Om allt går som det ska kommer Bertil till oss i slutet av augusti. Vi vet förstås inte vem Bertil är. Kanske det är en Berta, men vi vet inte. Det var Hedda som en dag föreslog att om bebben blev en pojke kunde han ju heta Bertil. Jag tyckte väl sådär om förslaget så vi bestämde att magen kunde få heta just Bertil och så får lillebror eller lillasyster heta något annat.
Det har varit en riktig resa innan vi kom så här långt. Nu sprallar Bertil friskt och ofta. En riktigt livlig krabat är det som bor i mig. Bertil ger mig så mycket lycka, förundran och är den som just nu påminner mig mest och oftast om livets stora mirakel. Men Bertil är också den som vållar mest smärta, obehag, lidanden och tårar i livet alldels för tillfället. Förhoppningsvis är allt det där av övergående art, men mitt i kvinnlighetens icke lindrigaste graviditet är det inte helt lätt att vara i augusti. Och det vill jag inte heller. En dag i taget. Här och nu. Med allt vad det innebär.
Bloggen har blivit lidande, jag vet... Men tro mig eller ej - det finns viktigare ting än Malin Mitt i Livet och ett sådant ting är Malin mitt i livet. Jag måste prioritera. Sömn t.ex. går före bloggande. Vår också. För att inte tala om en blivande storasyster som längtar något alldeles infernaliskt efter Bertil. Så alla ni som kikar in här ibland får nöja er med att öppna en gammal skåpdörr och läsa om något som hände en annan gång. Eller snällt vänta på att ett nytt inlägg ska dyka upp alldeles oförhappandes. Trevligt hur som helst att ni fortsätter att titta in.
Det har varit en riktig resa innan vi kom så här långt. Nu sprallar Bertil friskt och ofta. En riktigt livlig krabat är det som bor i mig. Bertil ger mig så mycket lycka, förundran och är den som just nu påminner mig mest och oftast om livets stora mirakel. Men Bertil är också den som vållar mest smärta, obehag, lidanden och tårar i livet alldels för tillfället. Förhoppningsvis är allt det där av övergående art, men mitt i kvinnlighetens icke lindrigaste graviditet är det inte helt lätt att vara i augusti. Och det vill jag inte heller. En dag i taget. Här och nu. Med allt vad det innebär.
Bloggen har blivit lidande, jag vet... Men tro mig eller ej - det finns viktigare ting än Malin Mitt i Livet och ett sådant ting är Malin mitt i livet. Jag måste prioritera. Sömn t.ex. går före bloggande. Vår också. För att inte tala om en blivande storasyster som längtar något alldeles infernaliskt efter Bertil. Så alla ni som kikar in här ibland får nöja er med att öppna en gammal skåpdörr och läsa om något som hände en annan gång. Eller snällt vänta på att ett nytt inlägg ska dyka upp alldeles oförhappandes. Trevligt hur som helst att ni fortsätter att titta in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar