Bara vi två

Visst är det tomt i huset utan Hedda men vi passar på att njuta av vår barnledighet. Igår slutade vi båda jobbet i hygglig tid och efter en sväng hemma med duschning, tillpiffning och lite eldande (det är kallt här i stugan när minusgraderna kryper nedåt) åkte vi in till stan. Vi hade bokat bord på Wongs där vi inte ätit på flera år tillsammans (vi började räkna bakåt och landade i att det kanske var sju år sedan fast då vet vi inte ens om restaurangen fanns... Hur som helst var det i alla fall innan Hedda kom). Vi slog på stort och avnjöt säsongens meny som bestod av nio fantastiskt goda rätter (det stod små, men det var de inte!). Jag vet inte vad som var bäst - förrätterna, huvudrätterna eller desserterna. Men jag tror att förrätterna, hälleflundran till huvudrätt och desserterna tog priset. Vad gäller mat, vill säga. För det som verkligen tog priset var att jag och Pär fick sitta ner ostörda i skön miljö och prata med varandra.

Annars när vi får tillfälle att gå ut bara han och jag händer det ofta att första delen av måltiden intas under tystnad. Det är som att vi måste landa i det att vara ensamma. Pratet tar en stund på sig att komma. Men igår var det annorlunda. Det var som om samtalet redan var påbörjat när vi satte oss och det bara rullade på. Det var när vi fick in desserten som samtalet stannade av, men det var bara för att vi njöt så av stunden.

Min man är den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. Och det är på riktigt. Honom fick jag ha alldeles för mig själv igår och jag njöt. Vilken klok man, vilka tankar han har och vad underbart roligt vi har tillsammans. Skönt att någon gång bli tagen från vardagen bara för att upptäcka att det är så här i vardagen också. Fast då får vi laga maten och diska själva.