God Jul!

Geléord

Ikväll blev det så äntligen ett litet läskalas. Den lilla bokstavsbitna bjöds på tårta med texten "Hedda kan läsa" efter läskunnighetssång och ljusutblåsning. Fast innan hon fick skåra tårtan var hon tvungen att läsa vad som stod. Och i linje med senaste veckans inställning till ord kastade hon sig över geléinskriptionen och fick sedan stolt äta av tårtan. Mums!

Av Helosan blir det kalas

I lördags kväll när det var dags för kvällstoalett för fyraåringen överraskade hon oss alla storligen. Hon tog sig en kik på Helosantuben och började fundera över vilka bokstäver som var hennes. H, E och A konstaterades ingå i hennes namn. Men vilket ord utgjorde de andra bokstäverna på blå tuben? Hon började ljuda. H E L... lyckades hon få fram och höjde ögonbrynen förvånat när det blev ett ord. Hon fortsatte och snart hade hon läst hela ordet. Jublet utbröt och snart kastade hon sig över nästa ord. Tandborstningen var som bortblåst och pyjamasen totalt ointressant (sänggående är faktiskt en högt prioriterad sysselsättning så dags på dygnet annars, och här är jag faktiskt inte det minsta ironisk... på riktigt) när korta och långa ord lästes på löpande band.

Så nu ska det firas. Hedda vill att vi ställer till med ett "Hedda-kan-läsa-kalas" till helgen. Tårta vill hon ha, för som hon själv säger måste hon ju vara alldeles fantastisk.
- Visst är jag bäst i världen på att läsa?
Och visst är hon det. Hon klipper till och med de flesta gemenerna.

Mammas flicka...

Svårslaget

Hela november gick utan att jag skrev ett enda inlägg. Det finns de som anser att november är en så pass trist månad att den inte borde finnas. Att man skulle hoppa direkt från allhelgonahelgen till första advent. Men så mycket man skulle missa då! Det där gråa trista till exempel, som faktiskt bidrar till att de ljusa stunderna på året blir ljusare än de annars skulle vara. Om inte gråa november fanns skulle resten av året tendera att bli en utslätad massa eftersom det tröga uppförslutet inte längre fanns. Jag tror på dynamik i tillvaron. Trots att det innefattar såväl gråt som tandagnisslan och orkeslöshet. Men glädjen, ljuset och energin blir så mycket påtagligare när den har något att jämföra sig med.

I november fyller jag också år. Det är en ganska bra tid att fylla år på eftersom man hittar något att fira mitt i det grå. Och vill man vara lite positiv så fanns det ju faktiskt ett par soldagar under 2008 års exemplar av november. OCH ett par vinterdagar. Vi snackar dynamik.

Dessutom har vi firat ett par härliga 60-åringar denna månad. Det innebar en del scrappande för att från mig och syster yster kunna överlämna en liten minnesbok från våra barndomsår. Kanske kan visas någon gång här på bloggen. Det hela ledde också till ett par stockholmsresor under månaden för planering av festligheter.

I november har det också hänt mycket på jobbet. Klasskonferenser, utvecklingssamtal, föräldrasamtal, personalfest och mycket mer.

Och så har vi förstås varit sociala också. I helgen hade vi fullt hus. Det var dags för adventsmys. Vi hade runt 35 glöggdrickande och lussebullsätande vänner i vårt lilla hus samtidigt. Ett gäng stannade kvar och pysslade. Vi gjorde julgranspynt och godisstrutar. Pysslet fortsatte eftermiddagen därpå med familjen N som dessbättre inte hade avskräckts från dagen innan utan gärna kom och bakade mer lussebullar med oss. Tryffelsmeten fick stå kvar i kylen eftersom tiden som bekant går fort när man har roligt.

Allt sammantaget har gjort att november inte varit bloggens månad. Inte för att november är så tråkig och grå och inte bjuder på något att skriva om. Tvärtom. För att november är så rolig och händelserik så att jag inte hinner med att ägna mig åt bloggande.

Nu är det december. Denna månad brukar vara lite roligare och mysigare än november. Men i år blir det svårslaget...

Sov jag?

Jorå... det gick bra i onsdags för Hedda. Hon är outstanding. På morgonen längtade hon efter att få komma till sjukhuset och väl där var hon så kavat och gjorde det hon skulle även om det inte var så kul. Att tvingas att ta äcklig medicin till exempel. Det värsta var väl uppvaket men även det gick tämligen smidigt. Skönt... När vi kom ut stod hon frågande till varför hon inte hade sovit. Det var ju det hon skulle men hade helt missat att det hade inträffat...

Vad sa du?

I morgon bitti ska jag och Hedda åka till sjukhuset. Hedda ska sövas och rensa öronen. Ja, det låter ju märkvärdigt, men hon har i höger öra en vaxpropp så hård att hon nästan inte hör på det örat. Vad sa du? Jag hör inte vad du säger! kommer mellan var och varannan mening. Dessutom kanske det blir nya rör i öronen också. Vi får väl se. Men Hedda är hur cool som helst. Åtminstone pratar hon som om det inte blir några problem.
- Vi får väl kolla med doktorn innan om jag ska få någon spruta.
- Mamma, jag lovar att inte vara hungrig eller törstig på morgonen.
- Det blir bra att ta alvedon på morgonen. Det fixar jag.
Inget verkar vara henne oöverstigligt. Men ett sådant humör hon varit på idag. Hon har skrikit och morrat och gormat i omgångar. Lite nervös är hon allt. Annars vet jag inte. Lite för tidigt i livet för PMS. Ganska likt annars. Lilla skruttan. Mest nervös verkar hon vara för maten. Att inte få äta och dricka på morgonen. Ja, äpplet faller ju inte så långt... Det tog en stund att bearbeta men kommentaren ovan kom när jag satt vid hennes sängkant.
- Men gumman, man kan inte lova att inte vara törstig. Du kanske är det i morgon, men du kommer att klara det.
Vi kom överens om att jag ska väcka henne i natt för vätskekontroll och dessutom fick hon en extra kvällsmacka innan sänggåendet. Mentalt är hon preppad. Hoppas det funkar med avsaknaden av intaget också...

Stolt mamma finnes.

Fertilitetsfunderingar

Hedda sa igår att hon önskade sig ett syskon. Det är ingen nykläckt tanke. Den har funnits hos henne länge och återkommer alltsom oftast. Jag sa att jag höll med om att det vore trevligt och frågade om hon visste hur vi skulle bära oss åt för att få ett syskon. Hon tog på stora tänkarminen och hummade lite. Så sa hon:
- Vi behöver bebisfrön att stoppa in i din mage!
Jag blev alldeles paff. Det där med frön visste jag inte att hon visste.
- Jaa, sa jag. Det låter ju bra. Men var får man tag i sådana frön?
Tänkarminen och hummandet igen.
- Man kanske får gå och leta på marken. Någon kanske har tappat sina frön och då kan ju vi samla upp dom och putta in dom i din mage. Så växer det ut ett syskon!
Jag tyckte att det var påhittigt, men ifrågasatte arbetet. Det borde vara ganska tidsödande och fruktlöst (!) att leta frön. Så jag sa åt henne att gå och fråga pappa om han visste var fröna fanns. Glad i hågen travade hon i väg och lika glad var hon när hon kom tillbaka.
- I snoppen finns dom!
- Bra, sa jag. Då vet vi! Men hur ska vi få ut dom ur snoppen då?
Ingen tänkarmin denna gång. Blixtsnabbt kom det:
- Vi skär av den och plockar ur fröna, stoppar in dom i din mage och sätter tillbaka änden!

Aj...