Goda vänner...

... är en rikedom i livet.

Hedda frågade en dag om vi är rika. Pär svarade att det beror på hur man ser det. Man kan vara rik på så mycket. Och på samma sätt så fattig. Han sa att vi är rika på kärlek till exempel. Och det har han rätt i.

Och så är vi rika när det gäller vänner. Ibland märks det extra tydligt. När någon skickar ett mess och talar om att hon tänker på oss. När någon annan skickar ett bibelord med just den uppmuntran som behövdes. När någon ringer och ber om ett recept och kollar läget. När en annan ringer och pratar av sig och talar om att han saknar oss i sitt liv. Det är ömsesidigt... :-)

Då känner jag mig rikare än den rikaste miljonär.

Den 27:e...

...är det beräknade datumet för nedkomst. Det magiska. Idag känner jag mig laddad även om jag är ganska trött efter flera nätter då jag legat klarvaken ett par timmar. Antingen pga. förvärkar och sprallande bebis, eller helt utan anledning. Kan bara inte sova.

Hedda utropade idag på morgonen:
- Idag kommer "Bertil"!
Vi pratade om det där en liten stund och hon vet att det kan dröja länge än, men hur det än är så känns det lite speciellt idag.

Jag har hur som helst energi för att göra soppa att frysa in. Vi skördar squash i mängder. Åtminstone i sådana mängder att vi inte hinner äta undan. Idag gör jag Squashsoppa med basilika. Vi prövade den för ett tag sedan och alla i familjen åt med god aptit. Receptet finns här om du vill pröva något gott, antingen som ensamrätt eller som förrätt på kräftskivan.

Squash, purjo, vitlök och basilika i en härlig röra... på en felroterad bild...

Soppan fryser jag in utan grädde, salt och peppar. Det tillsätter jag sen.

Serveras med krutonger och knaperstekt bacon.
För den som gärna vill ha något mer att tugga på är det gott med kokt potatis i bitar i.

Mage i fokus

Några av sommarens magbilder.

På bröllop i mitten av juli. Mitt-i-natten-trött.

Magen har varit med och skördat squash.

Magmålning av Hedda.

Magmys. "Kan inte Bertil komma snart?"

Nybadad mage. Kolla in skuggan!

Det kom ett brev

När vi någon gång i mitten av juli kom hem från vår lilla semesterresa låg det ett brev och väntade i lådan, adresserat till Hedda. Det hade regnat i några dagar och kuvertet var fuktigt. Hedda sprättade upp det och...



... upptäckte att hon hade fått svar från statsministern! Det var faktiskt han som hade skrivit. Och vi som hade sagt till Hedda att det kanske skulle vara någon sekreterare till honom som skulle svara. Nej, till och med underskrivet av Reinfeldt, även om namnteckningen dessvärre hade regnat bort.


Så här svarade han (på brevet hon skrivit en månad tidigare, se blogginlägg den 7/6-09):

"Hej Hedda!

Tack för ditt brev. Du är duktig som redan kan skriva!

Jag förstår att du gärna vill vara med och bestämma och rösta precis som din mamma och pappa. Även om du inte kunde rösta just den här gången hoppas jag att du i alla fall fick följa med till vallokalen och såg hur röstandet gick till.

Jag hoppas också att du får vara med och bestämma om vissa saker hemma ibland.

Trevlig sommar!

Vänliga hälsningar,

Fredrik Reinfeldt"

När jag och Pär såg brevet blev vi glada över att hennes brev tagits på så stort allvar och tyckte nog att det var lite märkvärdigt att statsministern själv svarat på hennes brev. Men Hedda själv verkade inte tycka att det var mer än rätt att han hade skrivit till henne. Vad var det för märkvärdigt med det?

090909?

Årets tröttaste dag? Ja, kanske är det så att den inföll idag. För så fruktansvärt trött som jag varit idag är det bra längesedan jag varit. På morgonkvisten var jag tämligen energisk, åtminstone till sinnet. Jag funderade över vad vi skulle göra med denna vackra dag. Inte bara vara hemma (!) var min tanke. Flera var alternativen: kyrkan (för trött), söndagsskolans dag (skulle inte orka gå runt eller stå i kö), segelflygets dag (möjligen, om jag tog med en stol), Wadköping med tema dockteater (orka?!), fika på Naturens Hus med vidhängande promenad i sakta mak (skulle inte orka med den vidhängande promenaden), bara åka till Hallagården och ta en fika (det var inte så länge sedan vi gjorde det...). Alternativen var långt fler än så, men de listade var ändå de bästa. Nej, det var bara att inse att jag är på tok för trött. Kroppen vill och kan inget annat än att vila. Så man och dotter åkte till segelflygets dag och jag gick tillbaka till sängen.

När jag hade fått vila och duscha kom mannen hem ensam. Hedda hade han lämnat hos en kompis. Han gjorde lunch till oss och efter det fick jag lite energi. Orkade plantera om några blommor som höll på att dö i för trånga krukor, tog ner tvätten jag hade hängt på morgonen och bärgade tillsammans med mannen dagens skörd av squasch (sex stycken av lite storlek). Allt detta på flera timmar och med långa vilopauser emellan.

Kvällen har nu varit något bättre. Framför allt har jag mental ork. Lite bus och skoj med familjen är skönt att orka med. Så satte det igång att göra ont. Ett par tre rejäla förvärkar och hoppet återvände. Satte igång att städa! Så stannade det av igen... Jag vet, det är inte beräknat förrän om fyra dagar, men jag har väl trott att det skulle bli lite tidigare. Nu tänker jag 090909... (Måtte det inte ta så lång tid!!!) Snygga siffror, lång väntan. Men inget emot den väntan som varit. Allt går (utom möjligen mycket små barn och ormar...).

Analytisk förmåga?

Vi satt ute och pärlade i dag på eftermiddagen, jag och Hedda. Strålande sol, hög sensommarluft och vindstilla. Där satt vi tysta och koncentrerade oss på att trä rosa och lila pärlor på tråd. Det enda som hördes var de skränande kajorna i höga linden och vingslag av hundra fåglar när de lyfte för att ta en flygtur bort till Herbertssons allé. Hedda höll fram sin tråd med några pärlor längst ner och svängde dem fram och tillbaka framför näsan på mig. Hon såg mig stint i ögonen och sa:

- Ska jag analysera dig?

Kalops, gymnastik, namnsdag och förvärkar

Morötterna införskaffades och ingen bebis kom. Kalops blev det således. Och vilken kalops sen! Köttet smälte i munnen, så mört var det. Och såsen... Mmm... Husmanskost när den är som bäst! Hedda åt med god aptit till mammas stora glädje. Hon som annars är mer kolhydratsuktande än proteinälskande.

När jag hämtade henne på dagis idag kom hon springande mot mig och innan vi hunnit hälsa på varann sa hon med andan i halsen:
- Får jag gå på storbarnsgympan ikväll?
Jag kollade upp det hela och det ledde till att Hedda fick åka till Vintrosa på gymnastik för 5-åringar. Medan hon var där med pappa förberedde jag ett litet namnsdagskalas för Ellen. Pappa hade köpt en krämkaka och jag hade bakat STORA hallongrottor, en av Heddas absoluta favoriter. Finporslin och blommor från trädgården, ljuslykta och vackra servetter. Hedda Ellen Karolina blev överlycklig för sin namnsdagsöverraskning och hela tiden bubblade hon om hur roligt det hade varit på gymnastiken.

En stund efter att hon hade tackat för fikat och gått från bordet kom hon tillbaka till mig och Pär där vi satt, och sa:
- Tack snälla ni för det trevliga namnsdagsfikat!
Så go hon är...

Ikväll när vi bad aftonbön sa hon med bestämd röst till Gud:
- Gör så att Bertil kommer i morron (med skorrande tungrots-r!)!
När vi hade släckt lampan satte förvärkarna igång. Det har hållit i sig hela kvällen. Ganska täta och intensiva emellanåt, men minst lika många och långa har stunderna varit då det varit kav lugnt. Så vi får väl se om Gud svarar på Heddas bön såsom hon vill eller på något annat sätt.

Vill du baka de STORA hallongrottorna finns receptet här.