Sov jag?

Jorå... det gick bra i onsdags för Hedda. Hon är outstanding. På morgonen längtade hon efter att få komma till sjukhuset och väl där var hon så kavat och gjorde det hon skulle även om det inte var så kul. Att tvingas att ta äcklig medicin till exempel. Det värsta var väl uppvaket men även det gick tämligen smidigt. Skönt... När vi kom ut stod hon frågande till varför hon inte hade sovit. Det var ju det hon skulle men hade helt missat att det hade inträffat...

Vad sa du?

I morgon bitti ska jag och Hedda åka till sjukhuset. Hedda ska sövas och rensa öronen. Ja, det låter ju märkvärdigt, men hon har i höger öra en vaxpropp så hård att hon nästan inte hör på det örat. Vad sa du? Jag hör inte vad du säger! kommer mellan var och varannan mening. Dessutom kanske det blir nya rör i öronen också. Vi får väl se. Men Hedda är hur cool som helst. Åtminstone pratar hon som om det inte blir några problem.
- Vi får väl kolla med doktorn innan om jag ska få någon spruta.
- Mamma, jag lovar att inte vara hungrig eller törstig på morgonen.
- Det blir bra att ta alvedon på morgonen. Det fixar jag.
Inget verkar vara henne oöverstigligt. Men ett sådant humör hon varit på idag. Hon har skrikit och morrat och gormat i omgångar. Lite nervös är hon allt. Annars vet jag inte. Lite för tidigt i livet för PMS. Ganska likt annars. Lilla skruttan. Mest nervös verkar hon vara för maten. Att inte få äta och dricka på morgonen. Ja, äpplet faller ju inte så långt... Det tog en stund att bearbeta men kommentaren ovan kom när jag satt vid hennes sängkant.
- Men gumman, man kan inte lova att inte vara törstig. Du kanske är det i morgon, men du kommer att klara det.
Vi kom överens om att jag ska väcka henne i natt för vätskekontroll och dessutom fick hon en extra kvällsmacka innan sänggåendet. Mentalt är hon preppad. Hoppas det funkar med avsaknaden av intaget också...

Stolt mamma finnes.

Fertilitetsfunderingar

Hedda sa igår att hon önskade sig ett syskon. Det är ingen nykläckt tanke. Den har funnits hos henne länge och återkommer alltsom oftast. Jag sa att jag höll med om att det vore trevligt och frågade om hon visste hur vi skulle bära oss åt för att få ett syskon. Hon tog på stora tänkarminen och hummade lite. Så sa hon:
- Vi behöver bebisfrön att stoppa in i din mage!
Jag blev alldeles paff. Det där med frön visste jag inte att hon visste.
- Jaa, sa jag. Det låter ju bra. Men var får man tag i sådana frön?
Tänkarminen och hummandet igen.
- Man kanske får gå och leta på marken. Någon kanske har tappat sina frön och då kan ju vi samla upp dom och putta in dom i din mage. Så växer det ut ett syskon!
Jag tyckte att det var påhittigt, men ifrågasatte arbetet. Det borde vara ganska tidsödande och fruktlöst (!) att leta frön. Så jag sa åt henne att gå och fråga pappa om han visste var fröna fanns. Glad i hågen travade hon i väg och lika glad var hon när hon kom tillbaka.
- I snoppen finns dom!
- Bra, sa jag. Då vet vi! Men hur ska vi få ut dom ur snoppen då?
Ingen tänkarmin denna gång. Blixtsnabbt kom det:
- Vi skär av den och plockar ur fröna, stoppar in dom i din mage och sätter tillbaka änden!

Aj...

En freudiansk...

-Ska vi titta på popcornmiljonären ikväll? sa Hedda medan pappa laddade för att poppa. Och när han sedan kom med stora popcornskålen fylld till brädden stod hon för säkert hälften av åtgången. En sann popcornmiljonär.

Lite emlig

Hemma för vård av mig själv. Har varit lite smårisig ett tag. Förkyld och hängig. När sömntimmarna blev få i natt var valet enkelt. Det blev en dag hemma. Trodde att det kunde räcka. Men eftermiddagen blev värre än förmiddagen. Sprängande huvudvärk och surr i kroppen. Så det blir en hemmadag imorgon också. Men jag ska inte klaga. Föräldrarna for hem i all hast idag efter att pappa delat säng med en uppstöterska. Stackars mamma... Och så var de på väg till Stockholm och resten av barnbarnen. Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Men så roligt att de kom. Hedda stannade kvar hos mormor och morfar efter helgens besök. Så stolt hon var över att ensam ha bott hos dem ett par dagar, utan mamma och pappa. Stora tjejen. När jag pratade med henne i telefon darrade hon nästan på rösten när hon sa att hon ville vara med mig. Vi pratade lite om att man fick längta efter varandra och att det är bra att göra det. Och vad cool hon är. Jag är så stolt över henne. Hon kom på själv att hon ville stanna kvar ensam hos mormor och morfar och hon genomförde det med bravur från början till slut! Åh, vad jag älskar henne! Och hennes pappa...

Fyra år

Som hon hade längtat. I runda svängar sedan hon fyllde tre. Så var äntligen dagen här. För tio dagar sedan fyllde hon fyra. Vi väckte henne tidigt på morgonen med sång. Och leendet då hon satte sig yrvaken upp i sängen var obeskrivligt. En sådan lycka. Hon hade frågat en vecka innan vad som fanns i paketet. I singular. Hon trodde att hon skulle få ett paket. Glädjen visste inga gränser när hon insåg att det blev mer än ett. Och när frukostmackan med hallonfyran fick intas i rummet. Och när hon öppnade en av presenterna och fick se ett munspel. Ett sånt som Abbe och Paradis-Oskar har.

På dagis kröntes Hedda med rosa prinsesskrona. Där bjöd hon också på kladdkakemuffins vi hade bakat dagen innan. Men på eftermiddagen berättade fröknarna att de inte hade fått smaka. Lilla fröken hade varit ytterst bestämd i det att endast barn och föräldrar (en mamma var på besök) skulle bjudas. När jag sedan i bilen lite fint försökte luska ut hur hon hade tänkt insåg hon att det var lite knasigt att inte bjuda hennes älskade fröknar. Så hon bestämde att de skulle få resterna av födelsedagstårtan...

Höst

Det har hänt en del sedan sist. Det har varit härliga höstdagar och ruskiga regndagar. Det har firats och det har varit förkylt. Ikväll är vi utan barn. Hedda är hos mormor och morfar fyrtio mil söderut och vi har en skön hemmakväll. Biobesök stod högt på önskelistan men när alternativet var att komma hem vid midnatt var det inte längre ett alternativ. Småruggiga, förkylda och trötta var lugn hemmakväll med asiatisk hämtmat helt rätt. Vi njuter. Och så hinns äntligen lite bloggande med...

En dag för ett par veckor sedan gick vi ut på åkern och tog några härliga höstbilder.

Leende tös.

Favoriter.

Glädje!

Vackra nypon som plockades och blev till vacker inredning.

På Tant Grön hittade jag ett vackert fat som fylldes med hösten.