Under utveckling

Av olika anledningar blev det ett antal ultraljud även under denna graviditet. Vi har varit inne på specialistmödravården vid sex tillfällen och fått titta på "Bertil". Det är fantastiskt att få följa utvecklingen. Så overkligt och påtagligt på samma gång.

v. 7: "Bertil" är en centimeter lång och ser mest ut som en rysk docka, matrjósjka. Gulsäcken syns bredvid och på skärmen var det nästan bara ett stort hjärta som tickade.

v.12: "Bertils" hjärta slår, benen sprattlar och livet är underbart! Tänk att det bor en bebis i min kropp!

v. 18: Det ordinarie ultraljudet. En fantastisk bild där 16 cm långa "Bertil" visar upp sig från sin bästa sida. Så livlig men poserar snyggt i profil framför kameran.

v. 32: Nu är "Bertil" så stor att hela kroppen inte får plats på bild. Men här visas ansiktet i profil och bebisen ligger på rygg med armarna över bröstet och sväljer fostervatten.

I vecka 32 ansågs "Bertil" vara i minsta laget, så vi blev kallade till ytterligare ett ultraljud i v. 35 och därefter i v. 37 av samma orsak. Man menade att om bebisen var "för liten" kunde det vara tecken på att den skulle må bättre utanför livmodern än inuti den och att en igångsättning därför skulle vara motiverad. Dessbättre hade "Bertil" lagt på sig så pass mycket att läkaren ansåg att vi inte behövde komma på återbesök. Så nästa gång borde bli vid förlossningen! Nu väntar vi bara. Det kan kännas lite frustrerande att inte veta om det blir i natt eller om en månad, men det är på samma gång oerhört befriande att inte ha kontroll över det. Det blir när det blir, som Hedda skulle ha sagt!