tiden bubblade hon om hur roligt det hade varit på gymnastiken.

En stund efter att hon hade tackat för fikat och gått från bordet kom hon tillbaka till mig och Pär där vi satt, och sa:
- Tack snälla ni för det trevliga namnsdagsfikat!
Så go hon är...

Ikväll när vi bad aftonbön sa hon med bestämd röst till Gud:
- Gör så att Bertil kommer i morron (med skorrande tungrots-r!)!
När vi hade släckt lampan satte förvärkarna igång. Det har hållit i sig hela kvällen. Ganska täta och intensiva emellanåt, men minst lika många och långa har stunderna varit då det varit kav lugnt. Så vi får väl se om Gud svarar på Heddas bön såsom hon vill eller på något annat sätt.

Vill du baka de STORA hallongrottorna finns receptet här.

Under utveckling

Av olika anledningar blev det ett antal ultraljud även under denna graviditet. Vi har varit inne på specialistmödravården vid sex tillfällen och fått titta på "Bertil". Det är fantastiskt att få följa utvecklingen. Så overkligt och påtagligt på samma gång.

v. 7: "Bertil" är en centimeter lång och ser mest ut som en rysk docka, matrjósjka. Gulsäcken syns bredvid och på skärmen var det nästan bara ett stort hjärta som tickade.

v.12: "Bertils" hjärta slår, benen sprattlar och livet är underbart! Tänk att det bor en bebis i min kropp!

v. 18: Det ordinarie ultraljudet. En fantastisk bild där 16 cm långa "Bertil" visar upp sig från sin bästa sida. Så livlig men poserar snyggt i profil framför kameran.

v. 32: Nu är "Bertil" så stor att hela kroppen inte får plats på bild. Men här visas ansiktet i profil och bebisen ligger på rygg med armarna över bröstet och sväljer fostervatten.

I vecka 32 ansågs "Bertil" vara i minsta laget, så vi blev kallade till ytterligare ett ultraljud i v. 35 och därefter i v. 37 av samma orsak. Man menade att om bebisen var "för liten" kunde det vara tecken på att den skulle må bättre utanför livmodern än inuti den och att en igångsättning därför skulle vara motiverad. Dessbättre hade "Bertil" lagt på sig så pass mycket att läkaren ansåg att vi inte behövde komma på återbesök. Så nästa gång borde bli vid förlossningen! Nu väntar vi bara. Det kan kännas lite frustrerande att inte veta om det blir i natt eller om en månad, men det är på samma gång oerhört befriande att inte ha kontroll över det. Det blir när det blir, som Hedda skulle ha sagt!

Det är så mycket som händer...

... men tiden och orken räcker inte till för att skriva om det jag vill. Paradoxalt, med tanke på att jag varit ledig riktigt länge i sommar. Men är man gravid och inte mår så bra, då är det som det är. Fokus ligger på att orka med dagen som är. Den som kommer får sparas till nästa dag. Sitta, ligga, stå, men inte gå. Och inte för länge åt gången. Och vill jag vara social, ja då får det bestämmas strax innan. Inga inbjudningskort här inte.

Men visst är det härligt att vara gravid! Märk väl att jag menar vad jag skriver, men är hyfsat ironisk på samma gång. Det är ju det här jag har längtat efter. Fast mest av allt är det ju ändå resultatet, den lille eller lilla, jag längtar efter. Och snart är det dags. Om jag håller koll på veckor och dagar så är det tre veckor och tre dagar kvar till beräknat nedsläpp.

Och tills dess är det ju en del att fixa. Babyskyddet till bilen införskaffades idag. Barnvagnen är tvättad. Små söta lakan, täcken och filtar är nedplockade från vinden och ska tvättas. Och på en liten hylla trängs ett par travar med små små kläder som funkar oavsett om det blir en Bertil eller Berta. Några saker att ordna med återstår men det hinns med allt eftersom. Just nu är det fokus på att Hedda ska få ett väl fungerande rum utifrån förvarings- och städaspekt men också ett rum där det är lätt att komma åt allt pyssel när mamma är upptagen med bebis... Och samtidigt växer en lekstuga fram ute på gräsmattan invid nya sandlådan som "bara" ska stensättas och inramas med en liten plantering. Och hur hinner man allt detta på bara en man (kvinnan sitter ju mest) som dessutom bara har ett par dagars semester kvar? Det är bara att gilla läget. Är glad över allt som gjorts hittills. Och resten blir när det blir.

Apropå bara en man, så undrade Hedda ikväll när jag nattade henne varför man inte hade fler än en. Hon tycker att det finns så många snygga killar så hon vill ha många män när hon blir stor. Hon tyckte att det vore bra om jag hade fem män, för då kunde de göra så mycket för mig och henne... och pappa och Bertil. Jo, jag höll ju med henne om att det vore praktiskt just nu när det är så mycket på att-göra-listan men så sa jag:
- Hur blir det då när alla fem män vill pussa och krama på mig? Jag skulle ju inte få göra annat än att pussas och kramas!
Då vred hon sig som en ål i sängen och skrek rakt ut.
- Pussar och kramar! Usch vad äckligt!
Och så skrattade hon som en tok.