Fertilitetsfunderingar

Hedda sa igår att hon önskade sig ett syskon. Det är ingen nykläckt tanke. Den har funnits hos henne länge och återkommer alltsom oftast. Jag sa att jag höll med om att det vore trevligt och frågade om hon visste hur vi skulle bära oss åt för att få ett syskon. Hon tog på stora tänkarminen och hummade lite. Så sa hon:
- Vi behöver bebisfrön att stoppa in i din mage!
Jag blev alldeles paff. Det där med frön visste jag inte att hon visste.
- Jaa, sa jag. Det låter ju bra. Men var får man tag i sådana frön?
Tänkarminen och hummandet igen.
- Man kanske får gå och leta på marken. Någon kanske har tappat sina frön och då kan ju vi samla upp dom och putta in dom i din mage. Så växer det ut ett syskon!
Jag tyckte att det var påhittigt, men ifrågasatte arbetet. Det borde vara ganska tidsödande och fruktlöst (!) att leta frön. Så jag sa åt henne att gå och fråga pappa om han visste var fröna fanns. Glad i hågen travade hon i väg och lika glad var hon när hon kom tillbaka.
- I snoppen finns dom!
- Bra, sa jag. Då vet vi! Men hur ska vi få ut dom ur snoppen då?
Ingen tänkarmin denna gång. Blixtsnabbt kom det:
- Vi skär av den och plockar ur fröna, stoppar in dom i din mage och sätter tillbaka änden!

Aj...