Allra först ett par "gamla" LO:s. Kladd var den allra första jag gjorde. Doft av kärlek kom till på scrapmaran i Örebro i augusti förra året. I veckan har det blivit ett par till men dom är inte fotade än...
Ja... så var det det där som inte blev som hon hade tänkt. Unga frun trodde att flickebarnet var redo för dagis, men ack vad hon bedrog sig. Trots ett idogt sopande (fastän man ingen curlingförälder vill vara) där tösen fick vara hemma en dag extra i lekande friskt tillstånd, och där dagens lämnande föregicks av sovmorgon och frukost hemma för att få längre natt och kortare dag... så ringde fröken från dagis efter två timmars vistelse där. Hon mådde inte som hon skulle. Så i morgon får hon vara hemma igen och ta det lugnt. Det bästa vore väl om hon är hemma resten av veckan, men på fredag är det PYJAMASPARTY på dagis. Och vem var det som föreslog det för fröknarna i höstas? Hedda... Det vore verkligen nesligt att missa partyt man längtat så länge efter...
Nåja... Själv sitter den ömma modern här nu med öm skalle. Huvudvärken skulle jag kunnat vara utan... Men för att inte fastna i nån slags självömkan eller tråkgnäll (för vem vill läsa om sånt...?) kan jag ju avsluta dagens skrivande med en liten pinfärsk Heddakommentar hämtad ur verkligheten:
I KAPPRUMMET PÅ DAGIS
Hedda inleder påklädandet med överdragsbyxor och vantar. Därefter ska munkjackan på. Detta är inte alldeles lyckat då hon märker att vantarna är i vägen. Modern ser frågande ut och undrar varför det inte går att bara dra jackan över vantarna. Hedda förklarar:
"Men jag måste ta av vantarna för annars kommer dom att fastna i armhålorna!"
Och det är ju precis vad de skulle göra! Inte i kroppens armhålor, men i jackans, där man sticker ut handen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar