Tisdagarna med Hedda

Jag är föräldraledig på tisdagar. Det betyder att jag och Hedda har en hel dag i veckan tillsammans att göra vad vi vill. Idag bakade vi till Heddas kök. Vi svängde ihop en trolldeg och hade en riktigt rolig skaparstund tillsammans. Det blev alla möjliga sorters bakverk att leka med. Några penslades med ägg och garnerades med pärlsocker. Andra målades med allmogefärg (Hedda var superduktig med småpillet!) och blev riktigt läckra... Hedda kan nu bjuda dockorna eller kompisarna på riktigt kakkalas, eller öppna café eller bara njuta av att titta på kreationerna. En sak var vi i alla fall överens om - fler bakverk blir det framöver. Ett litet smakprov?

Småkringlor i förgrunden.

Får det lov att vara en bakelse?

Vi dukade upp på mormors kakfat.

Pappa blev lite besviken när han insåg att bullarna var oätliga...

Chokladbollar. Hedda målar resten en annan dag.

Förra tisdagen åkte vi till mitt jobb och lånade böcker och tog en fika. Och så hämtade vi ett par skidor vi fick låna av kollegan E. Hedda ville förstås genast prova när vi kom hem och tur var väl det, för så mycket snö att åka på nu finns det inte...
- Jag kan åka skidor, sa hon när jag spände fast dem på stövlarna.
- Kan du? Men du har väl inte åkt förut?
- Nej, men jag har ju sett hur man gör på TV.
När hon väl stod på skidorna sa hon:
- Vi måste börja med att bygga en backe.
- En backe?
- Ja, jag vill ju åka med lite fart!
Jag föreslog att hon skulle börja på plana marken och förklarade att det inte var så lätt att hålla reda på alla skidor och stavar. Och det förstod hon också snart.

Full koncentration.

Lektion 1: Korsa inte skidorna (det lärde hon sig snabbt!)

Lektion 2: Lär dig att ta dig upp själv (funkade också hyfsat bra).

I si så där en tjugo minuter travade hon runt med skidorna i trädgården och var förvånansvärt duktig. Mestadels stod hon faktiskt upp på skidorna och verkade tycka att det var riktigt roligt. Men så började det skymma och kvällsmat är ju inte heller fel...

Många strängar på sin lyra

Härom natten vaknade Hedda och ropade på mamma. Jag kom in och hon började berätta om en dröm hon haft. Det var hajar och fiskar i havet och så sa hon:
- Vet du, fiskarna har det inte så bra i havet nuförtiden...

Hon hade svårt att somna om och fick följa med in till vår säng. Vi lade oss tillrätta men plötsligt blev hon spänd i kroppen och viskade flämtande:
- Jag hörde nåt!
- Vadå? svarade jag sömnigt.
- Jo, det bodde för länge sedan i Småland en pojke som hette Emil. Han hade en mamma som hette Alma, en pappa som hette Anton och en syster som...
- Hedda, avbröt jag.
- Ja?
- Vi ska sova nu, inte berätta sagor...
- Ok, god natt!

Denna lilla pratkvarn. Äpplet fallet inte så långt, men jag tror att hon slår sin mor med hästlängder när det kommer till det verbala. En dag hade hon sagt på dagis:
- När jag blir storasyster ska jag bli ansvarstagande och hänsynsfull.

Var får hon allt ifrån?

Eller när jag en dag berättade att jag inte får berätta för henne om mina elever, om vissa saker jag vet om dem som jag inte får föra vidare. Hon hade svårt att förstå varför och jag och pappa försökte förklara att jag i så fall gjorde fel och bröt mot något som hette lagen.
- Tyngdlagen, eller?
Och så ledde det till att vi fick släppa saker ner på golvet och berätta om tyngdlagen. En annan dag för ganska länge sedan förklarade hon för mig att vi andas in syre och hur det blir till koldioxid. Det i sin tur vill växterna ha som ger oss syre tillbaka. Detta hade jag förklarat för henne långt tidigare som svar på nån klurig fråga hon ställt. Och hon mindes! Inlärningskurvan blir inte brantare än så här!

Så frågan är: Naturvetenskap eller humanism? Fysik och kemi står mot litteraturvetenskap och språkvetenskap. Och så var det anatomi... Och nu senast teknik. För igår berättade hon att när hon blir stor ska hon bygga bilar. Hon ska bygga en till mig och pappa, en guldbil. Och den är alldeles gratis. Och så ska hon måla bilarna. I vackra mönster...

Så kanske hon ser vägen ut ur lågkonjunkturen och finanskrisen och kommer att skapa framtidens bil. Om hon inte blir danserska förstås. Eller ridlärare. För det vill hon ju också. Om vi vuxna låter bli att begränsa henne kan hon nå dit hon vill, hur långt som helst. Måtte vi låta henne blomma...