Det är länge sedan jag satte mig med datorn i knät och skrev det senaste inlägget. Det har hänt mycket sedan dess. Förutom det där som så många andra har gjort, såsom att ha njutit av vackert väder, solat och badat, ätit årets första jordgubbar, har jag haft nöjet att sparka ut studenter från jobbet. Vilken underbar dag det var! Många dagar på arbetet är roliga, utmanande och utvecklande men är det någon dag jag älskar att gå till jobbet är det just på studenten. Så mycket glädje (lite vemod också - somliga elever kommer jag att sakna!) och framtid! Jag hade förmånen att få scrappa en skylt till goda vännen H:s dotter som denna dag var klädd i vitt och som så många andra nådde ett vägskäl i livet.
Sedan senaste inlägget har också två nya människor sett dagens ljus. På självaste nationaldagen kom Heddas lilla kusin som nu fått namnet Elin. En söt liten flicka med massor av svart hår, långa tår (har jag hört) och stora händer (tycktes vi se på webbisfotot). Pär, den nyblivne morbrodern, var stolt som en tupp och Hedda kallar henne sin lillasyster. Jag är så glad att det gick bra och längtar efter att få träffa den lilla!
Tre dagar senare kom Ella till världen. Henne fick vi träffa i lördags. Så liten och näpen och så slät och fin. Det är stort att få träffa så nya människor. Även om lilla Ella mest sov sig igenom vårt första möte var det ändå ett möte som berörde. Endast några dagar gammal har hon så mycket att lära mig. Att vara tacksam för livet självt. Att se människan, innan hon hunnit påverkas av världen. När hon fortfarande är en liten himmelsbit. Det är stort.
Idag var det ett annat möte som berörde mig på djupet. Det var dags att ta farväl av en person som i likhet med studenterna nått en milstolpe i sitt liv. Med denne har jag haft många goda samtal. Med somliga människor kan man inte prata utan att komma in på samtal av värde. Även detta möte fylldes av djupa tankeutbyten, omtanke och saknad över att allt har sin tid. Men också tacksamhet, över att det finns människor som är villiga att dela med sig av sitt liv, sin erfarenhet och sina drömmar. Människor som vandrar med under en del av mitt livs väg. Och som viker av från vägen med huvudet högt.
Sedan senaste inlägget har också två nya människor sett dagens ljus. På självaste nationaldagen kom Heddas lilla kusin som nu fått namnet Elin. En söt liten flicka med massor av svart hår, långa tår (har jag hört) och stora händer (tycktes vi se på webbisfotot). Pär, den nyblivne morbrodern, var stolt som en tupp och Hedda kallar henne sin lillasyster. Jag är så glad att det gick bra och längtar efter att få träffa den lilla!
Tre dagar senare kom Ella till världen. Henne fick vi träffa i lördags. Så liten och näpen och så slät och fin. Det är stort att få träffa så nya människor. Även om lilla Ella mest sov sig igenom vårt första möte var det ändå ett möte som berörde. Endast några dagar gammal har hon så mycket att lära mig. Att vara tacksam för livet självt. Att se människan, innan hon hunnit påverkas av världen. När hon fortfarande är en liten himmelsbit. Det är stort.
Idag var det ett annat möte som berörde mig på djupet. Det var dags att ta farväl av en person som i likhet med studenterna nått en milstolpe i sitt liv. Med denne har jag haft många goda samtal. Med somliga människor kan man inte prata utan att komma in på samtal av värde. Även detta möte fylldes av djupa tankeutbyten, omtanke och saknad över att allt har sin tid. Men också tacksamhet, över att det finns människor som är villiga att dela med sig av sitt liv, sin erfarenhet och sina drömmar. Människor som vandrar med under en del av mitt livs väg. Och som viker av från vägen med huvudet högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar