På flera fronter samtidigt

Jag vill göra allt! Samtidigt! Märk väl att jag inte skriver måste eller borde. För jag måste ingenting. Jo, några måsten finns det i livet, såsom att försörja sig och laga mat till hungrigt barn, se till att densamma kommer i säng i vettig tid och... ja, sådana måsten. Men livet blir mycket roligare och framför allt lättare att leva utan allt presterande som ligger i de där orden. I stället för att jag måste eller borde inreda hemmet, rensa ogräs, sätta frön, hålla rent, träffa vänner, lapa sol... så är det något jag vill göra. Så nu vill jag göra allt samtidigt.

Vi arbetar på alla fronter. Pär beskär i trädgården, jag flyttar kompost (har i kväll flyttat ca 300 liter kompost eller så...), jag planterar pumpor, potatis och annat smått och gott, pyntar hemmet med diverse trädgårdsväxtlighet, vi bjuder hem folk, vi träffar nya människor och börjar lära känna dem, vi tar vara på vädret och är ute, vi städar och tvättar och så har vi ett par bollar uppe i luften som får vara där ett tag och som handlar om inredning i vårt och Heddas rum. Och mitt i allt detta känner vi oss glada och lyckliga. Jag älskar våren!

En vägg

Väggen i sovrummet är på plats. Det blev riktigt bra. Nu är det dags för lite finlir med tavlor och foton och annat trevligt. Sen är det bara det stora kvar. Sängen... Vår gamla säng ska Hedda få ta över. Det är en gammal utdragssoffa från min morfars föräldrahem som vi sovit i i åtta år. Nu var det dags för förändring. Soffan ska se ut som soffa igen, målas vit och ställas in i Heddas rum. Det kommer att bli riktigt fint. Men vad ska vi sova i då? Ja, det funkar som vi har det nu, med bara resårbottnarna... Lite trist och med risk att vi glider ifrån varann ibland. Men det är bara ett smärre lyxproblem. Vi sover gott om nätterna!

Lite bilder

Några bilder från senare delen av livet...

Hedda i vårig outfit.

Hedda hjälper pappa att få upp väggen i sovrummet.

Superkoncentrerad.

Ibland är det bra att vara två.

Hedda frågade mig en dag om hon fick plocka lite scillor i trädgården. Jag sa att det fick hon gärna eftersom vi har så många, men att hon kunde tänka på att göra en fin liten bukett. Det lovade hon att göra. När jag sedan gick bort till syrénbersån där hon höll till hade hon inte riktigt hållt sig innanför ramarna...

Skottkärra full med scillor, det är ju också bra att ha.

Sista soffpotatisen är satt...

Oj, oj, oj... Vad jag känner mig fysisk. I eftermiddag och kväll har jag använt min kropp till diverse fysiska aktiviteter och förmodligen kommer det att leda till morgondagens upptäkt av nya muskelgrupper. På eftermiddagen grävde jag grönsaksland. Tog en liten frösättarpaus och middagslagningsrast. Efter maten staplade jag ved medan mannen klöv densamma. Vi bytte och jag stod vid huggkubben. Efter kvällsproceduren med Hedda bar vi upp diverse utsorterat till vinden. Och sen var det dags för lite lek och skoj.

Mannens nya TV-spel är inget för soffpotatisar. Vi inledde med några tennismatcher. En syn för gudarna, skulle jag tro. Gick någon förbi utanför på landsvägen skulle de nog undra varför vi stod där i vardagsrummet bredvid varandra och slog i luften. Precis som tennis fast utan allt spring. Sen skulle jag testa att boxas. Jag som aldrig haft en boxningshandske på mig. Än mindre två. Där stod jag på getfällen och duckade och boxades, parerade och slog. Fruktansvärt jobbigt! Jag kommer inte kunna skriva med en vanlig hederlig penna i morgon. Än mindre bära på saker... Hur som helst knockade jag motspelaren och trots att han fick in några högerkrokar i nyllet på mig gick jag segrande ur matchen utan minsta skråma.

Det donas och grejas...

Ja, så mycket tid för bloggande finns det just inte. Och inte så mycket behov heller. Kreativiteten får utlopp på annat håll just nu. Det snickras och målas och inreds och hängs upp och tas ner och sorteras och stuvas om och slängs... Nya idéer föds. Somliga tas tillvara och somliga förkastas. Någon dag när jag har tid lägger jag ut lite bilder och visar hur långt vi kommit.

Inte nog med att vi styr upp lite inomhus. Nu sätts det också frön och klipps bort visset i trädgården och grävs lite i grönsakslandet så det ska vara såbart när jorden behagar bli tillräckligt varm. Härliga vår!

Till alla er som kikar in här lite nu och då trots att jag inte är lika högfrekvent vid tangentbordet vill jag bara säga att det är så roligt att se på statistikens staplar att ni är bloggen trogen. Roligt att mina små funderingar och vardagliga om och men roar (eller vad det gör?!) och lockar till läsning. Fortsätt gärna att titta in nu och då. Det är ju inte så att jag kommer att lägga ner bloggen. Jag kommer nog bara inte att skriva varje dag...

En kort Heddakommentar avslutningsvis:
Härom dagen undrade hon om det inte var hennes födelsedag just den dagen.
- Varför undrar du det, frågade jag.
- För jag är så förfärligt sugen på tårta idag!
Och så bestämde hon att hon vid den fjärde födelsedagen (om ett halvår) skulle ha antingen en ormtårta (som när hon fyllde två) eller en Pippitårta med flätor (och helst med Lilla Gubben och Herr Nilsson...) eller möjligen en monstertårta. Vi får väl se vad det blir. Det hinner nog ändra sig många gånger. Eller så blir det ingen fyråårsdag. När hon igår fick en kalasinbjudan från kompisen S som snart fyller fem talade hon med tårfyllda ögon om att hon också ville fylla fem och inte fyra...

Äntligen...

... händer det något på torpet. En inplanerad lördag blev inte som det var tänkt. Den lilla familjen skulle egentligen inte varit hemma, men med två krassliga damer ändrades planerna. Modern hade ont i örat och gick på halvfart och dottern var otroligt hostig och lite snuvig. Mannen i familjen beslöt då vid frukost att börja bygga på mellanväggen i sovrummet. Och nu, söndag kväll, är väggen med liggande panel mot sovrumsdelen på plats. I arbetsrummet har unga frun målat väggen i afton och har även satt igång projekt Heddas rum. Nu ska det äntligen bli ordning även där. Måla och få upp hyllor, in med bra förvaring, måla sängen och piffa lite... Det känns som om allt händer på samma gång. Förutom grejandet har vi i helgen hunnit med en febernatt för dottern som var så slemmig i halsen att hon kräktes liggande på rygg med heltäckande ansiktsspya som följd... Stackars skruttan... Det var inte den mest angenäma upplevelse hon haft i sitt liv. Vi har dessutom varit sociala och träffat nyaste grannen, Simon 11 dagar, med familj. Så cool och söt på samma gång... Bedårande liten människa.

Slutsats: Med ljuset kommer energin tillbaka. Visserligen inte utan ansträngning - i form av vila (!). Ibland kan det faktiskt vara arbetssamt att ta det lugnt... Oavsett vad som är vad, är det skönt när kreativitet, lust, ork och välbefinnande sammanfaller.

7,3 grader

När vi kom hem igår eftermiddag efter en veckas bortavaro, trodde vi att det skulle vara ganska kallt i stugan. Ingen hade vi lejt att elda inför hemkomsten och därför planerade vi att åka efter frukost så att vi skulle hinna få upp värmen innan läggdags. Vi hade lyckats pricka in att vara hemifrån under vinterns kallaste dagar och detta hade förstås sparat oss lite ved. Men det gjorde också att det var kylskåpskallt i köket. Termometern stod på 7,3 grader! På övervåningen var det hela 10 grader över fryspunkten. Hedda klädde som vanligt av sig i hallen men sågs strax huttrande i sin tunna ljusgröna T-shirt.
-Du får klä på dig igen Hedda, sa jag och istället för att börja gnöla om att hon behövde hjälp med att hitta någon lämplig klädsel för utomhusbruk inne, klev hon resolut ut i andra hallen och började rota i sin byrålåda. Hon drog fram mössa och fleeceväst, men var fortfarande bar om armarna. Jag hjälpte henne att få fram raggsockor och tröja. En stund senare efter att vilt sprungit fram och tillbaka mellan vardagsrum och kök (av två anledningar tror jag: dels av glädje över att äntligen vara hemma igen, dels för att hålla värmen) hade hon landat i sitt rum där hon och dockan Sofia ritade och målade. Hedda som älskar att vara nakenfis ses inte ofta i dylik klädsel inomhus. Därav förevigandet.

Jag beundrade mig själv och min framsynthet en smula efter hemkomsten då jag upptäckte att jag inte bara sett till att det fanns ved inburet utan dessutom hade späntat stickor. Brasor brann snart i alla fyra rum och till kvällen hade vi fått upp en hygglig temperatur. Jag svettades till och med i natt! (Måste ha berott på nån mardröm, för i morse var det nere på knappa 14 grader igen, men så var det också kallt ute i natt...)

Positivt med att leva i en något kylig tillvaro är att man måste hålla igång för att hålla värmen. Väskor packades upp fortare än kvickt, tvätt sorterades och började tvättas, blommor vattnades och ved bars in. Trots att vi var riktigt trötta efter semester och hemfärd blev det inget stillasittande för hu vad vi hade frusit då! En måltid inmundigades i huttrande tillstånd (av mig, fryslorten alltså) och en promenad i vinterkylan satte igång blodcirkulationen igen. Det kan tyckas vara en primitiv tillvaro vi lever, där vi åtminstone på ett område flyttat tämligen långt tillbaka i tiden, men vad mycket positivt det för med sig! Effektivitet, motverkande av försoffande, motion... Borta bra, men hemma bäst!

Pingvinskalle

Igår var vi hos BVC-doktorn. Hedda var riktigt duktig och försigkommen. Lät sig undersökas och ställde frågor om vad doktor Ingrid hade i sitt rum. Ingrid visade sina saker och Hedda fick prova på att stämpla med sådana stämplar som man brukar ha i bebisars papper. Och så läste hon de bokstäver som trollats fram på pappret. På väg ut ställde hon frågor om teckningar som hängde på väggen och vi höll aldrig på att komma därifrån. När vi äntligen hade kommit ner i foajén ställde sig Hedda mitt på golvet och sa besviket med gråten i halsen:

- Men doktorn fick ju inte se min tunga...
Hon hade ju bestämt att hon skulle räcka ut tungan för doktorn och visa den... och så glömde hon det...

När vi satt och åt frukost idag berättade jag för Hedda att idag var det min tur att åka till sjukhuset. Jag berättade att de skulle undersöka mitt huvud.
- Tar dom bort skinnet då eller?
- Nej, dom kan kika på annat sätt utan att ta bort skinnet.
- Jaha, kollar dom blodet i huvudet då? Och järnet?
- Ja.
- Och pingvinen?

Vi skrattade gott. Inte minst barnets pappa som tyckte det var omåttligt skojigt att mamman hade en pingvin där inne i huvudet. Kanske inte så konstigt att hon är som hon är...

Nya köksmattan. Fräscht!

Och så har jag gjort ett par nya LO:s. När jag ser de där svartvita bilderna på Hedda funderar jag över vad som rör sig där inne. Vad tänker hon på? Vem är hon? Så titeln fick bli VEM är du?

Jag köpte ett tävlingskit på Stellas för ett tag sedan. Har gjort två layouter utifrån det. Och det bidrag jag tänkt tävla med får ju inte visas upp innan. Men jag har i alla fall betämt mig för att den andra är bäst hittills. Och ska jag tävla med någon så blir det inte med den här, även om den också blev bra: