Cybervinnare

För några dagar sedan fick jag en liten kommentar på min blogg. Den var från Sebbes fruga som på sin blogg hade gett mig en utmärkelse för att hon gillar min blogg. Det finns några jag också gillar så jag skickar utmärkelsen vidare. Så här funkar det:

1. Den som fått utmärkelsen kopierar bilden och lägger den på sin blogg
2. Länka till personen som gav dig utmärkelsen
3. Ge utmärkelsen vidare till sju bloggar
4. Länka till dom bloggar du gett utmärkelsen
5. Lämna ett meddelande på bloggarna som du gett utmärkelsen till

Jag undviker att numrera dem eftersom jag skulle vilja lägga upp dem alla bredvid varandra. De är bäst på var sitt sätt. Och vinnarna är...

Elisas blogg som är en stor inspirationskälla när det handlar om scrappande. Dessutom är skribenten rubrikernas kvinna...

Goda vännen Annas fina blogg Ljuva ro som nyligen återuppstått. Vacker inredning - ytterligare en källa till inspiration.

Hannas blogg om utveckling, hormoner, smakportioner och annat som hör småbarnsförälderns vardag till.

Stort och smått ger välskrivna glimtar från vardagen. Att bloggaren dessutom är en god vän...

Min favoritfotograf visar sina alster på 2008. Du är bäst!

Självklart finns Sebbes fruga med bland mina favoriter. En härlig blandning av allt!

Slutligen en vinnare som inte längre bloggar. Däremot har familjen en fantastisk webbsida värd en utmärkelse. Jag menar förstås:

wesstrom.se. Snygg, trevlig, rolig, välskriven.


Kul att få en uppmuntran. Ännu roligare att skicka den vidare.

Jag blir glad när...

... mina elever skämtar och prövar isen. Vad är ok att säga och göra? Hur ska hon reagera?

... min kollega sprudlar av livslust och glädje och är glad över att vara med i det arbetslag jag leder!

... jag får uppmuntra en annan kollega med chokladpraliner och hon blir glad!

... jag får uppmuntra en till för att hon säger bra saker. Hon blev också glad!

...ytterligare en kollega uppmuntrar mig och talar om att han tror på mig. Och han som säger det är mannen med erfarenhet...

... jag tänker på mina goda vänner som jag kan prata med om det som berör i livet. Tack A & C för att ni finns!

... jag ser en av mina gamla elever på Idol. Klart hon gick vidare! Grattis C!

... jag känner huvudkudden bakom nacken. Jag har en säng att sova i! God natt!

Tack för moten...

Hedda älskar ord. Hon rimmar och hittar på nya och vrider och vänder på dem. Hon delar och sätter ihop dem igen. Ibland som det brukar låta, ibland som vi aldrig hört dem förut. Jag älskar att lyssna på henne och hennes fantasirikedom. Hon är så påhittig och underfundig och dessvärre kommer jag bara ihåg en liten bråkdel av alla härliga ord och bokstavskombinationer.

Ikväll pratade Pär i telefon med Karin precis när vi skulle äta. Så jag och Hedda började utan honom. Förmodligen skulle inte Karin få gå ostraffad för att ha lagt vantarna på pappa en stund, för när Hedda gick från bordet sa hon med hela ansiktet fullt av leende:
- Tack för moten, sa piloten. Nu får Karin diska foten!

Och så skrattade vi så det bubblade över!

Bra dag på jobbet...

Glädje! Så många fina ungdomar jag får träffa varje dag. Idag fick jag tillfälle att stå på en stor sten (ja, sten... inte scen) och titta ner över sisådär en 80 tonåringar. Jag fick tala om för dem att de var fina... och det är de verkligen! Tänk så mycket goda egenskaper och vilken fantastisk kapacitet som samlas på ett och samma ställe! Vilken energi att ta vara på! Om de bara visste! Och vilken förmån att få gå till jobbet och uppmuntra unga människor. Det är inte varje dag orken räcker så långt. Men idag var det en sådan dag. En dag då det gavs tillfällen till småprat och trevligheter. Och till uppmuntran och glädje. Vilket fantastiskt jobb jag har!

Medan segern firades

Dricker varmt honungsvatten. Honung smaksatt med pepparmynta och choklad. Helt i min smak. Lent och gott. Hoppas på att förkylningen ger sig.

Vi hade ett författarbesök på jobbet förra veckan. Jens Orback berättade för våra elever om sin bok "Medan segern firades". Han var så inspirerande att boken står näst på tur på min oskrivna läsarlista. Han har skrivit om sin mammas fruktansvärda upplevelser efter andra världskriget då ryska soldater såg henne och många av hennes tyska landssystrar som lovligt byte. Om skuld och skam. Om behovet av att få veta sanningen, även om den är mörk och plågsam. Och är det något som storligen imponerar på mig är det att han lyckats få sin mamma att berätta sin livshistoria för sin son som sedan fått nedteckna den. Vilka samtal de måste ha haft. Vilken smärta. Vilken närhet. Vilket djup.

Snuva och ensamhet

Snörvel. Tung i huvudet. Svårt att jobba och skriva. Lättare att bjuda på kaffe och smörgås. Och att plocka äpplen. Svårare att orka göra mos av dem. De ligger bra i pappkassarna.

Hade en fantastisk lördag. Åkte in till stan på eftermiddagen. Uträttade ett par snabba innan butikerna stängde. Satte mig på Bara Vara med en kopp kaffe och en god bok. Skönt att kura ihop med knäna uppdragna till hakan. Lite kyligt framåt stängningsdags. Gick och hämtade en tröja i bilen. Tog bena upp till bion. Såg Mamma Mia. Ensam. Skönt. Vacker kväll på stan när jag kom ut. Skräniga kajor vid Nicolaikyrkan. Ljudet mer avlägset ju längre jag gick. Mera skrän vid Våghustorget. Fast mest lördagsglädje tror jag. Ungdomar som skulle dansa i tunnel.

Härlig helhetsupplevelse. Filmen var jag inte lika imponerad över som många andra. Musiken är bra. Men i övrigt behåller jag min analys för mig själv. Men så nöjd över några timmars ensamhet. När den är självvald är den eftersträvansvärd.

Det är skönt att följa med

Årets första höstdag. Jag älskar sommaren, men visst är det härligt med denna höga luft, kyliga morgnar och varma eftermiddagar. Ja, när den begynnande hösten beter sig just så och inte så där skvalig som den ju också kan vara. Detta till trots är det inte utan att man kan blicka tillbaka på sommaren och sakna värmen och glädjen och dofterna. Fast det beror förstås på hur man väljer att se på det. Man kan se bakåt med vemod och saknad, eller med tacksamhet för de dagar vi fick. Och med längtan och tillförsikt om nya dagar. Vare sig bättre eller sämre utan nya, orörda. Aldrig tidigare levda dagar.

Någon gång i juli tror jag att jag utlovade ytterligare lite sommarbilder. Bloggen har sedan dess varit tämligen vilande, men idag, denna den första höstdagen (almanacksmässigt sett alltså) får jag lust att kika igenom sommarens alla bilder. Ett litet axplock kommer här:

Sensommar. Hedda i havren. Jag skrev ju axplock - då får jag väl lägga in ett sådant också...

Kusinerna på pappas sida - Max, Hedda och Elin.

Bröllopsdag i juli. Firades på Österlen.

Hedda vid Haväng med Stens Huvud i bakgrunden.

Här dansar hon på pappas axlar till Amy Diamond på Parken Zoo i Eskilstuna.


Fotbad om kvällen. Hedda och Maja i Torstensvik på Västkusten.

Vilken underbar sommar. Och nu är det höst. Svampskog, rönnbär, äppelpaj. Goda böcker, kardemummakaffe, filt om benen. Kur i soffan, sprak i spisen, tända ljus. Allt har sin tid. Det är skönt att följa med.