Saga blir sanning, dag II

Som Hedda hade längtat efter Ronja. Nästan lika mycket som efter Pippi. När vi kom till Mattisborgen fick vi vara med om när Ronja kom till världen och se hur det gick till när hon träffade Birk första gången. Det var riktigt spännande, även om Hedda redan kunde storyn utan och innan. Vildvittror flög över oss. Åtminstone hörde vi dem och Hedda satt på helspänn.

Skalle-Pär berättar så att man blir trollbunden.

Efteråt fick Hedda prata med Mattis, Skalle-Pär, Lovis och Ronja. Skalle-Pär visste märkligt nog vad Hedda hette och det satte myror i huvudet på henne en stund. Ända tills hon kom på att det ju inte var konstigt eftersom de hade träffats förut. När jag undrade var svarade hon att han så klart hade sett henne när hon hade tittat på Ronja-filmen. På datorn. Svårare än så var det inte. Såg hon honom såg han henne.

Hedda i knät på Ronja. Lite blyg blir man.

I Junibacken fick Hedda en ny kompis. Hon började prata lite med Abbe på egen hand. Efter en stund följde hon efter honom och de satte sig vid ån. Hedda berättade senare att de pratat om fiskar och sånt... Han blev genast en idol. Hon satt som han, på huk. Och när han rättade till kepsen gjorde hon likadant.

Abbe och Hedda.

I Körsbärsdalen gick vi hem till Jonatan och Skorpan. Men de var inte hemma. De var i Törnrosdalen. Men Sofia satt utanför deras hus och åt äpple. Så Hedda började prata med henne istället. Hon tog fram sin nya gröna skrivbok med Madicken och Lisabet på pärmen och visade hur fint hon kunde skriva. Sofia var mäkta imponerad. Och jag med!

Hedda och Sofia.

Innan vi lämnade sommarens stora äventyr fick Hedda vara världens starkaste flicka en stund.

Hedda är Pippi.