Hedda är hemma igen efter närapå en vecka hos mormor och morfar. Hon är min idol! Vilken cool tjej! Beundransvärt att hon fixade dagarna i Blekinge så lekande lätt. I lördags bjöd hon på fest. Hon hade mailledes skickat en inbjudan, där jag och pappa var gästerna. Vi bjöds på potatisgratäng och rostbiff och så mammas älsklingstårta (choklad förstås) med mormorplockade skogshallon och lättvispad grädde. Bättre kalas har jag aldrig varit på. Glädjen stod högt i tak även om värdinnan var något svajig strax innan festligheterna skulle börja. Det är ju nervöst att vara värdinna...
Hon passade på att träffa farmor när hon ändå var i närheten. Och farmor har en fin katt som heter Tusse. Hon berättade senare för mig:
- Jag kände på Tusses nos och den var dyrblöt...
Och "dyr", kan man använda även i andra sammanhang. "Jag är alldeles dyrtrött", "Jag känner mig dyrglad"... Det är bara fantasin som sätter gränserna.
Jag älskar barns grammatik. Nu ska jag gå och lägga mig. För det är inte bara sen kväll och kolsvart ute. Jag är också alldeles koltrött.
Hon passade på att träffa farmor när hon ändå var i närheten. Och farmor har en fin katt som heter Tusse. Hon berättade senare för mig:
- Jag kände på Tusses nos och den var dyrblöt...
Och "dyr", kan man använda även i andra sammanhang. "Jag är alldeles dyrtrött", "Jag känner mig dyrglad"... Det är bara fantasin som sätter gränserna.
Jag älskar barns grammatik. Nu ska jag gå och lägga mig. För det är inte bara sen kväll och kolsvart ute. Jag är också alldeles koltrött.
2 kommentarer:
Så skönt att ordningen är återställd i huset. Imponerad över att ni fixade att vara borta så länge från varandra. Vet inte om jag skulle greja det...
Jag har utmanat dig i min blogg.
Kram
Sebbes fruga:
Kul utmaning och inte så ansträngande... Ändå har jag inte lyckats få till det än. Å andra sidan fanns det ju ingen deadline...
Kram!
Skicka en kommentar