Band och knappar. Jag har plockat ut godbitar ur mammas samling. Det var som att resa tillbaka ett kvarts sekel i tiden. När jag var liten älskade jag att rota i den gamla flätade korgen med målade blommor som dekoration på locket. Den som var full av knappar. Tant Jennys gamla knappar. De luktade på ett speciellt sätt. Gott och lite unket på samma gång. Jag älskade att sortera dem. Jag kunde hälla ut en stor hög på den mossgröna heltäckningsmattan i mammas syrum och sortera. Efter storlek, färg eller skönhet.
Trådrullarna som hängde på trätavlor med spikar i rader kunde också ordnas efter färg och uthängande tråd prydligt rullas upp. Och i lådan med band och andra dekorationer städade jag också gärna enligt min ordning. När jag tänker på det idag funderar jag över vad detta behov av sorterande bestod i. Det är nog sådan jag är (och inte bara jag - jag tror att människan har en inneboende strävan efter att ha ordning åtminstone någonstans i livet. Är det inte inombords så syns det på diskbänken eller i skrivbordets prydliga högar. Så att jag har det ganska rörigt omkring mig innebär alltså att strukturen inombords är välordnad...?). Just nu sorterar jag hellre abstrakt än konkret. Tankar, förhållningssätt och händelser går före pappershögar och boktitlar. Det är skönt att sortera (samtidigt som det kan vara riktigt jobbigt). Ta ett varv till med samma gamla tankar. Som blir nya. Eller åtminstone nygamla. Fundera igen. Förhålla sig på nytt. Kanske lägga in i ett annat fack. Sortera efter färg istället för storlek som tidigare. Känna att det landar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar