Ingen sommar utan Sandviken

Tänk dig en två kilometer lång sandstrand med vit sand. Det är långgrunt och inte alltför sällan kan man om sena eftermiddagar dyka i vågorna. Stranden vetter åt söder. Solen står således åt rätt håll. När man solar framsidan ligger man mot havet. (Viktigt.) Nu är du förmodligen långt söderut i tanken. I ett annat land. Kanske inte ens i Europa. Jag är i Blekinge och stranden heter Sandviken. Ingen sommar utan Sandviken. Förra året blev det ett besök på denna underbara plats. Det var en mulen och folktom dag och under tjugo korta minuter åkte kläderna av för en snabbsolning innan molnridån drogs för igen. Men i år har det blivit av. Ett par dopp i havet och blekingsk solbränna blev det. Vi njöt i fulla drag. Efter ett par tre timmar hade dock Hedda tröttnat:
- Nu är jag trött på det här gamla badstället, sa hon.
Vi höll inte med, men hon fick ändå som hon ville för snart drog tunga regnmoln från norr förbi. Slutsolat för denna gång. Men med detta i bagaget klarar jag av både regn och rusk i november och slask i februari.

Badbrudar.

Kakbagare.

Vi plockade smultron och blåbär. Hedda ville göra tårta. Medan mamma och pappa åkte till byn för att köpa skor och shorts fixade Hedda och mormor en överraskning. Den var somrig så det hette duga.

Nöjd konditor med sitt bakverk - Pavlova med smultron, blåbär och mörk choklad.