En vägg

Väggen i sovrummet är på plats. Det blev riktigt bra. Nu är det dags för lite finlir med tavlor och foton och annat trevligt. Sen är det bara det stora kvar. Sängen... Vår gamla säng ska Hedda få ta över. Det är en gammal utdragssoffa från min morfars föräldrahem som vi sovit i i åtta år. Nu var det dags för förändring. Soffan ska se ut som soffa igen, målas vit och ställas in i Heddas rum. Det kommer att bli riktigt fint. Men vad ska vi sova i då? Ja, det funkar som vi har det nu, med bara resårbottnarna... Lite trist och med risk att vi glider ifrån varann ibland. Men det är bara ett smärre lyxproblem. Vi sover gott om nätterna!

Lite bilder

Några bilder från senare delen av livet...

Hedda i vårig outfit.

Hedda hjälper pappa att få upp väggen i sovrummet.

Superkoncentrerad.

Ibland är det bra att vara två.

Hedda frågade mig en dag om hon fick plocka lite scillor i trädgården. Jag sa att det fick hon gärna eftersom vi har så många, men att hon kunde tänka på att göra en fin liten bukett. Det lovade hon att göra. När jag sedan gick bort till syrénbersån där hon höll till hade hon inte riktigt hållt sig innanför ramarna...

Skottkärra full med scillor, det är ju också bra att ha.

Lätt match!

Jag fick ingen träningsvärk att tala om... Nästan lite snopet.

Ännu en vacker dag! Börjar lite senare på förmiddagen så jag hinner kanske med lite diverse hushållsarbete innan jag far österut. Men så är jag lite sugen på att lägga upp några bilder på bloggen... Så får det kanske bli...

Sista soffpotatisen är satt...

Oj, oj, oj... Vad jag känner mig fysisk. I eftermiddag och kväll har jag använt min kropp till diverse fysiska aktiviteter och förmodligen kommer det att leda till morgondagens upptäkt av nya muskelgrupper. På eftermiddagen grävde jag grönsaksland. Tog en liten frösättarpaus och middagslagningsrast. Efter maten staplade jag ved medan mannen klöv densamma. Vi bytte och jag stod vid huggkubben. Efter kvällsproceduren med Hedda bar vi upp diverse utsorterat till vinden. Och sen var det dags för lite lek och skoj.

Mannens nya TV-spel är inget för soffpotatisar. Vi inledde med några tennismatcher. En syn för gudarna, skulle jag tro. Gick någon förbi utanför på landsvägen skulle de nog undra varför vi stod där i vardagsrummet bredvid varandra och slog i luften. Precis som tennis fast utan allt spring. Sen skulle jag testa att boxas. Jag som aldrig haft en boxningshandske på mig. Än mindre två. Där stod jag på getfällen och duckade och boxades, parerade och slog. Fruktansvärt jobbigt! Jag kommer inte kunna skriva med en vanlig hederlig penna i morgon. Än mindre bära på saker... Hur som helst knockade jag motspelaren och trots att han fick in några högerkrokar i nyllet på mig gick jag segrande ur matchen utan minsta skråma.

Det donas och grejas...

Ja, så mycket tid för bloggande finns det just inte. Och inte så mycket behov heller. Kreativiteten får utlopp på annat håll just nu. Det snickras och målas och inreds och hängs upp och tas ner och sorteras och stuvas om och slängs... Nya idéer föds. Somliga tas tillvara och somliga förkastas. Någon dag när jag har tid lägger jag ut lite bilder och visar hur långt vi kommit.

Inte nog med att vi styr upp lite inomhus. Nu sätts det också frön och klipps bort visset i trädgården och grävs lite i grönsakslandet så det ska vara såbart när jorden behagar bli tillräckligt varm. Härliga vår!

Till alla er som kikar in här lite nu och då trots att jag inte är lika högfrekvent vid tangentbordet vill jag bara säga att det är så roligt att se på statistikens staplar att ni är bloggen trogen. Roligt att mina små funderingar och vardagliga om och men roar (eller vad det gör?!) och lockar till läsning. Fortsätt gärna att titta in nu och då. Det är ju inte så att jag kommer att lägga ner bloggen. Jag kommer nog bara inte att skriva varje dag...

En kort Heddakommentar avslutningsvis:
Härom dagen undrade hon om det inte var hennes födelsedag just den dagen.
- Varför undrar du det, frågade jag.
- För jag är så förfärligt sugen på tårta idag!
Och så bestämde hon att hon vid den fjärde födelsedagen (om ett halvår) skulle ha antingen en ormtårta (som när hon fyllde två) eller en Pippitårta med flätor (och helst med Lilla Gubben och Herr Nilsson...) eller möjligen en monstertårta. Vi får väl se vad det blir. Det hinner nog ändra sig många gånger. Eller så blir det ingen fyråårsdag. När hon igår fick en kalasinbjudan från kompisen S som snart fyller fem talade hon med tårfyllda ögon om att hon också ville fylla fem och inte fyra...

Äntligen...

... händer det något på torpet. En inplanerad lördag blev inte som det var tänkt. Den lilla familjen skulle egentligen inte varit hemma, men med två krassliga damer ändrades planerna. Modern hade ont i örat och gick på halvfart och dottern var otroligt hostig och lite snuvig. Mannen i familjen beslöt då vid frukost att börja bygga på mellanväggen i sovrummet. Och nu, söndag kväll, är väggen med liggande panel mot sovrumsdelen på plats. I arbetsrummet har unga frun målat väggen i afton och har även satt igång projekt Heddas rum. Nu ska det äntligen bli ordning även där. Måla och få upp hyllor, in med bra förvaring, måla sängen och piffa lite... Det känns som om allt händer på samma gång. Förutom grejandet har vi i helgen hunnit med en febernatt för dottern som var så slemmig i halsen att hon kräktes liggande på rygg med heltäckande ansiktsspya som följd... Stackars skruttan... Det var inte den mest angenäma upplevelse hon haft i sitt liv. Vi har dessutom varit sociala och träffat nyaste grannen, Simon 11 dagar, med familj. Så cool och söt på samma gång... Bedårande liten människa.

Slutsats: Med ljuset kommer energin tillbaka. Visserligen inte utan ansträngning - i form av vila (!). Ibland kan det faktiskt vara arbetssamt att ta det lugnt... Oavsett vad som är vad, är det skönt när kreativitet, lust, ork och välbefinnande sammanfaller.

Svartrötter och persilja

När planer stuvas om och en vanlig måndagkväll blir tillgänglig för nya infall och när det dessutom sammanfaller med vacker kvällssol... då åker räfsa, kratta och spade fram. Vårens första riktiga trädgårdsarbete har utförts. Blomrabatterna är nu olöviga och mörk mylla har vänts upp på åtminstone en tiondel av grönsakslandet. Runt förra säsongens svartrötter har jorden luckrats upp och övervintrade persiljan lyser grön strax bredvid.

Lycka är...
...att få naglar med sorgkant.
...att sila fuktig bördig jord mellan fingrarna.
...att gnugga fingertopparna mot små svartvinbärsblad och känna doften.
...att se första pingstliljan utslagen.
...att upptäcka att det finns vitsippor i gräsmattan.
...att strunta i att det är mer mossa än gräs i densamma.

Djupa brunnar...

... att förlora sig i heter mitt tävlingsbidrag till vårens stora kittävling på stellas.se. Nu har den lagts upp på Stellas blogg så nu kan jag visa den här.

Vem är det som har ställt om klockan?

Gårdagens skojiga kommentar upprepades i eftermiddag när pappa kom hem och tog av sig mössan.
- Kolla mamma! Håret har fortfarande inte växit upp!

Och vid middagen skulle jag berätta något om fröken men råkade säga fröknen. Och vad händer? Vår lilla språkpolis anmärker både länge och väl på att mamma sa föknen istället för fröken. Och när jag sa att jag hade sagt fel och menade fröken var hon ändå inte nöjd. För mamma hade sagt föken. Lilla närking! Inte nog med att hon emellanåt pratar närkingska, hon har dessutom upphört att förstå och höra mammas tungrots-r. Upprörande! Det finns ett fåtal personer som påpekar att jag säger ba istället för bra och nu har alltså mitt eget kött och blod sällat sig till den skaran. Mamman drar sig sårad tillbaka... men fortsätter dock med sina gutturala läten som kallas dialekt.

Hedda var toktrött när hon skulle i säng. Bättre blev det inte av att hon såg goda grannar och vänner som var ute på kvällspromenad precis när hon skulle dra ner rullgardinerna. Hon ville ju också gå ut i den ljusa fina kvällen. Hon skrek och grät och lät ljudligt förkunna att hon inte ville sova än. Vi satte oss i sängen och kramades lite och så hulkade hon fram:
- Vem är det som har ställt om klockan?
Hon förstod att den som gjort det skapat bekymmer för henne. Vad skulle det vara bra för att det var ljusare när man skulle somna. Hon kunde inte se någon som helst vits med det. Mera tårar. Fler argument för att stanna uppe. Men till sist kunde hon i ro slumra in i bädden så fin...

April, april...

För en gångs skull har jag inte fått till något vettigt aprilskämt idag. Jag brukar lyckas (om jag får säga det själv) men idag har det gått trögt. Hedda däremot var laddad till tänderna innan hon åkte till dagis. Pappa hade förklarat lurendrejeriets ädla konst och vi hade rabblat ramsan så att den skulle sitta: "April, april din dumma sill..." (bara den var ju fantastiskt rolig för tre-och-ett-halvt-åringen). Väl framme talade hon ivrigt om för fröken E att det idag var den första.
- April menar du?
- Ja, och idag får man luras!
Vi pratade om det där en stund alla tre när E plötsligt säger:
- Vet du, Hedda... Det blir ingen frukost idag.
Hedda ser tveksam ut. Hörde hon rätt?
- Vad tokigt, sa jag. Och vi som inte har ätit hemma idag.
- Blir det ingen frukost? undrar Hedda.
- Nej, svarar E. Vi har ingen idag, så du får klara dig fram till lunch.
Hedda börjar förstå vidden av det fröken säger och hon ser bestört, förvirrad, beviken, orolig ut. Fröken E märker att det är dags att avslöja skämtet, ler och säger:
- April, april!
Hedda ser lättad, grundlurad, förnärmad och blyg ut på samma gång. Hon är inte ett dugg road av att hon just fallit offer för det hon själv laddat för. Men när fröken avslöjar att kompisarna T och G också blivit lurade för en stund sedan och gått på det, börjar hon skratta. Skönt! Inte bara hon... Och så kommer hon att få frukost! Dagen är räddad!

Scrapmara

I lördags var det scrapmara i Örebro. Åttio entusiaster i alla åldrar träffades under en hel dag för att scrappa och skapa och inspireras och shoppa och tävla och umgås. Trevligt och tröttande. Kreativt och kul. Pratigt och produktivt. Jag hann med två layouter. Den ena visar jag inte än, för den behöver vissa justeringar. Jag gjorde den utifrån ett tävlingskit och den blev otroligt karamellig som M uttryckte det. Vi får se om jag kan få nån ordning på den. Lite rörig och orolig är den. Desto bättre blev den här. Ett foto jag fick efter mina föräldrars rensning och sortering av gamla foton. För första gången testade jag att sätta öljetter på en LO och så här blev det!

För några veckor sedan hade vi en liten scrapträff på jobbet och då blev det ett par layouter:




Och så en som kom till i januari eller så...