April, april...

För en gångs skull har jag inte fått till något vettigt aprilskämt idag. Jag brukar lyckas (om jag får säga det själv) men idag har det gått trögt. Hedda däremot var laddad till tänderna innan hon åkte till dagis. Pappa hade förklarat lurendrejeriets ädla konst och vi hade rabblat ramsan så att den skulle sitta: "April, april din dumma sill..." (bara den var ju fantastiskt rolig för tre-och-ett-halvt-åringen). Väl framme talade hon ivrigt om för fröken E att det idag var den första.
- April menar du?
- Ja, och idag får man luras!
Vi pratade om det där en stund alla tre när E plötsligt säger:
- Vet du, Hedda... Det blir ingen frukost idag.
Hedda ser tveksam ut. Hörde hon rätt?
- Vad tokigt, sa jag. Och vi som inte har ätit hemma idag.
- Blir det ingen frukost? undrar Hedda.
- Nej, svarar E. Vi har ingen idag, så du får klara dig fram till lunch.
Hedda börjar förstå vidden av det fröken säger och hon ser bestört, förvirrad, beviken, orolig ut. Fröken E märker att det är dags att avslöja skämtet, ler och säger:
- April, april!
Hedda ser lättad, grundlurad, förnärmad och blyg ut på samma gång. Hon är inte ett dugg road av att hon just fallit offer för det hon själv laddat för. Men när fröken avslöjar att kompisarna T och G också blivit lurade för en stund sedan och gått på det, börjar hon skratta. Skönt! Inte bara hon... Och så kommer hon att få frukost! Dagen är räddad!