Det är skönt att följa med

Årets första höstdag. Jag älskar sommaren, men visst är det härligt med denna höga luft, kyliga morgnar och varma eftermiddagar. Ja, när den begynnande hösten beter sig just så och inte så där skvalig som den ju också kan vara. Detta till trots är det inte utan att man kan blicka tillbaka på sommaren och sakna värmen och glädjen och dofterna. Fast det beror förstås på hur man väljer att se på det. Man kan se bakåt med vemod och saknad, eller med tacksamhet för de dagar vi fick. Och med längtan och tillförsikt om nya dagar. Vare sig bättre eller sämre utan nya, orörda. Aldrig tidigare levda dagar.

Någon gång i juli tror jag att jag utlovade ytterligare lite sommarbilder. Bloggen har sedan dess varit tämligen vilande, men idag, denna den första höstdagen (almanacksmässigt sett alltså) får jag lust att kika igenom sommarens alla bilder. Ett litet axplock kommer här:

Sensommar. Hedda i havren. Jag skrev ju axplock - då får jag väl lägga in ett sådant också...

Kusinerna på pappas sida - Max, Hedda och Elin.

Bröllopsdag i juli. Firades på Österlen.

Hedda vid Haväng med Stens Huvud i bakgrunden.

Här dansar hon på pappas axlar till Amy Diamond på Parken Zoo i Eskilstuna.


Fotbad om kvällen. Hedda och Maja i Torstensvik på Västkusten.

Vilken underbar sommar. Och nu är det höst. Svampskog, rönnbär, äppelpaj. Goda böcker, kardemummakaffe, filt om benen. Kur i soffan, sprak i spisen, tända ljus. Allt har sin tid. Det är skönt att följa med.