Ett

Idag fyller Nora ett år. Lilla lyckliga barn som inte vetat om att hon varit i fokus under dagen. För så här är det för henne varje dag. Hon är alltid i fokus. Så underbart omedveten. Och ändå så medveten om sin plats och sin roll.

Hon fick några presenter idag. Så roligt att se henne faktiskt bry sig om innehållet. Man brukar ju säga att pappret och snöret är roligast för en ettåring, men idag var leksakerna roligare. Hon fick bl.a. en träleksak bestående av pinnar man trär runda klossar med borrade hål på. Riktigt rolig. Och så en trumma för den blivande trummisen. Härligt var det att höra henne härma djuren i mjuka bowlingsetet hon också fick. Jag sa före och hon efter: 

- Mu.

- Mmm.

- Oh-oh-ah-ah (apa).

- Oh-oh.

- Nöff-nöff.

- Hm-hm.

Full koll på de onomatopoetiska orden vid ett års ålder. Heja Nora!

Och så skulle jag förstås visa en bild på ettåringen också, men datorn är för tillfället inte det minsta samarbetsvillig så det får vara...

Kärlek

Någon jag knappt känner anförtror mig privata angelägenheter. Blottar sig en smula. Delar med sig av sin sorg. 

Jag ser mig om i en välbekant folksamling. Jag känner många, känner igen ännu fler. Några har jag aldrig sett. Känner sådan samhörighet. Vilken gemenskap. Tänker familj.

Träffar familj (på riktigt). Får krama om min syster. Får pussa mina systerdöttrar på håret. Träskar runt i skogen med gummistövlar och ser härliga familjen göra detsamma. Får glädjas över gemensamma svampfynd och njuter sedan av mör lammgryta i solen mellan äppleträden. 

Känner djup tacksamhet och stor glädje. Jag älskar någon som leker med min dotter i sandlådan, som torkar avloppsvatten i mitt kök, som med engagemang och kreativitet står bakom kameran. Jag älskar en annan som med stolthet, stort kunnande och experimentlust bakar mig färskt bröd alltsom oftast. Jag älskar flickan som kryper nära och viskar att hon kommer att sakna mig. Jag älskar att se på mamman som slutar sjunga för att prata med sin son. Jag älskar barnet som säger att hon tycker om att äta min mat för den alltid är så god. Jag älskar dottern som anförtror mig en hemlighet och jag älskar att hålla den för mig själv. Jag älskar morgondagens ettåring som med glädje och belåtenhet i blicken stapplar fram över golvtiljorna och slänger sig i min famn.

Bara en bråkdel, och ändå så mycket kärlek.

Livskvalitet

Två mosiga föräldrar äter nybakt bröd toppat med en tjock driva kantareller. Smöret smälter. Vi njuter. Mmm... så gott...

Vilken härlig helg!

På med stövlar och med korg och småhinkar i nävarna. Öppnade bakluckan och fyllde utrymmet med fikande familj. Gick sen rakt ut i skogen. Fick med oss blåbär så det räckte till varsin tallrik full med gräddmjölk, lite lingon så det räckte att ta med till fyrtioåringen, och kantareller och deras trattiskompisar (tänk att de har kommit redan!) så vi kunde bjuda på härlig soppa på söndagen. 

Och så tog vi en tur till i skogen med soppätarna. Vilken härlig helg!

Vad hände nu då?

Jo, jag fick tillgång till dator... utan att störa någon sovande. Och så fick jag märkligt nog lust att kika in på min egen blogg för att se efter om jag skrivit något den senaste tiden. Det hade jag förstås inte. Och det är väl inte att undra på. Den ser ju lite trist och alltför välbekant ut...

Dags för en uppfräschning! Men om jag ska vara någorlunda fräsch i morgon behöver jag knyta mig nu. Resten av bloggens storstädning får vänta tills en annan gång. Hoppas det inte dröjer ett år till nästa inlägg bara...