Nyfriserad gråterska

I tisdags var Hedda hos frisören för första gången i sitt liv. Det var spännande trots att det "bara" var Camilla hon skulle till. Innan vi åkte var hon lite stingslig och lättretad och jag frågade om hon var nervös. Det visste hon inte vad det var, så nervös var hon inte. Men när jag frågade hur det kändes att åka till frisören, om hon kände sig glad eller ledsen, då svarade hon att hon var ledsen. Och detta som hon sett fram emot så länge. Men alldeles just då sa hon att det kändes läskigt. Hur som helst blev det lite bättre med ett par chokladkex som proviant...

Väl framme fick Hedda vänta en stund och det var ju bra, för då hann hon äta upp mellanmålsbananen.

Mellis på Här.

Håret blev tvättat, fiskarna simmade runt på magen och havet sköljde över håret. Hedda hade jätteroligt! Och så duktig hon var. Nyfiken var hon förstås och pratade gärna med alla runtomkring, men hon var ändå bra på att sitta stilla.

Camilla och Hedda.

Till mammans stora glädje hoppade vi över koloreringen och detta som Hedda pratat så mycket om innan besöket föll helt i glömska då Camilla gjorde stora fina lockar i håret som sedan sprayades med glitter... En sån prinsessa hon blev! Och så fick hon en klubba innan hon gick därifrån. Glädje.

Stor tjej.

Helnöjda åkte vi vidare till mataffären och sent omsider kom vi hem, trötta men glada. Vi tyckte att vi hade haft en bra eftermiddag tillsammans denna vår gemensamma namnsdag.

Vid köksfönstret mot norr hittade vi en död fågel. Efter att ha packat in maten i kylen var det dags för begravning. Hedda tog på sina arbetshandskar och lyfte försiktigt upp fågeln och bar bort den till smedjan. Jag grävde en grav och gjorde en mjuk bädd av blad och blommor för fågeln att vila på. Hedda lade försiktigt ner den och en stunds begravningsceremoni följde. Hon sjöng Bä bä vita lamm för den döda. Traumat kom när det var dags att lägga jord över den bevingade. Hedda grät floder. Hon ville ju se fågeln igen! Hon ville ha den hos sig. Bara se den, sjunga för den. Vi pratade om att minnas den utan att se. Hon ville att jag skulle filma hennes gråt. Och när hon sedan fick se sig själv sörja blev hon på bättre humör. Sorgbearbetning en tisdageftermiddag. Gråterskan mötte sorgen och kunde härbärgera den. Glada gick vi in och åt kvällsmacka.

Hedda agerar begravningsentreprenör.