Gårdagens skojiga kommentar upprepades i eftermiddag när pappa kom hem och tog av sig mössan.
- Kolla mamma! Håret har fortfarande inte växit upp!
Och vid middagen skulle jag berätta något om fröken men råkade säga fröknen. Och vad händer? Vår lilla språkpolis anmärker både länge och väl på att mamma sa föknen istället för fröken. Och när jag sa att jag hade sagt fel och menade fröken var hon ändå inte nöjd. För mamma hade sagt föken. Lilla närking! Inte nog med att hon emellanåt pratar närkingska, hon har dessutom upphört att förstå och höra mammas tungrots-r. Upprörande! Det finns ett fåtal personer som påpekar att jag säger ba istället för bra och nu har alltså mitt eget kött och blod sällat sig till den skaran. Mamman drar sig sårad tillbaka... men fortsätter dock med sina gutturala läten som kallas dialekt.
Hedda var toktrött när hon skulle i säng. Bättre blev det inte av att hon såg goda grannar och vänner som var ute på kvällspromenad precis när hon skulle dra ner rullgardinerna. Hon ville ju också gå ut i den ljusa fina kvällen. Hon skrek och grät och lät ljudligt förkunna att hon inte ville sova än. Vi satte oss i sängen och kramades lite och så hulkade hon fram:
- Vem är det som har ställt om klockan?
Hon förstod att den som gjort det skapat bekymmer för henne. Vad skulle det vara bra för att det var ljusare när man skulle somna. Hon kunde inte se någon som helst vits med det. Mera tårar. Fler argument för att stanna uppe. Men till sist kunde hon i ro slumra in i bädden så fin...
- Kolla mamma! Håret har fortfarande inte växit upp!
Och vid middagen skulle jag berätta något om fröken men råkade säga fröknen. Och vad händer? Vår lilla språkpolis anmärker både länge och väl på att mamma sa föknen istället för fröken. Och när jag sa att jag hade sagt fel och menade fröken var hon ändå inte nöjd. För mamma hade sagt föken. Lilla närking! Inte nog med att hon emellanåt pratar närkingska, hon har dessutom upphört att förstå och höra mammas tungrots-r. Upprörande! Det finns ett fåtal personer som påpekar att jag säger ba istället för bra och nu har alltså mitt eget kött och blod sällat sig till den skaran. Mamman drar sig sårad tillbaka... men fortsätter dock med sina gutturala läten som kallas dialekt.
Hedda var toktrött när hon skulle i säng. Bättre blev det inte av att hon såg goda grannar och vänner som var ute på kvällspromenad precis när hon skulle dra ner rullgardinerna. Hon ville ju också gå ut i den ljusa fina kvällen. Hon skrek och grät och lät ljudligt förkunna att hon inte ville sova än. Vi satte oss i sängen och kramades lite och så hulkade hon fram:
- Vem är det som har ställt om klockan?
Hon förstod att den som gjort det skapat bekymmer för henne. Vad skulle det vara bra för att det var ljusare när man skulle somna. Hon kunde inte se någon som helst vits med det. Mera tårar. Fler argument för att stanna uppe. Men till sist kunde hon i ro slumra in i bädden så fin...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar