Veckosummering

Så var ännu en vecka till ända. Den började lite knaggligt men tog sig och hade sin kulmen torsdag till lördag. Och så ett avlappnat och skönt (och lite krigiskt) avslut.

I torsdags kväll var den 18-årskalas på Barongatan. Vi tänkte att vi stannar en liten stund eftersom lillskruttan behövde komma i säng. Men så där kan man ju inte resonera när man ska till så trevligt folk. En liten stund... blir till en trevlig kväll. Hedda somnade sent den kvällen men klarade ändå dagis galant under fredagen även om hon var tämligen svårväckt på morgonen.

På 18-årstillställningen befann sig även födelsedagsbarnets alldeles nya lilla systerdotter. Vilken varelse så underskön! Ljusbrun i hyn, kolsvart hår i mängder (ja, för att vara så liten alltså...) på huvudet och ögon som bara ville vara stängda hela tiden. Efter att mat och tårta slunkit ner hamnade den lilla i min famn och jag ville aldrig släppa... Så mjuk och go och liten och underbar! Ibland kom ett litet ynk från hennes läppar men däremellan sov hon så avslappnat i min famn. Efter en stund kom Hedda och kröp upp i soffan bredvid mig.
- Jag vill sitta i ditt knä nu, mamma.
- Men jag håller ju i E, sa jag. Jag får inte plats med er båda... Men du, vill du höra en sak?
- Mmm...
Jag böjde mig fram och viskade i hennes öra:
- Du är den som jag älskar mest av alla. Jag är din mamma och bara din mamma. Och just nu lånar jag bara E från hennes mamma och pappa. Men jag älskar dig mest av alla...
Då log hon och så var svartsjukan som bortblåst.

Ett par kort tillverkades inför kvällen. Kika på dem i nästa inlägg.

På fredagkvällen blev det pizza från Pizzeria Express på väster. Måltiden intogs på Glimmervägen och ännu ett födelsedagsbarn firades en dryg vecka försent. Mycket prat, lugn och ro, barn som lekte själva och höll sig undan eller tittade på Disneyklassiker och drunknade i popcornskålen medan mammor fick prata om det de ville och pappor fick roa sig vid datorn. Ännu en sen kväll för Hedda men så skönt med sovmorgon...

En underbar lördag. Sovmorgon som sagt, och ändå steg jag upp innan övriga snoozisar som avslappnade låg kvar och andades med öppen mun under täcket. Tassa ner. Strunta i att tända eld i spisen. Scrappa födelsedagskort med bara ben och armar iklädd ett litet nattlinne. Det hade aldrig hänt i oktober. Fryslorten har acklimatiserat sig. Familjen vaknar. Jag tar trappan i bara några steg och dundrar ner i sängen igen. Myser en stund. Hedda tar sig för örat, drar i snibben och säger:
- Jag hör inte så bättre nu. Ljuden blev mindre...
Och så där håller hon på ett tag. När hon drar i örat funkar det igen. Vax måntro? Det går i alla fall över när mamma har "undersökt" en smula. Om en månad ska hon tillbaka till Öron, näsa, hals. Kanske det kan vara tills dess...

När pappa retar Hedda (han är verkligen född retsticka) morrar hon:
- Sluta! För jag vill inte höra något trassel!
Och jag håller med. När han retas är det som trassel.

Innan vi åker blir det sen frukost, lite vardagsbestyr, ännu mer scrappande (kortet måste ju bli färdigt!), dusch och tillfix (smink och hår och sånt), lite mat-så-vi-klarar-oss och så iväg!

Sebbes fruga 30 år. Trevlig tillställning. Mycket folk. God mat. Vänner jag inte pratat med på länge. Vänner jag träffade nyss. Ännu mer folk. En Hedda som till slut tycker att det blir för mycket och undrar varför människorna måste prata så högt. Leker inte längre med de andra barnen. Vill vara ifred. Så när N, 1 1/2 år, kommer lite för nära blir hon arg och nästan knuffas.
- Småbarn får inte vara här! Jag vill vara ifred!
Hon förstår inte att han inte förstår. Fast han gör nog det ändå, för ganska snart dissar han Hedda och ger sig iväg på egna upptåg. Det finns många andra barn att leka med. Behöver inte tjuriga tjejer. Klok kille.

Skön hemmakväll. Chips och film och mys. Hyfsat tidigt i säng.

Och så söndag. Man och barn kommer förbi och plockar upp mig så jag slipper köra ensam på hala småvägar. En något decimerad hemgrupp äter och har trevligt tillsammans. (Krya på er ni som sjuknat in! Tänker på er!) Vuxna får mat från Shanghai (kycklingspett, friterade räkor, biff med bambuskott) och barn får pommes frites och köttbullar. Alla är nöjda. Barn leker och vuxna får prata. Till kaffet blir det semla. Gott, så gott.

Det vackra vintervädret har blivit lite blåsigt, regnigt och småtråkigt. Detta till trots föreslår Melker att vi ska gå ut och bygga snögubbar. Ja, så får det bli. Och det är faktiskt skönt att komma ut! Snögubben blir så stor att den inte kan stå själv (störst är inte alltid bäst!). Till slut faller den och blir till ett perfekt ammunitionslager när snöbollskriget drar igång. Barn och vuxna i en salig röra. Hedda tål inte när pappa får in en träff innanför jackkragen (vad är det med barn nu för tiden...? ehh...) medan Melker och Elsa är något tåligare. Snön yr. Landar på mössor, kinder, och mitt i ansiktet några gånger. Nilssons är träffsäkra. Trevligt att träffas, skulle man kunna säga. Tack för en skojig eftermiddag med er! Mer sånt!

Och så en skön kväll med Ronja och Birk och skitstövlar som blir sams på slutet...